onsdag 21 december 2011

Hälsning från Antonio Guerrero, december 2011


Kära vänner,
månaden december går nu in i sin andra hälft. Jag vill att ni ska ta del av det budskap som jag sänt till många vänner, då jag besvarat deras inspirerande budskap om solidaritet.

René är fri, men det handlar om en frihet med många begränsningar; en frihet i vilken han tvingas leva under ständig fysisk fara; en frihet som innebär att han nekas möjligheten att ha Olguita och döttrarna i sin närhet; en frihet utan frihet.
Gerardo tvingas fortfarande utstå de vidriga förhållandena i det federala högsäkerhetsfängelset, förhållanden som jag känner alltför väl. Hans styrka är obruten inför det dubbla livstidsstraff som orättvist drabbat honom, och trots att han inte tillåt besök från sin fru Adriana.

Vår Habeas-Corpus-process närmar sig sin final. Kanske kommer vi att få svar i början av nästa år. Jag undrar hur domaren Lenards svar kommer att se ut.
Det skänkte oss mycket styrka att få höra om deltagandet av så många vänner från alla delar av världen i det VII Kollokviet för vår frihet, i Holguín. Återigen visade framgången i denna årliga sammankomst att kampen för vår sak går framåt.

Och det ovan nämnda är saker som ägt rum i en värld som vid detta års utgång befinner sig i ett tillstånd av utmattning och kris. En värld som skriker i smärta. En värld som uppmanar oss att skynda till undsättning; att rädda den och mänskligheten undan den överflödande själviskhetens förödande verkningar. Världen är idag, såsom Fidel formulerat det, ”i högt tempo på väg mot den totala och definitiva katastrofen”.

För mig har besöket av mina två söner, som nyligen ägde rum, varit det mest underbara som hänt mig under dessa 13 fängelseår.

Jag tackar er alla, å De5:s vägnar, för ert stöd och önskar er ett Gott Nytt År 2012! Vi önskar er frid, hälsa, lycka och framgång i era strävanden.

Vi är alltid optimistiska, understryker ånyo: Venceremos!

Fem kramar!

Antonio Guerrero Rodríguez
Den 16 december, 2011
FCI Florence

fredag 16 december 2011

Geoffrey Bottoms talar om De Fem Kubanerna

Länk till video på YouTube, som visar Geoffrey Bottoms' mycket inspirerande tal, i solidaritet med De Fem Kubanerna.
Holguín, Kuba, 19 november 2011:


måndag 10 oktober 2011

Inslag i P1 om Saul Landaus nya film!

Program från Kulturrradion, Kosmo P1, sänt den 8 oktober.
"Frilansjournalisten Ric Wasserman har mött den prisbelönta amerikanska dokumentärfilmare Saul Landau som är aktuell med filmen Will the real terrorist please stand up. Filmen berättar om de så kallade Cuban Five - kubanska agenter som försökte att stoppa terroristattacker mot Kuba som var organiserade av anti-Castro grupper i Miami - men som själva fängslades i USA 2001 och dömdes för terrorism."

Länk till hela programmet, inslaget om Saul Landau kommer ca 26 minuter in i sändningen...

Lyssna: Kulturradion: Kosmo

torsdag 6 oktober 2011

Brev från Sverige till president Barack Obama


Stockholm, October 6th, 2011.

To the President of the United States of America
Mr. Barack Obama


We, the undersigned, are writing in regard to the ruling of Miami Federal judge Joan A. Lenard 16 September 2011 which denied the petition of René González for a modification of his parole conditions. Among the implications of those conditions, specified in Judge Lenard’s sentencing decision of December 2001, is that Mr. González, after being released from prison on 7 October 2011, will be required to spend the next three years in the Miami area (i.e. supervised release).

Prior to his arrest in 1998, René González was carrying out his assigned task of gathering information about plans and activities directed against Cuba by extreme right-wing groups among the exile Cuban community in the Miami area. It is therefore obvious that he will be subject to great personal risk if he is forced to live in that same area. Considering the violent history of Miami-area exile Cuban groups, and their well-documented willingness to murder persons whom they regard as obstacles to their objectives, it is no exaggeration to state that Rene González's life is at stake in this matter.

If Mr. González is not permitted to return to Cuba immediately upon his supervised release, there to be reunited with his family (including his wife Olga who, for reasons that are incomprehensible to us, has been denied a visa to visit her husband during his lengthy incarceration) we would be unable to interpret that as anything other than a concession to the exile Cuban right-wing groups in Miami. We are certain that a great many other people around the world would draw the same conclusion.

President Obama, of you we ask nothing more than basic humanity-- and perhaps a measure of the civil courage that is required for a decision that defies the wishes of the violent exile Cuban groups in the Miami area.

We beseech you, with all due respect, to make the humane and courageous decision of granting the immediate return of Mr. René González to Cuba.

Sincerely,

Bishop Eva Brunne, Diocese of Stockholm

Thage G. Petersson, former Speaker of the Swedish parliament; former member of the Swedish government (Minister for Justice, Minister for Defense); former member of the Committee on Foreign Affairs (Social Democratic Party)

Jan Lindholm,
Member of Parliament (Green Party)

Amineh Kakabaveh,
Member of Parliament (Left Party)

Siv Holma, Member of Parliament (Left Party)

Jens Holm, Member of Parliament (Left Party)

Mia Sydow Mölleby,
Member of Parliament (Left Party)

Ann Mari Engel,
vice-president of the Culture Committee, Stockholm municipality (Left Party)

Etienne Glaser, actor, director, screenwriter

Maria Sandblad,
freelance journalist, writer

René Vázquez Díaz,
writer, board member of the Swedish Association of Writers

Mikael Wiehe,
musician, songwriter, composer

Kim Anderzon, actress

Inga-Lisa Sangregorio,
journalist, writer

Inger Fredriksson, fil.dr., head of publishing house

Gunilla Lundgren, writer

Francisco Contreras,
president of Solidarity Sweden-Latin America

onsdag 28 september 2011

Saul Landau skriver om René González' situation!


Saul Landau, författare och filmare från USA, som under många år varit djupt engagerad i ansträngningarna för att sprida kännedom om rättsskandalen rörande The Cuban Five, kommenterar nedan den upprörande behandlingen av René González i samband med att han nu ska släppas ut ur fängelset (den 7 oktober 2011).

Saul Landau (Stockholm, 23 september 2011):
”Hennes beslut att tvinga René att stanna i Miami bekräftar den blodtörst som rusar likt ett virus genom rättssystemet i USA.”


År 2001 dömde en federal domare i Miami, Joan Lenard, fem kubanska agenter till långa fängelsestraff för konspiration mot USA och konspiration i syfte att begå spioneri – trots att det under rättegången inte framkom några bevis på spioneri. René González (nu 55 år) förnekade, liksom de andra fyra, varje form av konspiration mot USA.

René kommer att friges den 7 oktober. Lenards villkor innebär att René kvarblir i Miami under tre år, och att han kommer att övervakas av rättsväsendets tjänstemän. I villkoren ingår också att René inte får ha någon kontakt med terrorister.

Inget av villkoren rimmar med sunt förnuft. En person i Miami som öppet tillstår att han verkat som kubansk agent, en person som infiltrerat den Castro-fientliga organisationen ”Brothers to the Rescue”, lär inte kunna finna ett enda försäkringsbolag som kan tänkas låta honom teckna en livförsäkring. Vadhållningsbolag skulle ta emot vadslagning om när, inte om huruvida han kommer att lönnmördas. Justitiedepartementet har tillåtit en hop stolta och skrytande terrorister att promenera fritt på Miamis gator. Och möten – med mat och vin – hålls för penninginsamlingar till underhållet av dessa terrorister. Borgmästaren i Miamis förstad Hialeah har nyligen förärat Luis Posada Carriles (även känd som det västra halvklotets Usama Bin Laden) med ”stadens nycklar”. Och den nyligen avlidne Orlando Bosch erhöll strax före sin död en officiell hedersbetygelse vid universitetet i Miami. Dokument från CIA och FBI, från vilka hemligstämpeln lyfts, liksom de offentliga vittnesmålen från de direkta förövarna, pekar ut Carriles och Bosch som ansvariga för sprängningen av ett kubanskt passagerarplan över Barbados 1976.

Ironiskt nog förbjuder domaren också René att ha något umgänge med terrorister – som om han skulle söka umgänge med dem som är beredda att ta livet av honom. Hon kunde väl åtminstone istället förbjudit terroristerna att söka upp René. Det skulle i alla fall varit ett tecken på att hon besitter någon form av humor.

Hennes beslut, att begränsa Renés rörelsefrihet till Miami, bekräftar den blodtörst som likt ett virus rusar genom rättssystemet i USA.

I februari inlämnade González en ansökan till domstolen i Miami om att få tillåtelse att återvända till Kuba och familjen. Han anförde förhållandet att eftersom varje vuxen person i Miami känner till honom, kommer han sannolikt att utsättas för stor fara på stadens gator eftersom terrorister försöker ta livet av honom.

Förra veckan (16 september) avslog domare Lenard Renés begäran om att ändra det (sedan domen 2001) gällande absurda övervakningsbeslutet. Samtidigt förklarade hon att hon vid en senare tidpunkt kan komma att se över villkoren. Efter hans död?

Har domaren drabbats av ”döda-dem-febern”? Försöker hon bevisa att macho-ryktet som hon förvärvat fortfarande håller? Eller tillämpar hon något slags ”stenhård kärlek till prövningsprincipen”; typ ”låt oss se om han överlever några lönnmordsförsök, och sedan kan vi ta en titt på hans fall”?
Tätt i hälarna på delstaten Georgias mord på Troy Davis framstår domare Lenards beslut om René som liktydigt med en dödsdom. Nå, som en av Rick Perrys entusiastiska anhängare uttryckte det: ”Det krävs mod (balls) för att ta livet av en oskyldig man”.

Det går inte att utesluta att domare Lenard dras med ambitionen att bli nummer 1 i tävlingen om att utses till USA:s värsta och mest grymma federala domare. Hennes föreställning under rättegången 2001 borde rimligen ha renderat henne en utmärkelse för partiskhet. Hon slöt då upp på åklagarnas sida i snart sagt varje fråga. Och hon avslog varje begäran om att flytta rättegången från Miami till någon annan ort. En rättegång mot fem kubanska säkerhetsagenter som kommit till Miami för att infiltrera och bevaka exilgruppers avsikter att genomföra våldsaktioner och terror mot Kuba.
Domare Lenard insåg att utsikten att en jury i Miami skulle fria fem kubanska säkerhetsagenter var mindre än den utsikt en jude i Berlin under nazi-tiden skulle haft att få en rättvis dom. Upprepade gånger avslog domare Lenard försvarets begäran om ändring av rättegångsplats. Efter att tre domare i appellationsdomstolen beslutat (2005) om en ny rättegång på annan plats, kördes detta beslut över av en domargrupp med en sammankallande som utsetts av Republikanska Partiet (2006). Lenards beslut stod fast.

Det finns en annan möjlig förklaring, förstås. Innan rättegången kan en man – påminnande om en skådespelare i TV-serien ”Sopranos” – ha närmat sig vår domare i något snabbköp och påpekat för henne att hon hade underbara barn och att deras framtid nog såg ljus ut. Han framhöll kanske att han var säker på att hon skulle göra det riktiga och rätta under rättegången. Förvisso förstod jurymedlemmarna att ett frikännande av de fem skulle kunna få en rad mindre trevliga konsekvenser; kanske i bästa fall till grunden nedbrunna hus och hem. Så ser reglerna ut i ”Republiken Miami”.

För mer än ett årtionde sedan utdelade domare Lenard straffen till de män som nu blivit kända som The Cuban Five. Straff som en appellationsdomstol senare (2008) tvingade henne att justera nedåt (hösten 2009). Man skulle kunna anta att hennes avoghet mot René nu borde ha kylts ner något. Eller har samme Sopranos-figur ånyo vid något snabbköp viskat till henne en påminnelse om möjliga följder, i det fall hon skulle få för sig att handla som en mänsklig varelse?

FN:s arbetsgrupp för undersökning av godtyckliga fängslanden och många rättsbevakande och människorättsgrupper har – tillsammans med parlamentariker och Nobelpristagare – anslutit sig till samma bedömning som Amnesty International. Man har ifrågasatt hela den lagliga grunden för vad gäller arresteringen av de fem kubanerna, och det som följde i rättssalen under domare Lenards ordförandeskap. Sannerligen har de flesta nått slutsatsen att partiskhet är en alltför mild karaktäristik av domare Lenards uppträdande under rättegången. Men hon har en möjlighet att få sitt namn etsat i rättsväsendets annaler – som den värsta domaren under sin era.

(Översättning: Tomas Widén)

Originaltexten är publicerad i Progreso Weekly:
http://progreso-weekly.com/2/index.php?option=com_content&view=article&id=2800:ga-judge-grants-dubious-probation&catid=34:our-pulse-florida&Itemid=53

måndag 12 september 2011

Saul Landau i Stockholm - tisdag 20 september filmpremiär på Alias Teatern - onsdag 21 september föredrag på Solidaritetshuset


De fem kubanerna Antonio Guerrero, Fernando González, Gerardo Hernández, Ramón Labañino och René González arresterades den 12 september 1998 i Miami, Florida. De är offer för justitiemord, orättfärdigt dömda till långvariga fängelsestraff för att ha infiltrerat och avslöjat terroristorganisationer i USA.

Kampanjen för Rättvisa för De5 har stöd av FN:s "Arbetsgrupp om godtyckliga arresteringar", Kyrkornas världsråd, USA:s Council of Christian Churches, Kubas Kyrkoråd, Association of American Jurists, Amnesty International, Nobelpristagare – litteratur- och fredspristagare - regeringar, parlamentariker, biskopar, präster, fackföreningsledare, jurister, författare, människorättsaktivister och intellektuella över hela världen.

Den prisbelönte nordamerikanske författaren och filmaren Saul Landau, som engagerat sig i fallet med De5 och besökt Gerardo Hernández vid ett flertal tillfällen i fängelse, kommer snart till Europa för att visa sin nya dokumentär “Will the Real Terrorist Please Stand Up!”. Filmen visas just nu runt om i USA med stor framgång.

Du är varmt välkommen till den svenska premiärvisningen av Saul Landaus senaste film!
Tisdagen den 20 september, kl.18.30
Alias Teatern, Hälsingegatan 3

(T-bana Odenplan eller buss 4, 42, 47, 72, 53)
Karta: http://kartor.eniro.se/m/atyV7

(Frivillig solidarisk entréavgift)

Saul Landau kommer att närvara vid filmvisningen, och det kommer att finnas utrymme för ett samtal med honom i anslutning till detta.

Arr: Kommittén Frige de Fem, Svensk-Kubanska Föreningen, Cubanos por Cuba.


-------------------------------------------------------------------------------------

MÖTE med SAUL LANDAU

Du är varmt välkommen till ett föredrag med möjlighet till frågor och diskussion.
Onsdagen den 21 september, kl. 18.30
Solidaritetshuset, Biblioteket, Tegelviksgatan 40

(Buss 2 från Slussen, alternativt buss 55 eller 66 från Södra Station)

Enirokarta: http://kartor.eniro.se/m/atyRN

(Enklare förtäring kommer att finnas)

Arr: Kommittén Frige de Fem, Svensk-kubanska föreningen.


-------------------------------------------------------------------------------------

Saul Landau är en internationellt känd forskare, författare, kommentator och filmare som sysslar med utrikes- och inrikespolitiska frågor. Han är professor emeritus vid California State University, Pomona, samt Senior Fellow vid och vice ordförande för Institutet för Politiska Studier. Landaus mest prisade verk är de mer än fyrtio filmer som han har producerat om sociala, politiska och historiska frågor. För sitt engagemang i människorättsfrågor tilldelades han utmärkelsen Letelier-Moffitt för mänskliga rättigheter, George Polk utmärkelsen för forskande journalistik, och First Amendment utmärkelsen. Han har även tilldelats en Emmy för filmen ”Paul Jacobs and the Nuclear Gang”. År 2008 fick han ta emot Bernardo O'Higgins utmärkelsen från den chilenska regeringen, för sitt engagemang i människorättsfrågor. Landau har skrivit fjorton böcker inklusive en diktsamling, ”Min pappa var inte Hamlet”. Han fick Edgar Allen Poe priset för ”Assassination on Embassy Row”, en rapport om morden på den fd chilenske USA-ambassadören Orlando Letelier och hans kollega Ronni Moffitt.

Biografi, filmer, mm hittar du på Sauls hemsida:

http://saullandau.com/index.html

lördag 10 september 2011

Gerardo Hernández hälsar alla vänner till De5 i Sverige

I sitt senaste brev (avsänt den 31 augusti) till alla vänner i Sverige konstaterar Gerardo inledningsvis att vårt senaste brev nådde honom en månad efter det att det skickades från Sverige. Brevet dessförinnan överlämnades till honom först efter nästan två månader. ”Det är så breven till mig ’processas’ här”, konstaterar han.

Om 22-juli-massakern i Oslo skriver han att rapporteringen i USA varit omfattande, men att ”man har kunnat notera att ’tonen’ speglat det förhållandet att terroristen inte var vare sig invandrare eller muslim … ”.

Han framhåller vikten av att Saul Landaus nya film når ut till så många som möjligt.

Vad gäller det juridiska läget konstaterar han att de slutgiltiga inlagorna i överklagandet till distriktsdomstolen i Miami nu ligger på bordet. ”Nu kan domaren ta så lång tid som hon vill på sig, för att bestämma om vi ska få en hearing eller inte. Sen kan hon ta hur lång tid som helst på sig för att bestämma sig för om hon ska besluta i vår favör. Jag förväntar mig inget gott från henne; men vi kanske har en möjlighet i appellationsdomstolen.”

Grunden till Gerardos pessimism vad gäller Distriktsdomstolen i Miami är naturligtvis domaren Joan Lenards agerande tidigare. Och grunden till hans försiktiga optimism vad gäller appellationsdomstolen i Atlanta, dit De5 kan ta överklagandet om Lenard går emot dem, är förmodligen det förhållandet att en av tre domare – Judith Kravitch – tidigare velat frikänna honom helt på åtalspunkt III (som ledde till livstidsstraff för Gerardo), medan en annan domare, Stanley Birch, lutade åt det samma, men nöjde sig med att – på ett väldigt krystat sätt – uttrycka förhoppningen att överklagandet skulle tas upp av Högsta Domstolen. Högsta Domstolen tog – skandalöst nog – inte sig an fallet. Om det nya överklagandet kommer till Atlanta får Birch en möjlighet att rehabilitera sig.

”Alltihop kan ta månader, till och med år”, skriver Gerardo. ”Det är därför ert solidariska arbete i kampen för rättvisa är så viktigt. Jag sänder en hälsning från oss fem till alla våra vänner i Sverige. Stort tack för er solidaritet, och en stor kram”

onsdag 31 augusti 2011

SISTA PÅMINNELSE - Europakampanj för De5 - En miljon underskrifter!


Skriv på och sprid vidare!

En europeisk namninsamlingskampanj pågår med målet att samla in 1.000.000 underskrifter och skicka till USAs president Barack Obama med kravet att De5 friges.
De 5 kubanska, politiska fångarna i USA är offer för justitiemord, orättfärdigt dömda till flera gånger livstidsstraff för att ha infiltrerat och avslöjat terroristorganisationer i Miami.

Kampanjen för Rättvisa för De5 har stöd av FN:s "Arbetsgrupp om godtyckliga arresteringar", Kyrkornas världsråd, USA:s Council of Christian Churches, Kubas Kyrkoråd, Association of American Jurists, Amnesty International, Nobelpristagare – litteratur- och fredspristagare - regeringar, parlamentariker, biskopar, präster, jurister, författare, människorättsaktivister och intellektuella över hela världen.

Svenska Kommittén Frige De Fem uppmanar alla skriva på det europeiska uppropet, elektroniskt.

Gå in på kampanjsidan:

http://www.namninsamling.com/Europakampanj_De5_2011

där finns brevet till Barack Obama, på svenska och spanska.

Gå till: Undertecknade, Skriv på listan
Fyll i de obligatoriska fälten förnamn, efternamn, e-postadress och postort.
Fältet Kommentar är frivilligt.
I namnlistan kommer endast förnamn, efternamn och postort med (+ ev. Kommentar).

OBS!
När du trycker på "Spara" kommer du att få ett e-postmeddelande med en verifieringslänk, och det är FÖRST NÄR DU TRYCKER PÅ DEN LÄNKEN som ditt namn kommer att läggas till på listan!

Vi bifogar länk till YouTube med video om kampanjen.


söndag 28 augusti 2011

Åklagarna försöker stoppa ny prövning för De5


Just nu pågår en juridisk strid inför den federala distriktsdomstolen i Miami. De5 och deras försvarsadvokater kämpar för möjlighet till ny prövning på basis av nya, tidigare inte beaktade, och avgörande omständigheter. En sådan ny prövning kallades i USA tidigare ”Habeas-Corpus-prövning”. Nyligen ändrades beteckningen till ”paragraf-2255-prövning”. För att ges möjlighet till en 2255-prövning måste det handla om nya aspekter framkommit, och att dessa är av en sådan vikt att en fällande dom kan upphävas.

De5 och försvarsadvokaterna inledde, genom inlagor, i oktober förra året (2010) kampen för att förmå den federala domstolen i Miami – där De5 dömdes 2001 – att gå med på en prövning enligt paragraf 2255. Åklagarsida har svarat genom egna inlagor, där de argumenterar för att De5 inte ska ges en ny prövning.

Inlagorna och de båda sidornas repliker finns tillgängliga på www.freethefive.org under avdelningen ”legal front”. Där finns också den av Gerardo Hernández inlämnade – egna och under ed framställda – skrivning från mars i år. Denna skrivning finns, liksom Antonio Guerreros motion, med i skriften ”Det dödsbringande hyckleriet – terrorn mot Kuba och fallet med de fem kubanerna; politiska fångar i USA”. De senaste inläggen – augusti 2011 – är Ramón Labañinos motion och svaren till åklagarnas replikerande inlagor från Gerardo Hernandez och Antonio Guerrero .

Vilka frågor är det som De5 för fram som grund för en ny prövning? (René González har inte sökt ny prövning, eftersom hans strafftid går ut i slutet av detta år.)

En gemensam punkt är det som för några år sedan uppdagades kring USA-myndigheters olagliga och hemlighållna utbetalningar till journalister som under tiden kring rättegången 2001 genom sitt skrivande om De5 och Kuba bidrog till hetsen mot de åtalade. Det handlade om hundratusentals dollar som via portionerades ut till ett tiotal anti-kubanska skribenter. I Gerardos och Antonios svar till åklagarna finns också ett appendix författat av direktören för Partnership for Civil Justice Fund, Mara Verheyden-Hilliard. Hon understryker det olagliga i utbetalningarna, som alltså gjordes av målsägaren, USA:s regering, i processen. En exempelsamling på artiklar finns också som särskilt appendix. (En redogörelse kring dessa utbetalningar finns i den nämnda skriften Det dödsbringande hyckleriet …)

Ovanstående punkt rör alla av De5, och den skulle ensamt kunna ligga till grund för ett upphävande av domarna från 2001.

För Gerardo Hernández är det som handlar om den så kallade åtalspunkt 3 av central betydelse. Gerardo anklagades för delaktighet i konspiration i syfte att begå mord. Åklagarna påstod att han på detta sätt var medskyldig till nedskjutningen av två av terroristen José Basultos plan den 24 februari 1996. (Fyra personer omkom.)

Gerardo Hernández –i sin egen inlaga – och hans försvarare, Miami-advokaten Richard Klugh och den Washingtonbaserade Thomas Goldstein, expert på ärenden i USA:s Högsta Domstol, hävdar stor bestämdhet att den fällande domen 2001 hade som grund misstag begångna av försvarsadvokaten Paul McKenna, Gerardos offentlige försvarare.

McKennas försvar av Hernández beskrivs som oprofessionellt genom hans felaktiga uppläggning och misstag på många punkter. Ett inkompetent försvar kan vara grund för ny prövning på paragraf-2255-basis. Därför hävdar nu åklagarna att McKennas försvar inte kan kritiseras. Enligt åklagarna valde försvarades Hernández med en korrekt inriktning.

Men Paul McKenna visar i ett särskilt appendix till sina kritikers svar till åklagarna prov på en professionalism som går åklagarna emot. Han sluter upp bakom Gerardo Hernàndez och de kritiska kollegorna! Avslutningen i hans text lyder:

”Enligt min mening var åtalet exceptionellt svagt underbyggt, och det var mina misstag före och under rättegången som möjliggjorde en fällande dom mot min klient, trots att åklagarna inte hade några direkta bevis på att han hyst kriminella avsikter.”

Till McKennas försvar måste sägas att det till stor del handlade om misstag som fick förödande en konsekvens på grund av att rättegångsplatsen var Miami.

Vilka var misstagen? Enligt Goldstein och Klugh gjorde McKenna ett ödesdigert misstag genom att välja ”det kubanska perspektivet” i stället för att inrikta sig på individen Gerardo Hernández och dennes avsikt.

Gerardo Hernández var åtalad för deltagande i konspiration med syftet att begå mord. Endast om det stod klart – utom varje rimligt tvivel – att (1) en konspiration med syftet att begå mord faktiskt förekommit, och (2) Gerardo Hernández deltagit i denna konspiration, så skulle han kunna fällas på åtalspunkt 3.

McKenna valde att lägga huvudvikten vid att bevisa att det som faktiskt inträffade över vattnet mellan Florida och Kuba den 24 februari 1996 inte var ett mord. Hans tanke var naturligtvis att han såg en möjlighet att slå av det ena av anklagelsens nödvändiga fundament och därmed hela åtalet.

Anklagelsen i åtalspunkt 3 innebar konkret att Gerardo Hernandez deltagit i en plan som gick ut på Basultos plan skulle skjutas ner. För att nedskjutningen skulle kunna klassificeras som mord måste planen också ha gått ut på nedskjutningen skulle äga rum utanför kubanskt luftrum eller att det var likgiltigt om den ägde rum utanför eller i det kubanska luftrummet.

McKenna gjorde misstaget att fokusera på det som faktiskt inträffade istället för det som åtalet handlade om: Den påstådda konspirationen.

Att lägga ner omfattande ansträngningar på att försöka bevisa att nedskjutningen ägde rum över kubanskt vatten var en hopplös strategi och dessutom var platsen för nedskjutningen juridiskt irrelevant. Platsen för nedskjutningen bevisade ingenting om den påstådda konspirationen eller om den existerat. Dessutom valde McKenna att inrikta sig på Basultos organisation och det hot han utgjorde mot Kuba. Han underströk de varningar som Kuba sände till Basulto före nedskjutningen. Hans linje var att Kuba inte begick ett mord då landet försvarade sitt territorium mot terroristen Basultos provokationer. Enligt Goldstein och Klugh valde McKenna en strategi som varit korrekt om det handlat om att försvara Kuba. Men McKennas uppgift var att försvara individen Gerardo Hernández. I Miami 2001 innebar det inte bara att möjligheten att nå fram till juryn psykologiskt blockerades genom hans dödfödda försök att förmå den att acceptera ”det kubanska perspektivet”. Det innebar också att han övergav fokuseringen på det som hans klient var åtalad för. Den självklara inriktningen för en professionell försvarare skulle ha varit att påvisa frånvaron av bevis för att Gerardo Hernández deltagit i en konspiration med syfte att begå mord.

Att, som juryn bibrangs att tro, nedskjutningen ägde rum utanför kubanskt luftrum, var ju inte heller på något sätt ett bevis på att det fanns en plan som gick ut på att nedskjutningen skulle ske utanför kubanskt luftrum. Som Gerardo Hernández påpekar i sin inlaga är blotta tanken absurd. Och det samma gäller en plan som betraktat platsen för en nedskjutning som likgiltig.

Gerardo Hernández understryker att han inte överhuvudtaget deltagit i någon diskussion om formerna för en konfrontation med Basultos flygplan. Och som domaren Phyllis Kravitch slog fast i sin reservation till den fällande domen i appellationsdomstolen: Några hållbara bevis mot Hernández finns inte.

Vad gäller platsen för nedskjutningen kritiseras McKenna inte bara för att han fokuserade på denna fråga, på bekostnad av kärnfrågan. Det var också så att han missade att driva frågan på enklaste sätt. Nämligen att insistera på att satellitbilder gjordes tillgängliga. Åklagarna säger nu Hernández och hans försvarare är inkonsekventa, eftersom de ju kritiserat fokuseringen vid platsen för nedskjutningen. På detta svarar advokaterna att det handlar om att Hernández vill föra fram en andra, alternativ försvarslinje. Det kan även vara så att Gerardo Hernández höga moral helt enkelt vill försvara Kuba också. ”Det kubanska perspektivet” är och har hela tiden varit hans ledstjärna.

Till sist: Gerardo Hernández och hans nuvarande försvarare kritiserar också McKenna för att han inte upplyste Gerardo om möjligheten att separera åtalspunkt 3 från de övriga åtalspunkterna mot honom och hans fyra medåtalade. Åtalspunkt 3 skulle alltså ha fått en separat rättegång. Detta skulle ha möjliggjort för honom att avge eget vittnesmål och att även hans fyra kamrater skulle ha kunnat vittna till hans försvar. Gerardo Hernández begär nu att få en möjlighet att berätta och besvara frågor inför domstolen i Miami. En enkel begäran från en fredlig livstidsdömd terroristbevakare. Men med näbbar och klor kämpar nu åklagarna för att han inte ens skall få den möjligheten.

(Tomas Widén)

måndag 15 augusti 2011

Upprop från Internationella kommittén för De5 och Ricardo Alarcón, talman i Kubas nationalförsamling


Uttalande från
International Committee for the Freedom of the Cuban 5
12 augusti, 2011


De närmaste veckorna kommer att vara kritiska för den stundande slutfasen i Habeas-Corpus-processen för Gerardo Hernández Nordelo, orättvist dömd till två livstidsstraff. USA:s regeringsapparat, genom de federala åklagarna, framhärdar i sin strävan att neka Gerardo den grundläggande rätten att bli hörd av rättssystemet.
Den 25 april framförde regerings-åklagaren Caroline Heck Miller till den federala domstolen i Miami meningen att rätten i Miami skulle tillbakavisa Gerardos särskilda Habeas-Corpus-överklagande. Vår kommitté ställde vid detta tillfälle frågan: ”Vad är det som åklagarna fruktar ska ske om Gerardo får möjlighet att presentera sina argument inför rätten, och möjligheten att begära redovisning av påstådda bevis mot honom?”

Nya fakta och bevis har framkommit. USA-myndigheter olagliga utbetalningar till journalister, som inför och under rättegången 2001 demoniserade de fem åtalade, och därmed ökade trycket på juryn. En kvarts miljon dollar fördes olagligt över till ett antal journalister. Denna obstruktion av rättvisa är en av de saker som Gerardo ämnar presentera i domstolen.

Under de senaste tolv dagarna har det kubanska parlamentet fördömt US-myndigheternas godtyckliga vägran att tillerkänna Gerardo rätten att ta del av dokument som rör hans fall.

Tillsammans med tio nobelpristagare, tusentals artister och intellektuella, parlament och regeringar, säger vi (som en parafras på ett uttalande nyligen av Obama): Det är hög tid att Gerardo Hernández och hans fyra kamrater friges. Även ur rent humanitär synvinkel, efter 13 år av ett orättvist frihetsberövande, är det hög tid. Vi väntar oss inget av USA:s domstolar. Men vi uppmanar USA:s regering att ta det rätta beslutet, och låta De5 återvända till sina familjer.

Obama har möjligheten att utifrån de i Konstitutionen fastlagda exekutiva befogenheter som tillkommer presidenten, att frige De5. Det är hög tid att lyssna till kraven från alla håll i världen. Det är hög tid att avsluta denna orättvisa.

Sänd telegram, fax och e-mejl till Vita Huset och USA-ambassader i era hemländer; med begäran om att den godtyckliga och olagliga behandlingen av Gerardo Hernández Nordelo upphör.

För e-mejl, gå till: www.whitehouse.gov/contact

Adress:
President Barack Obama
The White House
1600 Pennsylvania Ave, NW
Washington, DC 20500
U.S.A.

Den internationella solidariteten kommer att fortsätta till den dag de fem är fria, tillbaka i sitt hemland och med sina familjer.

(Översättning: Tomas Widén)

söndag 14 augusti 2011

Sommarkampanj 2011

Sommarkampanj för De Fem, 18-22 april 2011:

fredag 15 juli 2011

Copa Cuba 2011

Fotbollsturneringen Copa Cuba, Brunna IP, 2-10 juli 2011:

Sommarkampanj - Fem dagar för De Fem!


Till alla vänner av rättvisa, fred och anständighet!

Slut upp i den världsomspännande uppmaningen till USA:s President Barack Obama: Frige omedelbart de fem kubanerna som i USA dömts på falska anklagelser!!!

Den 12 september i år är det 13 år sedan som De Fem, Antonio Guerrero, Fernando González, Gerardo Hernández, Ramón Labañino och René González arresterades i Miami, Florida. I december 2001 dömdes de efter en politisk häxprocess och på falska spionerianklagelser till långa fängelsestraff.

Ditt stöd behövs för att De Fem ska återfå sin frihet.
Anslut dig till vår sommarkampanj – Fem Dagar för De Fem!

Du är välkommen att delta i våra appellmöten, där vi ska dela ut flygblad och samla underskrifter till Europakampanjen för De5 – En miljon underskrifter.
Plats: Sergels Torg /5e höghuset, framför Akademibokhandeln (vid stolarna)
Måndagen den 18 juli, kl 14-17
Tisdagen den 19 juli, kl 15-17
Onsdagen den 20 juli, kl 14-17
Torsdagen den 21 juli, kl 14-17
Fredagen den 22 juli, kl 13-15

Sommarkampanjen avslutas i samband med firandet av årsdagen av Moncada-attacken,
Lördagen den 23 JULI kl. 16, Sergels Torg - (Plattan)

Välkomna!
Arr: Svensk-Kubanska Föreningen och Kommittén Frige De Fem

fredag 24 juni 2011

Nordeuropeiska mötet med Kubasolidaritetsorganisationer i Göteborg, 18-19 juni 2011


Representanter från rörelsen för solidaritet med Kuba i de nordiska länderna Sverige, Finland, Norge, Island, Danmark och Irland, träffades i Göteborg den 17-19 juni för att samordna sitt arbete till stöd för den kubanska revolutionen. De deltagande länderna träffas vartannat år för att uppdatera varandra om sina arbetsmetoder och erfarenheter i solidaritetsarbetet.

"Dessa organisationer från de nordiska länderna är en del av en stark och växande global solidaritetsrörelse, som är aktiv i 152 länder och omfattar 5 kontinenter," säger Elio Gámez, vice ordförande i den kubanska organisationen för internationell solidaritet, ICAP.

"Allt fler människor inser att en bättre värld är inte bara möjlig utan absolut nödvändig för människans överlevnad. Kuba visar att det finns ett alternativ till att förbruka våra dyrbara mänskliga resurser och naturresurser i jakten efter profit," säger Svensk-Kubanska Föreningens ordförande Martin Österlin, som var värd för mötet.

"Kubas folk visar oss också att ett fattigt land kan garantera mänsklig värdighet genom bra utbildning, fri hälsovård och en hållbar samhällsutveckling som tar hänsyn till vår planet och människors rättigheter både inom landet och utomlands. Detta kan Kuba göra trots att landet är utsatt för USA:s kriminella blockad", betonade Martin Österlin.

Solidaritetsrörelsens viktigaste uppgift är att informera människorna i det egna landet om hur Kuba uppnår dessa framgångar. Mötet visade att solidaritetsorganisationerna utvecklar alternativa och sociala media, inklusive Twitter, Facebook, YouTube, hemsidor och e-post för att kringgå blockeringarna i kommersiella media och nå ut till nya människor.

"Vi kräver att USA upphör med sin kriminella blockad, friger de fem kubanerna som orättvist hålls i USA:s fängelser och sätter stopp för all aggression som syftar till att störta Kubas legitima regering. Vi uppmanar den etablerade pressen att öppna sig för den kubanska verkligheten, och vi erbjuder våra kunskaper till alla media som är intresserade," säger Martin Österlin.

Mötet avslutades med att delegaterna från de deltagande nordiska länderna förnyade sina åtaganden att försvara det kubanska folkets rätt att bestämma över sin egen framtid. Detta är en av de grundläggande principerna i solidaritetsrörelsen.

* * *
För ytterligare information, kontakta Svensk-Kubanska Föreningen, och den svenska Kommittén Frige De Fem!

Martin Österlin, ordförande, tel: 031-711 07 99, mobil: 0705-69 1995
Eva Björklund, vice ordförande och redaktör för Tidskriften Kuba, mobil 0707-55 17 27
Ola Nilsson, vice ordförande, mobil: 0707-14 38 46
Zoltan Tiroler, vice ordförande, mobil: 0706-73 09 10

Svensk-Kubanska Föreningen, Tegelviksgatan 40, 116 41 Stockholm
Sekreterare Bertha Misa Hernandez, tel: 08-31 95 30 (kl 11-12 vanligtvis alla vardagar)
E-post: svensk.kubanska@swipnet.se

Vania Ramírez, samordnare för Kommittén Frige De Fem
e-post: libertadalos5.estocolmo@gmail.com

* * *

Uttalande av det nordeuropeiska Kubasolidaritetsmötet i Göteborg, 18-19 juni 2011

Vi, 22 delegater från Sverige, Norge, Danmark, Finland, Island och Irland på det 23:e Nordeuropeiska Kubasolidaritetsmötet i Göteborg 18-19 juni är överens om att forsätta fördöma det orättvisa fängslandet i USA:s fängelser av de fem kubanska antiterroristkämparna. De fem kubanerna fängslades för att de förhindrade terroraktioner planerade från USA:s territorium.

Vi kräver ett slut på USA:s regerings dubbelmoral och hycklande. Vi uppmanar USA:s regering att omedelbart frige de fem kubanerna. Istället måste de sätta de verkliga terroristerna i fängelse. De som har begått en lång rad terroristattacker mot Kuba och ändå kan fritt gå runt på gatorna i Miami.

Vi kommer inte att ge oss förrän rättvisa har skipats och de fem kubanerna har återvänt till sitt hemland!

Göteborg den 19 juni 2011

tisdag 24 maj 2011

Namninsamling - Europakampanj för De5 - En miljon underskrifter!


En europeisk namninsamlingskampanj har startats med målet att samla in 1.000.000 underskrifter och skicka till USAs president Barack Obama med kravet att De5 friges.

De 5 kubanska, politiska fångarna i USA är offer för justitiemord, orättfärdigt dömda till flera gånger livstidsstraff för att ha infiltrerat och avslöjat terroristorganisationer i Miami.

Kampanjen för Rättvisa för De5 har stöd av FN:s "Arbetsgrupp om godtyckliga arresteringar", Kyrkornas världsråd, USA:s Council of Christian Churches, Kubas Kyrkoråd, Association of American Jurists, Amnesty International, Nobelpristagare – litteratur- och fredspristagare - regeringar, parlamentariker, biskopar, präster, jurister, författare, människorättsaktivister och intellektuella över hela världen.

Svenska Kommittén Frige De Fem uppmanar alla skriva på det europeiska uppropet, elektroniskt.

Gå in på kampanjsidan:

http://www.namninsamling.com/Europakampanj_De5_2011

där finns brevet till Barack Obama, på svenska och spanska.

Gå till: Undertecknade, Skriv på listan

Fyll i de obligatoriska fälten förnamn, efternamn, e-postadress och postort.

Fältet Kommentar är frivilligt.

I namnlistan kommer endast förnamn, efternamn och postort med (+ ev. Kommentar).


OBS! När du trycker på "Spara" kommer du att få ett e-postmeddelande med en verifieringslänk, och det är FÖRST NÄR DU TRYCKER PÅ DEN LÄNKEN som ditt namn kommer att läggas till på listan!

Svenska Kommittén Frige de Fem

tisdag 26 april 2011

Irma González och Kenneth Lewis på Stockholms Universitet

Vi bifogar länkar till YouTube som visar inspelningen, i 6 delar, av mötet som Irma González (dotter till René) och juristen Kenneth Lewis höll vid Stockholms Universitet måndagen den 4 april 2011 (engelskt tal).













Kommittén Frige de Fem, Stockholm.

onsdag 13 april 2011

Uttalande av Republiken Kubas ministerium för utrikes ärenden.


Terroristen och massmördaren Luis Posada Carriles friades den 8 april 2011 av domstolen El Paso, Texas. Han var inte åtalad för sin terroristiska aktivitet, sina mord, sin bestialiska tortyrverksamhet eller sina bombsprängningar. Han var åtalad endast för att ha ljugit inför USA:s myndigheter. Bland annat för att ha ljugit om sin centrala roll i samband med de terroristiska attentaten mot turistanläggningar på Kuba under 90-talet. Men inte för själva terrorhandlingarna. Åtalet handlade i huvudsak om lögner kring hur han tagit sig in i USA efter det att han i december 2004 släppts fri från fängelset i Panama.

Reaktionerna mot friandet blev starka och indignerade. Vi återger här det kubanska utrikesdepartementets uttalande.

Uttalande av Republiken Kubas ministerium för utrikes ärenden.

Eftermiddagen den 8 April 20011 avslutades den fars som inleddes för 13 veckor sedan i El Paso, Texas. Terroristen Luis Posada Carriles friades från det åtal som riktats mot honom i en process som handlat om ett migrationsärende.

För dem som är bekanta med den mörka historien bakom denne terrorist, hans band till olika på varandra följande USA-regeringar och till FBI och CIA, och hans smutsiga krig mot Kuba, kommer frisläppandet av honom som ytterligare ett bevis på det beskydd och det stöd som USA:s myndigheter traditionellt bestått honom med.

Sedan det ögonblick då han landsteg i Florida efter att, som passagerare på båten Satrina, ha hämtats från Isla Mujeres i Mexiko – vilket redan då det skedde fördömdes av vår överbefälhavare Fidel Castro – har Posada Carriles, som alltid, åtnjutit USA-myndigheternas beskydd.

Han har varit åtalad för att ha farit med osanning i en migrationsprocess – inte för att han är en terrorist. Detta är ett skriande hån mot det kubanska folket och alla familjer som drabbats av den sorg som hans terroristiska aktioner orsakat.

Det skamlösa domstolsutslaget i El Paso strider fullständigt med den officiella anti-terroristiska politik som USA:s regering påstår sig driva. En USA-politik som för övrigt till och med lett till militära interventioner och skördandet av tusentals människors liv.

USA:s regering är mycket väl medveten om Posada Carriles’ roll i samband med sprängningen av passagerarplanet tillhörande Cubana de Aviacíon utanför Barbados 1976, och om hans inblandning i bombvågen 1997, som riktades mot turistanläggningar. Liksom om hans plan på att mörda Fidel Castro i Panama år 2000, vilket han också dömdes för i det landet.

USA:s regering har tillgång till alla bevis rörande Posadas brott, och många av bevisen presenterades också under rättegången i El Paso.

Det återstår att se om USA:s regering är kapabel till att antingen väcka ett nytt åtal mot Posada Carriles – ett åtal rörande hans terroristiska aktioner – eller att tillmötesgå begäran på utlämning till Venezuela – som framfördes av Venezuela för mer än fem år sedan. USA:s regering är formellt skyldig att beakta de internationella överenskommelser man bundit sig vid, och att beakta FN:s säkerhetsråds resolution 1373, från 2001; en resolution som faktiskt drevs fram av USA:s regering.

Det framstår som paradoxalt att samtidigt som Posada Carriles frikänns så sitter fem kubanska anti-terrorister orättfärdigt fängslade i USA för att samlat information om terroristernas aktiviteter. Terrorister med kubanskt ursprung vilka, så som Posada Carriles, spatserar fria och med straffrihet på Miamis gator.

Kuba hävdar att USA:s regering är huvudansvarig för att det förhåller sig på detta sätt, och kräver av USA:s regering att den efterlever sina åtaganden i kampen mot terrorism; utan hyckleri och dubbelmoral.

Havanna den 9 april 2011

söndag 10 april 2011

Möte med Irma González, Renés dotter, i Stockholm

Här är länkarna till videoinspelning av mötet med Irma González, dotter till René,
Z-salen, ABF, 2 april 2011.

Del I:



Del II:



Del III:

torsdag 31 mars 2011

NATO ut ur Sverige!

Video från gårdagens demonstration i Stockholm:

torsdag 24 mars 2011

Möt Irma González, Renés dotter, i Eskilstuna den 3 april!


Frige De 5 kubanska politiska fångarna i USA

Möt Irma González - En dotters kamp för sin far
Gillbergavägen 4 (Järnvägskorsningen), Eskilstuna
Söndag 3 april 14:00


De 5 greps för snart 13 år sedan och utsattes för justitiemord i Miami när de orättfärdigt dömdes till flera gånger livstidsstraff för att de hade infiltrerat terroristorganisationer som angrep Kuba. En av dem var René González, far till Irma González som den 12 september 1998, klockan fyra på morgonen, fick se sin halvnakna far föras iväg med hugg och slag. Nu är hon psykolog på Kuba, och på kampanjturné i Norden.

Runt om i världen växer kampanjen för De 5. Den har stöd av FN:s ”Arbetsgrupp om godtyckliga arresteringar”, Kyrkornas världsråd, USA:s Council och Christian Churches, Kubas Kyrkoråd, Association of American Jurists, Amnesty International, Nobelpristagare – litterära och fredspristagare – regeringar, parlamentariker, biskopar, präster, jurister, författare, människorättsaktivister och intellektuella över hela världen.

Arr: Kommittén Frige De 5, Svensk-kubanska Föreningen, NBV

fredag 18 mars 2011

Möt Irma González, dotter till René, lördag 2 april i Stockholm!


Frige De 5 kubanska politiska fångarna i USA

Möt Irma González - En dotters kamp för sin far
Z-salen, ABF
Lördag 2 april 14:00


Musikalisk öppning med Wayra och Freddy Yunior

De 5 greps för snart 13 år sedan och utsattes för justitiemord i Miami när de orättfärdigt dömdes till flera gånger livstidsstraff för att de hade infiltrerat terroristorganisationer som angrep Kuba. En av dem var René González, far till Irma González som den 12 september 1998, klockan fyra på morgonen, fick se sin halvnakna far föras iväg med hugg och slag. Nu är hon psykolog på Kuba, och på kampanjturné i Norden.

Runt om i världen växer kampanjen för De 5. Den har stöd av FN:s ”Arbetsgrupp om godtyckliga arresteringar”, Kyrkornas världsråd, USA:s Council och Christian Churches, Kubas Kyrkoråd, Association of American Jurists, Amnesty International, Nobelpristagare – litterära och fredspristagare – regeringar, parlamentariker, biskopar, präster, jurister, författare, människorättsaktivister och intellektuella över hela världen.

Arr: Kommittén Frige De 5, Svensk-kubanska Föreningen

lördag 5 mars 2011

Brev till Barack Obama från Kommittén Frige de Fem!

Följande brev har mejlats och även skickats med ordinarie post till Vita Huset.
Idag, 5 mars 2011, promenerade vi med flaggor och banderoller till USAs ambassad, där vi också försökte överlämna brevet. Ambassadpersonalen vägrade ta emot det, av säkerhetsskäl (!), och hade i stället fullt upp med att ta bilder på alla som deltog i aktionen...


March 5th, 2011

White House
President Barack Obama
1600 Pennsylvania Avenue NW
Washington, DC 20500-0004


Dear President Obama,

In 2010, women in Sweden sent several letters to your wife with an appeal to take up the cause of two Cuban women, Adriana Pérez and Olga Salanueva who, for over ten years, have been denied a visa to travel to the United States to visit their husbands, Gerardo Hernández and René González. Both men belong to the group known around the world as the “Cuban Five”. They were unjustly sentenced for gathering information in the US about terrorist operations in Florida directed against Cuba.

The struggle for Olga Salanueva’s and Adriana Pérez right to family visits is supported by a significant number of religious, judicial and human right organizations, as well as a long list of Nobel Prize winners, members of parliaments, religious and union leaders, jurists, authors, human rights activist, actors and artists, and intellectuals around the world.

On May 27th, 2005, the UN Working Group on Arbitrary Detention denounced the “arbitrary” detention of the Cuban Five, stating that it was a violation of international norm and demanded a new trial. Recently, in a report released in October 2010, Amnesty International noted doubts about the fairness and impartiality of the trial, and called on the US government to review the case and mitigate any injustice through the clemency process or other appropriate means.

Today, committees in support of the Cuban Five from around the world are reaching out to you by phone calls, mails, letters, faxes, requesting that you grant the Cuban Five, Gerardo Hernández, Ramón Labañino, René González, Antonio Guerrero and Fernando González, their immediate freedom.

In Stockholm, the members of the Free the Five Committee adhere to this petition, demanding you to make use of the rights conferred upon you by the US Constitution, as a lawyer, as a father, as a son, as a husband, and as a winner of the Nobel Peace Prize, to end this colossal injustice and to free the Cuban Five now! And that until this happens, you will grant visas to Adriana Pérez and Olga Salanueva, so that they may immediately visit their imprisoned husbands!

Free the Five Committee, Stockholm, Sweden

lördag 26 februari 2011

Den 5e varje månad för De Fem Kubanerna!

Kom ihåg att den 5:e varje månad ringa eller skicka mail/fax till Obama med kravet att frige De Fem Kubanerna!



This March 5th, Lets Raise Our Voices for the Cuban 5!

To friends from all over the world who believe in justice,

This Saturday March 5th, LETS CALL, OR SEND FAXES, OR SEND E-MAILS, OR TELEGRAMS to the WHITE HOUSE to demand President Obama free the 5 Cuban Patriots imprisoned in the United States for defending their homeland.

Let's demand President Obama to make use of the rights conferred upon him by the US Constitution, as a lawyer, as a father, as a son, as a husband, and as a winner of the Nobel Peace Prize, to END THIS COLOSSAL INJUSTICE AND TO FREE THE 5 NOW!!!

DIFFERENT WAYS TO REACH THE WHITE HOUSE

By phone: 202-456-1111
Note: Do to the fact that March 5th is Saturday leave a message on the answering machine.
If calling from outside the United States, dial first the International Area Code + 1 (US country code) followed by 202-456-1111

By Fax: 202-456-2461
If fax is sent from outside the United States, dial first the International Area Code + 1 (US country code) followed by 202-456-2461

To send an electronic message write to:
HTTP://WWW.WHITEHOUSE.GOV/CONTACT

To send a telegram:
President Barack Obama
The White House
1600 Pennsylvania Ave, NW
Washington, DC 20500
EE.UU.

Besides making phone calls, sending faxes, telegrams or e-mails to the White House, we would like to propose to make the fifth of each month a day of collective actions to demand Obama immediately free our 5 brothers. Lets organize rallies, demonstrations, vigils, public events, marches, etc in front of US embassies of each country.

SEND MESSAGES ON INTERNATIONAL WOMEN'S DAY!
This month on March 8, coinciding with International Women's Day, we join the actions called by committees and friends from all over the world in sending messages to First Lady Michelle Obama and Secretary of State Hillary Clinton demanding that the US government immediately grant visas to Adriana Pérez and Olga Salanueva to visit their husbands and to issue multiple visas to all family members on a regular basis.

To send an e-mail to Michelle Obama go to:
HTTP://WWW.WHITEHOUSE.GOV/CONTACT

To contact Secretary of State Hillary Clinton by phone call: 202-647-4000

To send a letter to Hillary Clinton write to:
US State Department of State
Secretary of State Hillary Clinton
2201 C Street NW
Washington DC, 20520

THIS COLLECTIVE ACTION WILL ONLY BE EFFECTIVE IF PEOPLE FROM THE US, AND ALL OVER THE WORLD, CALL, OR SEND FAX, E-MAILS OR TELEGRAMS, ON THE 5TH OF EACH MONTH. IF YOU CAN NOT REACH ANYBODY BY PHONE, PLEASE LEAVE A MESSAGE.


TOGETHER WE CAN DO IT!!!


International Committee for the Freedom of the Cuban 5

torsdag 17 februari 2011

5 februari 2011 - aktionsdag i Stockholm!

Länk till spanskspråkig video som visar aktionsdagen i Stockholm, den 5 februari, med promenad för De Fem och hyllning av 52-årsdagen av den kubanska revolutionen:

söndag 13 februari 2011

Hälsning från De Fem Kubanerna inför Kärlekens och Vänskapens Dag!


Den 14 februari, Kärlekens och Vänskapens Dag

Bröder och systrar:

Alla Ni har alltid funnits vid vår sida, såväl i dåliga som i goda tider. Ni har delat vår glädje över segrarna och vår smärta över motgångarna, men vi har alltid varit enade.

Var och en av Er ger oss kärlekens dygd, den mest trogna vänskapen, den mest eviga lojaliteten. Den här mycket speciella dagen vill vi att Ni tar emot all den kärlek och tacksamhet som Ni förtjänar, eftersom vi älskar Er på samma sätt och Ni gör oss oövervinnerliga.

Eftersom vi lever i kampen
Eftersom Ni ger oss styrkan och vapnen
Eftersom Er ömhet ger näring åt våra drömmar
Eftersom Ni är verkligheten som kommer att göra drömmarna till verklighet
Eftersom Ni personifierar vänskapen och kärleken…

GRATTIS från hela vårt hjärta!

De FEM

René
Gerardo
Fernando
Antonio
Ramón

Den 11 februari 2011, Jesup, Georgia

lördag 12 februari 2011

En tillflyktsort – Diktkampanj för De Fem – 12 februari


Antonio Guerrero har skrivit en dagsvers för varje dag under 18 dagars isolering i ”hålan”, 26 januari till 12 februari 2010. Idag den 12 februari 2011 avslutar den internationella rörelsen för frihet för De Fem kubanska politiska fångarna i USA en ”diktkampanj” genom vilken man på varje årsdag publicerat Antonios dagsvers.

Så här skriver Antonio själv om sina dagsverser:
”Min vistelse på Oklahomas Transitfängelse blev lång: 18 dagar i isolering, i en cell kallad ’hålan’, det verkade som en evighet. Men lite papper och några pennstumpar skrev jag en dagbok och några personliga och mycket speciella brev, sprungna ur denna ensamhet, i ’Själens dunkla natt’ med Juan Ramón Jiménez ord.

Bara en del av dagboken och bara ett av de nio brev jag skrev nådde sina adressater. Det smärtade mig djupt och jag tog poesin till hjälp för att återfinna ensamhetens tankar och i någon mån ersätta den oskattbara förlusten. Så från 3 till 16 mars i Florencefängelset såg dessa verser dagens ljus, som en dagbok, som jag föreslår att ni läser som en sammanhållen dikt (som man säger att Shakespeares sonetter ska läsas, utan annan jämförelse mellan detta klassiska verk och mina blygsamma verser). För denna dikt valde jag versrader med 10 stavelser utan rim, som i sonetterna. Jag eftersträvar inte rytmisk skönhet eller perfekta rader, och allra minst något originellt. Jag vill bara ta läsaren med till min själs innersta vrår dessa dagar av orättfärdig och fullständig isolering, men också som Darío skrev: ’min protest är nedtecknad’ mot hur jag behandlats och den besynnerliga förlusten”.

En tillflyktsort
Dagsverser av Antonio Guerrero om 18 dagar i isoleringscell 2010.
Översättning Eva Björklund


Fredag 12 februari 2010
På vägen över den bottenlösa
blånadens hjärta, vilsekommen men
ledsagad av betydelselösa
förhoppningar, dock sanningsenliga,
betraktar jag en tyst geografi
djupt försjunken i en skimrande snö,
ett undflyende, ogripbart landskap,
härbärge för frihetens hägringar.
Tröttheten finns, men jag ger inte upp.
Sår finns många, men jag blöder inte.
Så mycket utmattning, så stor smärta,
mina drömmars okuvliga kärlek
skänker mig lugn, handfast som materia,
men osynlig för alla fångvaktare.


Viernes, 12 de febrero de 2010
Cruzando el corazón del azul
insondable, confuso de rutas,
mas, acompañado de esperanzas
insignificantes pero ciertas,
miro la callada geografía
sumergida en un fulgor de nieve,
territorio de lo indefinido,
espejismos de la libertad.
Hay cansancio, pero no me rindo.
Hay cortaduras, pero no sangro.
Tanta fatiga, tantos dolores
calmo con el amor de mis sueños
hecho de una materia invencible
que no reconocen los guardianes.

torsdag 10 februari 2011

En tillflyktsort – Diktkampanj för De Fem – 11 februari


En tillflyktsort
Dagsverser av Antonio Guerrero om 18 dagar i isoleringscell 2010.
Översättning Eva Björklund

Torsdag 11 februari 2010
Ända från min barndoms hem och skola,
hela min ungdoms flytt från plats till plats,
hela mitt liv, och i mina drömmar,
har du återfunnits i mitt hjärta.
Du solens ö som skänker oss alla
palmer och stränder, fåglar och frukter,
din glödande sommar som jag älskar,
detta träd som växer fritt på åkern,
redo att varje dag värna blomman
du hoppets oundgängliga blomma
som för alltid skänker mig inre frid.
Din kärlek driver mig, uppfyller mig
med ljus, o fosterland, vi ska komma
åter till din kyss som väntar på oss.


Jueves, 11 de febrero de 2010
Desde mi niñez de hogar y escuela,
en mi juventud de sitio en sitio,
toda mi vida, y hasta en mis sueños,
tú has habitado en mi corazón.
Isla de soles que a todos brindas
palmas y playas, aves y frutos,
aquel verano abrasador que amo,
aquel árbol libre en la campiña,
dispuesta a diario a cuidar la flor
indispensable de la esperanza
en mí tu alientas siempre la paz.
Tu amor me impulsa, tu amor me colma
de luz, ¡oh, patria!, vendrá el regreso
y el beso tuyo que nos espera.

onsdag 9 februari 2011

En tillflyktsort – Diktkampanj för De Fem – 10 februari


En tillflyktsort
Dagsverser av Antonio Guerrero om 18 dagar i isoleringscell 2010.
Översättning Eva Björklund

Onsdag 10 februari 2010
Trygg mitt i stormen, inbillar jag mig
att jag vandrar världen runt som vore
jag ledsagad, skuldra vid skuldra, stödd
av oövervinnerliga armar.
Så många andra kyliga nätter
drar förbi på sina svarta vingar
men de kan ändå aldrig förhindra
att den gryr, orättvisans sista dag.
Alla systrar och bröder i kampen
mångdubblas i solidariteten
som bladen kryllar i vårens solljus:
Ni kommer att leda oss till segern,
vi kommer att tillsammans uppleva
återkomstens stora dag, som kommer!


Miércoles, 10 de febrero de 2010
Seguro, en medio del temporal,
me imagino andando por el mundo
como si caminaran conmigo
hombro a hombro brazos invencibles.
Pasaran con sus alas oscuras
otras tantas gélidas noches
sin poder aniquilar la aurora
del día final de la injusticia.
Hermanos y hermanas de la lucha
solidaria que se multiplica
cual las hojas en la primavera:
¡Ustedes nos darán la victoria,
ustedes estarán con nosotros
en la gran jornada del regreso!

tisdag 8 februari 2011

En tillflyktsort – Diktkampanj för De Fem – 9 februari


En tillflyktsort
Dagsverser av Antonio Guerrero om 18 dagar i isoleringscell 2010.
Översättning Eva Björklund


Tisdag 9 februari 2010
I ensamhet uttalar jag ditt namn
där bokstäverna blir de solstrålar
som lyser fram mellan gryningens moln
så blommorna slår ut i all sin prakt.
Jag upprepar namnet i de vägskäl
som uppfinner och upplöser tankar,
men i mitt enväga samtal med dig
urskiljer jag ej ljus eller skugga.
Med sprucken röst, av innerlig känsla,
talar jag utan att någon hör mig,
utan att luften och tystnaden störs.
På de frågor himlafästet ställer
svarar jag och vänder blicken högt upp
till den evighet där ditt namn präntats.


Martes, 9 de febrero de 2010
En mi soledad digo tu nombre
y sus letras son un sol naciente
entre las nubes de la alborada
donde con lumbre se abren las flores.
Al andar lo digo en las esquinas
que forja y deshace el pensamiento
y en mi soliloquio con tu nombre
ni luces ni sombras distingo.
Lo digo sin que nadie me escuche
en una voz de intima emoción
que apenas hiere el aire y el silencio.
A las preguntas del firmamento
respondo, levantando la vista
hasta la eternidad de tu nombre.

måndag 7 februari 2011

En tillflyktsort – Diktkampanj för De Fem – 8 februari


En tillflyktsort
Dagsverser av Antonio Guerrero om 18 dagar i isoleringscell 2010.
Översättning Eva Björklund


Måndag 8 februari 2010
I går natt, medan en vresig tystnad
lade mörkrets täckmantel över mig
och osäkerhetens grymma snöstorm
hänförde mig, framkallade kärleken
en häftig smärta djupt i mitt hjärta,
genomstunget av evig frånvaro.
Det berövade mig sömnen, länge.
I går natt, inför denna återklang
av gångna dagars långa ensamhet
sa jag mig: Alla de vakna nätter
jag genomlevt har banat denna stig,
kantad vägen lång av dödens faror,
men har ej förmått förkväva ljuset.


Lunes, 8 de febrero de 2010
Anoche, cuando un hosco silencio
como el manto de la oscuridad
me cubría, y la incertidumbre
de crudas nevascas me embriagaba,
el amor provoco un ramalazo
en las fibras de mi corazón,
punzadas de perpetuas ausencias.
Por un buen tiempo estuve despierto.
Anoche, frente a la soledad
resonante de ayeres me dije:
Todos los desvelos de mi vida
han desbrozado esta larga senda
por donde los peligros de muerte
no han podido malograr la luz.

En tillflyktsort – Diktkampanj för De Fem – 7 februari


En tillflyktsort
Dagsverser av Antonio Guerrero om 18 dagar i isoleringscell 2010.
Översättning Eva Björklund

Söndag 7 februari 2010
Idag har jag skrivit brev till vänner,
för ingen upprepar jag radbandet
av växlande prövningar hit och dit
(fler än de flesta föreställer sig).
I mina rader tillkännager jag
att denna cell, där det inte finns
något eller någon, är min tillflykt
där jag befriar mig från kedjorna.
Denna håla, som andra jag upplevt,
fyller jag utan brådska upp med ljus
så att ur dess tomrum ska välla fram
det skimmer som förvandlar mitt hjärta
till en kärlekens källåder, denna
kärlek med vilken jag skriver till er.

Domingo, 7 de febrero de 2010
Hoy he escrito a varias amistades,
a ninguna le narro el rosario
de vicisitudes que he pasado
(más que las que todos imaginan).
En mis líneas les hago saber
que esta celda, sin nada y sin nadie,
para mí es un lugar de retiro
donde me libro de mis cadenas.
Como otros de mi vida, este hueco,
sin prisa lo relleno de luz
para que de su oquedad aflore
el resplandor que a mi corazón
convierte en surtidor del amor,
de este amor con que a todos escribo.

söndag 6 februari 2011

En tillflyktsort – Diktkampanj för De Fem – 6 februari


En tillflyktsort
Dagsverser av Antonio Guerrero om 18 dagar i isoleringscell 2010.
Översättning Eva Björklund

Lördag 6 februari 2010
Kvinna, du bryter in i mina tankar
som vågornas inslag i stränderna;
plötsligt sköljer du in över min sand
för att snart vända åter till havet.
Sådan är du, som motspänstig dyning,
oupphörlig sjögång fram och åter
i vatten där mitt hjärta går i kvav
medan jag räknar din kropp, våg för våg.
Du vet ju att jag kommer tillbaka
men ändå, du vet inte ditt namn och
inte hur jag nu minns dina kyssar.
Kanhända, en vacker dag när din hud
river ner denna frånvarons fästning
öppnar jag mina dikters väv för dig.


Sábado, 6 de febrero de 2010
Mujer, rompes en mi pensamiento
como los oleajes en las playas;
entras de repente en mis arenas,
luego al mar regresas otra vez.
Así eres tu, marejada indócil,
vaivén incesante de las aguas
donde se ahoga mi corazón
contando tu cuerpo ola a ola.
Ya conoces que regresare,
sin embargo, no sabes tu nombre
ni sabes que recuerdo tus besos.
Tal vez, un día cuando tu piel
destruya este castillo de ausencias
te abriré la trama de mis versos.

lördag 5 februari 2011

En tillflyktsort – Diktkampanj för De Fem – 5 februari


En tillflyktsort
Dagsverser av Antonio Guerrero om 18 dagar i isoleringscell 2010.
Översättning Eva Björklund


Fredag 5 februari 2010
Tystnaden är så oförmodat grön,
mitt hjärta så mottagligt, vänjer sig
långsamt vid alla självklara saker
och ikläder sig lustens gröna blad.
Minnen av skogar och regn dyker upp
med all sin hemlighållna uppmuntran
och än en gång känner jag i strupen
ivrigheten av jasminer och blod.
Utan att hejdas åkallar hjärtat
blickarna trogna kärlekens renhet,
kyssarna i nattens omfamningar
smekningarna som skänker själen lugn.
Men varomkring vandrar nu dess ögon,
dess läppar, dess milda rena händer?


Viernes, 5 de febrero de 2010
El silencio es verde, de improviso,
mi corazón fértil, lentamente
habituado a cosas naturales,
viste de hojas verdes del deseo.
Recuerdos del bosque y de la lluvia
emergen con su aliento escondido
y siento otra vez en mi garganta
un ardor de jazmines y sangre.
Sin parar, mi corazón evoca
miradas fieles al amor puro,
besos al abrazo de la noche,
caricias que dieron paz al alma.
¿Pero, por dónde andarán sus ojos,
sus labios, sus suaves manos puras?

torsdag 3 februari 2011

En tillflyktsort – Diktkampanj för De Fem – 4 februari


En tillflyktsort
Dagsverser av Antonio Guerrero om 18 dagar i isoleringscell 2010.
Översättning Eva Björklund


Torsdag 4 februari 2010
Levnadsöden och vokaler söker
svar på intigheten och förloppen,
söker sig till nutidens inhägnad,
som bina flyger till honungskakan.
Alla deras vingslag översvämmar
luften där lågor darrar i draget
och en kristallklar honung omsluter
det långa ekot av kärleksordet.
Med lidelsefull törst efter ljusning,
efter dofter, röster och former
försvinner min själ i osynligheten
och ser bara en gårdags ansikte
som vrider sig runt tills det försvinner
i långsamt slingrande rökspiraler.


Jueves, 4 de febrero de 2010
Vivencias y vocablos buscando
respuestas a la nada y al suceso,
vienen al recinto del presente
como las abejas al panal.
El batir de sus alas inunda
el aire de trepidantes llamas
y una cristalina miel envuelve
el eco de la palabra amor.
Con apasionada sed de luz,
de aromas, de voces y de formas,
tras lo invisible se me va el alma
y sólo ve la faz de un ayer
girando hasta que desaparece
en lentas espirales de humo.

onsdag 2 februari 2011

En tillflyktsort – Diktkampanj för De Fem – 3 februari


En tillflyktsort
Dagsverser av Antonio Guerrero om 18 dagar i isoleringscell 2010.
Översättning Eva Björklund


Onsdag 3 februari 2010
Flickan som går och delar ut piller
till fångar som blivit beroende
har en ängels ansikte, påminner
mig om en fästmö för länge sedan.
Varenda natt genomför hon ronden,
och bryter så tystnaden med sin röst
och jag lämnar vad jag har för händer
för att ett ögonblick få se henne.
Aldrig att hon ser mig i ögonen
där jag i hemlighet gömmer undan
många åldrars och världars ansikten,
så många namnlösa stjärnors nätter,
så många strimmor som kommer och går …,
flickan som går och delar ut piller


Miércoles, 3 de febrero de 2010
La muchacha que da las pastillas
a los adictos a los calmantes
tiene cara de ángel, me recuerda
a una novia de tiempos pasados.
Ella cada noche hace una ronda,
con su voz va rompiendo el silencio
y yo abandono lo que hago entonces
para verla pasar, un instante.
Ella nunca me mira a los ojos
en los que muy escondidos guardo
tantos rostros de edades y mundos,
tantas noches de estrellas sin nombre,
tantas rachas de idas y venidas...,
la muchacha que da las pastillas.

tisdag 1 februari 2011

En tillflyktsort – Diktkampanj för De Fem – 2 februari


En tillflyktsort
Dagsverser av Antonio Guerrero om 18 dagar i isoleringscell 2010.
Översättning Eva Björklund

Tisdag 2 februari 2010
Förföriska natt som kallar på mig
djupt nerifrån tystnadens avgrunder.
O storsinta och magnetiska natt,
den ännu oförstörda lättjans mö!
Irrande natt, ögon som förtrollar,
skimrar av regnbågens alla färger.
Galna natt, fylld av renaste vithet
för att till längtan lägga sömnlöshet.
Nakna natt över denna jordedel,
innan du färdas till okända kuster,
omfamna mig, se mig och tillåt mig
röra vid din kropp för att få känna
vågornas gång på älskade stränder,
så undangömda i detta mörker.


Martes, 2 de febrero de 2010
Noche seductora que me llamas
desde los abismos del silencio.
¡Ah, noche magnánima y magnética,
novia del ocio aun inviolada!
Noche errante, hechicera de ojos
que tienen el color del alcoiris.
Noche loca, llena de blancura
para al afán añadir insomnio.
Noche desnuda sobre la tierra,
antes de ir a otra orilla sin nombre
abrázame, mírame y permíteme
tocar tu cuerpo para sentir
el oleaje de queridas playas
tan ocultas en la oscuridad.

måndag 31 januari 2011

En tillflyktsort – Diktkampanj för De Fem – 1 februari


En tillflyktsort
Dagsverser av Antonio Guerrero om 18 dagar i isoleringscell 2010.
Översättning Eva Björklund


Måndag 1 februari 2010

Nej sa jag till den stillhet som möglar.
Jag ställde mig på det kala golvet,
tog det första steget, och det andra,
droppe för droppe blev jag som regnet.
I första början blev jag misstrogen
för att sedan bli helt beroende.
Med tidens gång steg motbilderna fram
och förklaringen vecklade ut sig.
Jag började snurra med timmarna
pådriven av deras anda och rytm
som får dem att rinna bort i etern.
Belägrad av en leda utan ro
fann jag i mitt hjärtas innersta rum
lyckan där jag kan sjunga och dansa.


Lunes, 1 de febrero de 2010
Dije no a la quietud mohosa.
Me paré sobre el suelo desnudo,
di el primer paso, luego el segundo,
poco a poco me volvía lluvia.
Al inicio, fue el escepticismo
y después vino la dependencia.
Más adelante apareció la antítesis
y con ella el desenvolvimiento.
Comencé a girar por las horas
con espíritu y ritmo que impelen
y a través del éter se deslizan.
Cercado por un tedio sin tregua,
en la plaza de mi corazón
me vi feliz, cantando y bailando.

En tillflyktsort – Diktkampanj för De Fem – 31 januari


En tillflyktsort
Dagsverser av Antonio Guerrero om 18 dagar i isoleringscell 2010.
Översättning Eva Björklund


Söndag 31 januari 2010
Att de inte låter mig se månen
eller trädet, torrt av vintervinden,
förbjuder mig att tända elden och
leka med askan tills sömnen kommer,
betyder inte att den är förlorad,
den rena kärlek mina ögon ser
och jag med mina två händer smider
för andra ögon och andra händer.
Kärlek som ger upp är inte kärlek.
Den sanna kärleken tillhör alltid
all tid, hela tiden, hela jorden,
står utan fruktan upp mot stormarna,
är uthållig ända in i döden
och är, som naturen, evinnerlig.


Domingo, 31 de enero de 2010

Que no me dejen mirar la luna
ni el árbol seco del lento invierno,
que me prohíban prender el fuego,
jugar al sueño con la ceniza,
no significa que esta perdido
ese amor puro que con mis ojos
y con mis manos forjo y forje
para otros ojos, para otras manos.
El amor que expira no es amor.
El verdadero amor pertenece
a todo el tiempo, a la tierra toda,
sin temor enfrenta tempestades,
resiste hasta el filo de la muerte
y, como la natura, es eterno.

lördag 29 januari 2011

En tillflyktsort – Diktkampanj för De Fem – 30 januari


En tillflyktsort
Dagsverser av Antonio Guerrero om 18 dagar i isoleringscell 2010.
Översättning Eva Björklund


Lördag 30 januari
Denna isolering är en ynnest
som skänker min lättja fria tyglar
medan jag betraktar min själs vandring
långt bort, tills den försvinner ur sikte.
Denna stora tystnad är en ynnest
som låter mig lyssna inåt mig själv
utan att störas av yttre krafter,
utan att jagas av tiden, fångad.
Jag är lyckligt lottad helt enkelt, som
utan att tänka på det, inandas
atomerna som beblandar sig med oss,
ända in i den människas hjärta
som lyfter fram en oberäknelig
tillförsikt, och väller ut i rymden.


Sábado, 30 de enero de 2010
Soy dichoso por este aislamiento
donde a mis anchas holgazaneo
mientras contemplo mi alma vagar
por la lejanía hasta perderla.
Soy dichoso por este silencio
cuando puedo escucharme a mi mismo
sin que nada me turbe de afuera,
sin que el tiempo me busque y me encuentre.
Soy dichoso así, ni más ni menos,
sin pensar en ello, respirando
los átomos que nos entremezclan,
metido en el corazón de un ser
dueño de un aliento incalculable,
esparciéndose por el espacio.

En tillflyktsort – Diktkampanj för De Fem – 29 januari


En tillflyktsort
Dagsverser av Antonio Guerrero om 18 dagar i isoleringscell 2010.
Översättning Eva Björklund


Fredag 29 januari
Kvällen föll medan jag läste en bok
(den som hittade till mina händer)
vars tomma och olycksbådande ord
saknade egentlig mening för mig.
Jag tänkte på de stora författare
som med orden förmår fånga ljuset
och all världens storsinta härlighet
outplånliga på boksidorna.
Jag slog igen boken och ögonen
och i samma ögonblick omgavs jag
av solens och månljusets klara sken,
av kärlek och frid, och insåg plötsligt:
det vi söker i böckernas mångfald
är det som berikar svultna själar.


Viernes, 29 de enero de 2010
Anocheció mientras leía un libro
(el que pudo llegar a mis manos)
cuyo argumento vacuo y siniestro
apenas para mí tuvo sentido.
Pensé en los grandes escritores
capaces de recoger la luz
y toda la belleza del mundo
en paginas imperecederas.
Cerré el libro y cerré mis ojos,
en ese instante me vi rodeado
de un resplandor de sol y de luna,
de amor y de paz, y comprendí:
lo que buscamos en muchos libros
lo atesoramos dentro del alma.

torsdag 27 januari 2011

En tillflyktsort – Diktkampanj för De Fem – 28 januari


En tillflyktsort
Dagsverser av Antonio Guerrero om 18 dagar i isoleringscell 2010.
Översättning Eva Björklund


Torsdag 28 januari
Denna början till dag utan riktning
som underkastad livets starka vind
kring sig sprider morgonrodnadens ljus
är aldrig förlorad, bara vunnen.
Denna följd av skymningar utan
varken dofter, ekon eller färger
som framkallar mitt väsens konturer
är aldrig förlorad, bara vunnen.
Denna tid sönderstyckad med avbrott
som inte låter min kärlek mogna,
med skumma dagrar i mörka landskap
och en vandringsled som aldrig tar slut
mellan skuggor som växer och darrar,
är aldrig förlorad, bara vunnen.

Jueves, 28 de enero de 2010
Este origen de día sin rumbo
que sujeto al viento de la vida
sobre mi esparce luz de aurora
nunca es perdida, sino ganancia.
Esta sucesión de atardeceres
sin fragancias ni ecos ni colores
que fija mi sustancia imperfecta
nunca es perdida, sino ganancia.
Este tiempo cargado de pausas
que no deja mi amor madure,
crepúsculo en un paraje oscuro
como una vereda interminable
entre sombras que crecen y tiemblan,
nunca es perdida, sino ganancia.