lördag 6 februari 2010

Plattform för Kommittén Frige De Fem

Kommittén Frige De Fem är en sammanslutning som i Sverige, i samverkan med andra motsvarande sammanslutningar och enskilda världen över, vill verka för att rättvisa skipas i fallet med de i USA dömda och fängslade kubanerna Antonio Guerrero Rodríguez, Fernando González Llort, Gerardo Hernández Nordelo, Ramón Labañino Salazar och René González Sehwerert.


De fem kubanerna dömdes i december 2001 till följande fängelsestraff:

Antonio Guerrero: Livstid plus 10 år

Fernando González: 19 år

Gerardo Hernández: Dubbel livstid plus 15 år

Ramón Labañino: Livstid plus 18 år

René González: 15år


Kommitténs absoluta ståndpunkt är att de fem ej erhöll en rättvis rättegång. Missförhållandena hade sin grund dels i att rättegången hölls i Miami, dels i uppseendeväckande begränsningar av de åtalades och deras advokaters möjligheter att bedriva ett effektivt försvar.


Därför är det Kommitténs mening att rättvisa i detta fall förutsätter att en ny rättegång kommer till stånd.


De fem kubanernas och deras försvarsadvokaters ståndpunkt är att samtliga fem är oskyldiga till de anklagelser som riktats mot dem.


Mot bakgrund av den tilltagande terroristiska aktiviteten under 1990-talet, organiserad av exilkubanska högerextrema grupper baserade i Miami, Florida, och riktade mot Kuba, arbetade de fem kubanerna med informationsinhämtning i syfte att i möjligaste mån motverka skadeverkningarna av de terroristiska gruppernas planer och aktivitet.


De fem använde sig aldrig av våld av något slag. De var aldrig beväpnade. De åsamkade aldrig någon skada på egendom. Och de begick aldrig någon handling som enligt USA:s lagar kunde rubriceras som spioneri.


Efter att ha arresterats i september 1998 dömdes de skyldiga på samtliga åtalspunkter i juni 2001, och i december samma år utmättes straffen; maximistraff på samtliga åtalspunkter.


Till grund för tre livstidsstraff (Antonio Guerrero, Gerardo Hernández och Ramón Labañino) låg anklagelsen om ”konspiration i syfte att begå spioneri”.


De fem hävdar att denna anklagelse saknar grund, liksom övriga åtalspunkter. Användandet av oriktiga identitetshandlingar etc. kan, i enlighet med lagstiftningen i USA, betraktas som nödvärn, om detta skett med syftet att förhindra grova brott. Åtalet mot Gerardo Hernández för ”deltagande i konspiration till mord”, utgående från nedskjutningen av två Cessna-plan tillhörande en organisation som ägnat sig åt upprepade kränkningar av kubanskt luftrum, stämplades av försvaret som absurt. Försvarets mening var att det för det första inte handlade om mord; för det andra att Hernández saknade varje inflytande på händelseförloppet.


Sammanfattningsvis är försvarets ståndpunkt att de fem kubanerna är offer för ett politiskt inspirerat justitiemord.


I maj 2005 offentliggjorde FN:s arbetsgrupp för undersökning av godtyckliga fängslanden ett utlåtande om fallet. Arbetsgruppens slutsats var att de fem inte erhållit en rättvis behandling, och den uppmanade USA:s regering och myndigheter att agera så att hindren för skipande av rättvisa undanröjs.


Domarna och straffen som utmättes 2001 överklagades av försvaret; liksom valet av plats för rättegången och begränsningarna av försvarets arbetsmöjligheter under rättegången. Den 9 augusti 2005 förklarade appellationsdomstolen, med säte i Atlanta (The United States Court of Appeal for the Eleventh Circuit) att samtliga domar mot de fem som upphävda, och att en ny rättegång, i det fall åklagarna framhärdade med åtalen, måste hållas på annan ort än Miami. (”We … REVERSE and REMAND for a retrial.”)


De i domarpanelen ingående tre domarna var eniga i sitt utslag.


Åklagarsidan krävde då att appellationsdomstolen skulle ompröva sitt beslut, med deltagande av tolv domare (”full panel”).


En oenig appellationsdomstol meddelade den 9 augusti 2006 att den nu intagit en ståndpunkt på tvärs med den ståndpunkt som den hade uttalat exakt ett år tidigare. En ny rättegång på annan ort än Miami var inte längre nödvändig.


Mot detta beslut reserverade sig, i en 50-sidig energiskt argumenterande bilaga, domarna Stanley Birch och Phyllis Kravitch. (James Oakes, som tillsammans med Birch och Kravitch 2005 beslutat om en ny rättegång, deltog inte i tolvdomarepanelen.)


Kommittén Frige De Fem är av meningen att Birch’s och Kravitch’s argumentation för appellationsdomstolens ursprungliga dom från augusti 2005 är synnerligen övertygande.

Likaså att de förhållanden som inskränkte försvarets arbetsmöjligheter, och som påpekats av FN:s arbetsgrupp (bland annat möjlighet att ta del av bevismaterial, inkluderande sådant som beslagtagits från de åtalade) i sig utgör en grund för att en ny rättegång måste komma till stånd.


Kommittén Frige De Fem är också av meningen att behandlingen av de fem – innefattande långa perioder av isolering – varit uppenbart oacceptabel, och att det förhållandet att Adriana Pérez och Olga Salanueva förvägrats möjlighet att besöka sina makar, Gerardo Hernández respektive René González, inte kan betraktas som annat än grym trakassering.


Appelationsdomstolen i Atlant slog den 4 juni 2008 fast att livstidstraffen för ”konspiration till spioneri” som drabbat Antonio Guerrero, Gerardo Hernández och Ramón Labañino måste ändras, eftersom de aldrig begått spioneri och aldrig varit i närheten av hemliga handlingar av något slag. Att USA:s nationella säkerhet aldrig påverkats av De Fem slogs fast av en rad höga militärer som vittnade under rättegången 2001. Livstidsstraffen framstår för varje fördomsfri betraktare som en aspekt av det mångfacetterade justitiemordet. Och ett av domaren Lenard’s bidrag till rättsskandalen.


Också Fernando Gonzáles 19-åriga straff bedömde appellationsdomstolen som felaktigt och för högt. Domstolen beslöt att den federala rätten i Miami måste ompröva straffsatserna. Dock menade man att Gerardo Hernández inte hade ”något att vinna på en straffnedsättning”, därför att han var dömd till ytterligare ett livstidsstraff. Det handlandade om åtalspunkten ”konspiration till mord. Appellationsdomstolens resonemang har kritiserats hårt av försvaret, och framstår som särskilt märkligt mot bakgrund av att en av de tre domarna, Phyllis Kravitch, ville helt frikänna Hernández på denna punkt. Domaren Stanley Birch förefaller att ha delat Kravitch’s uppfattning. Men han hukar bakom ett svårbegripligt formellt resonemang, och avslutar med att i sin kommentar uttrycka en stark förhoppning om att Högsta domstolen skall gå försvaret till mötes och ta sig an fallet..


Mot bakgrund av Birch’s vädjan, Kravitch’s yrkande på frikännande, Appellationsdomstolens eniga beslut 2005, reservationerna mot beslutet 2006 och den kritiska uppfattning som FN:s arbetsgrupp uttryckt, så kan det förefalla som en självklarhet att Högsta Domstolen skulle ta sig an fallet. De 15 juni 2009 kungjorde emellertid Högsta Domstolen, utan tillstymmelse till motivering, att den inte avsåg att behandla fallet.


Den 13 oktober sänkte Joan Lenard straffet för Antonio Guerrero till från livstid till 21 år och 10 månader. Uppseendeväckande var att åklagarsida inför förhandlingen yrkat på det lägre straffet 20 år!


De 8 december 2009 fick Ramón Labañino sitt livstidsstraff sänkt till 30 år, och Fernando sitt 19-åriga fängelsestraff till 17 år och 7 månader.


Kommittén Frige De Fem kräver, och vill på olika sätt verka för, att justitiemordet som drabbat Antonio Guerrero, Fernando González, Gerardo Hernández Ramón Labañino och René González upphävs till alla delar. De är oskyldiga, och det de faktiskt gjort har varit lovvärt och hedervärt.


Kommittén Frige De Fem kräver att USA:s regering omedelbart och villkorslöst friger de fem kubanska terroristbevakarna!


(Senaste datum för revidering av detta grunddokument: 2010-01-17)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar