tisdag 21 december 2010

Cassandra Cusack Curbelo, nordamerikansk läkarstudent på Kuba!

Bland deltagarna vid VI Kolloquiet för De Fem som hölls i Holguín, Kuba, fanns flera utländska studenter. En av dem är Cassandra Cusack Curbelo, ursprungligen från Miami, som studerar till läkare vid ELAM.

Hennes tal vid Kolloquiet, som var dels på engelska och dels på spanska, återges i videon som följer:

torsdag 16 december 2010

Uttalande från den sjätte sammankomsten i Holguín, Kuba, för frigivande av DE FEM och mot terrorism (20 november 2010)


Sammankomsterna i Holguín, som hållits de senaste sex åren, har understrukit betydelsen av den kolossala orättvisan som begåtts mot DE FEM. Och likväl den växande solidariteten som uttrycks av de många tusen som är engagerade i fallet.

Sammantaget uppgår nu de straff som drabbat våra fem bröder två livstider och 99 år i fängelse. Möjligheterna till överklaganden är nu reducerade. I flera fall har de anhöriga inte fått visa och Olga och Adriana har helt nekats möjlighet till besök.

Samtidigt som De Fem hålls fängslade har nu en notorisk internationell terrorist – Orlando Bosch Ávila – hedrats av universitetet i Miami. Och Luis Posada Carriles kommer att åtalas bara på den grunden att han ljög inför USA:s immigrationsmyndighet; inte för hans terroristiska aktivitet och medansvar för tusentals oskyldiga människors död.

De nyligen framförda uttalanden som gjorts av Francisco Chávez Abarca – som fungerat som Posadas högra hand och som efter att ha arresterats i Venezuela i juli år utlämnades till Kuba – avslöjar de aktionsplaner vilka, med fullständig straffrihet, smitts i USA. Planer som varit riktade mot Kuba, Venezuela och andra länder i regionen.

Det förhållandet att man inte besvarat Venezuelas begäran –framförd redan för fem år sedan – om utlämning av brottslingen Luis Posada Carriles, och att man vägrar att till Argentina utlämna Roberto Guillerma Bravo – skyldig till mord på 16 politiska fångar – visar USA-regeringen verkliga ansikte. Detta visar att att denna regering saknar moralisk rätt att hävda omsorg om mänskliga rättigheter och att framställa sig som stridande mot terrorism.

USA:s regering har hållit DE FEM fängslade i mer än tolv år, medan terroristerna fritt promenerar på Miamis gator.
Fallet med DE FEM är från början till slut politiskt, och endast den internationella solidariteten kan säkra deras hemkomst till sina familjer.

Vi är medvetna om de krav situationen nu ställer. Och det är av största betydelse att våra ansträngningar intensifieras under de två sista åren av Obama-administrationens första mandatperiod.
Vi måste arbeta mer enat än någonsin, och våra aktioner måste flerfaldigas. Solidaritetens tusentals fingrar måste knytas till en enda hand, bestående av de mer än 300 kommittéerna i 111 länder, i kampen för frigivandet av DE FEM.

De drygt 300 delegaterna från 50 länder, som samlats till den sjätte sammankomsten för frigivande av DE FEM och mot terrorism, uppmanar till följande:

1) Informationsaktioner till och tillsammans med parlamentariker, fackföreningsfolk, religiösa grupper, kända personligheter och sociala rörelser måste utvidgas och inkludera dessas motsvarigheter i USA. Uppmaningar till uttalanden från parlament i Europa, Central- och Latinamerika måste göras. Motioner, resolutioner och andra dokument antagna av parlament måste användas.

2) Rapporten om DE FEM som nyligen presenterades av Amnesty International måste användas vid varje möjligt tillfälle. Speciellt måste medlemmar av USA.s administration förses med detta dokument. Detsamma gäller utlåtandet från FN:s arbetsgrupp för undersökning av godtyckliga fängslanden.

3) Internationella solidaritetsdagar för DE FEM måste vi fortsätta att organisera mellan den 12 september (datumet då de arresterades) och den 8 oktober; med särskild uppmärksamhet på den 6 oktober, som på Kuba förklarats som dagen för hågkomst av terrorismens offer. Likaså ska vi uppmärksamma den 8 juni, dagen då DE FEM 2001 orättvist dömdes skyldiga.

4) Nya former för kommunikation måste tillkomma för att säkerställa att sanningen når alla, och information om fallet med DE FEM måste spridas till vida spektra av samhällssektorer.

5) En internationell konferens måste organiseras i Washington DC med deltagande av kända personer från USA, såväl som av representanter från andra länder. Sammankomsten ska av president Obama begära följande:
I) Att han använder sina konstitutionella möjligheter för att frige DE FEM.
II) Att han gör slut på den folkmordsaktiga blockaden mot Kuba.
III) Att han respekterar den önskan som uttryckts av folken världen över.

6) Vi måste kräva att de anhöriga till DE FEM får utökade möjligheter till besök; särskilt måste vi kräva att Olga och Adriana beviljas visum. Appeller måste riktas till ”International Commission on the Right of Family Visitation”, och till Ms. Michelle Obama, som kvinna och mor. Solidaritetskommittéernas initiativ och aktioner måste uppmuntras ytterligare.

7) Artister, kända personer och opinionsbildare måste uppmuntras till att kräva frigivning av DE FEM, och deras ståndpunktstagande måste spridas via press, radio, television och alternativa medier. Affischer, vykort, telefonsamtal, tryckt material och videopresentationer måste framställas lokalt, nationellt och internationellt. En känd sångförfattare måste tillfrågas om hon/han kan skriva en sång om DE FEM, och sångare från olika delar av världen skall inbjudas till att framföra sången tillsammans.

8) Sammankomster med fokus på fallet med DE FEM måste organiseras vid universitet i USA och i andra länder; med deltagande av erkända juridiskt skolade akademiker.

9) Kuba-informations nyhetsservice måste kontinuerligt få information om igångsatta initiativ; för ömsesidigt understödjande i kampanjoperationerna

10) Användandet av sociala medier – inkluderande twitter, facebook, bloggar, e-post, lokala radiostationer, tv-stationer och internet – måste intensifieras.

11) Demonstrationer, konserter, teaterpjäser, utställningar och olika tävlingsarrangemang med inriktning på solidaritet med DE FEM måste anordnas i alla möjliga kulturella sammanhang. Idrottsarrangemang, som långdistanslopp, fotboll och baseball ska uppmuntras.

12) USA:s regering måste fördömas för den straffrihet den låtit komma terroristerna till del; och för dess hyckleri då den talar om att bekämpa terrorismen och för att den gett en fristad åt internationella terrorister som Luis Posada Carriles och Orlando Bosch Ávila. Ett slut på straffriheten, ett oskadliggörande av terrororganisationerna och bestraffning av mördarna är krav som måste riktas till USA:s regering.

13) Dokumentärfilmen ”Kubas skäl”, som tar sin utgångspunkt i erkännanden som gjorts av den internationelle terroristen Francisco Chávez Abarca, måste visas och användas som grund för fördömanden av terrorismens alla former.

14) Den konst DE FEM producerat – och som nu finns digitalt tillgänglig – måste uppmärksammas och spridas och göras tillgänglig för så många som möjligt, i olika länder.

15) En uppmaning måste riktas till Världsungdomsfestivalen, som planeras att hållas i Sydafrika, om att den ställer kravet till president Obama att han verkar för ett villkorslöst och omedelbart frigivande av DE FEM.

Slut på orättvisan! Frige DE FEM!! Nu!!!
Holguín på Kuba i november 2010

(översättning: Tomas Widén)

fredag 10 december 2010

Geoffrey Bottoms solidariserar sig med De Fem Kubanerna!

Vid VI Kolloquiet för De Fem som hölls i Holguín, Kuba, anordnades den 20 november en manifestation genom stadens gator som avslutades med ett politiskt massmöte vid Che-monumentet.

En av huvudtalarna var Geoffrey Bottoms, katolsk präst från Storbritannien, som bl.a. besökt Gerardo i fängelset.

Talet som är på engelska simultantolkades till spanska och återges i videon som följer:


måndag 6 december 2010

Promenad för De Fem 1 nov 2008, nu med WikiLeaks anknytning!

Bland alla texter som tillkännagetts genom WikiLeaks har det dykt upp en med anknytning till Kommittén Frige de Fems verksamhet i Stockholm

Det rör sig om en rapport i samband med vår första promenad till USA:s ambassad, som ägde rum den 1 november 2008.

I bifogade videon kan ni se hur själva aktionen gick till i verkligheten:




Rapporten på engelska om oss lyder:
¶9. (SBU) SWEDEN- Approximately 12 to 15 protesters, carrying banners and flags requesting fair treatment for the Cuban Five in Guantanamo Bay, Cuba, made an unscheduled appearance at U.S. Embassy Stockholm November 1. The group emerged from the nearby German Embassy and stopped briefly in front of Post. The RSO monitored the group; they did not attempt to contact Embassy officials, but appeared more interested in photographing the front of Post. The protesters departed within a few minutes before Embassy police could respond. No damages or injuries were reported. (RSO Stockholm Spot Report)

Personen som författat rapporten saknar kännedom om fallet med De Fem, eller så har vår plötsliga närvaro gjort att personen i fråga i ren nervositet blandar ihop fångarna i Guantánamo med De Fem kubanerna, politiska fångar i USA.

Vårt uttalande nyligen i Radio Habana tål att upprepas i det här sammanhanget:
"...de tar bilder och registrerar alla som närmar sig, dokumentation görs också av demonstranter på andra platser. Vi har inte brytt oss om att de fotar oss när vi går ut på gatorna och försvarar den Kubanska Revolutionen, och kräver att De Fem friges. Vi kommer att fortsätta uttala oss, oavsett hur mycket information de samlar om oss. Vi fruktar inget, eftersom vi försvarar sanningen. Vi gör inget brottsligt, utan försvarar endast den mänskliga värdigheten som representeras av De Fem, som i sin tur representerar värdigheten hos det kubanska folket”.

Kommittén Frige de Fem, Stockholm.

lördag 16 oktober 2010

Amnesty International uppmanar USA:s regering att agera för rättvisa vad gäller De Fem


Den 13 oktober (2010) lät Amnesty International tillkännage att man i ett brev till USA:s justitieminister Eric Holder uppmanat USA:s regering att vidta åtgärder så att de i USA sedan 1998 fängslade fem kubanerna Antonio Guerrero, Fernando González, Gerardo Hernández, Ramón Labañino och René González får en rättvis behandling.

Amnesty International delar den uppfattning om rättegången mot de fem, som tidigare utryckts av FN:s arbetsgrupp för undersökning av godtyckliga fängslanden och av en appellationsdomstol i USA; nämligen att Miami som rättegångsplats omöjliggjorde en rättvis process.

Man påpekar också, liksom FN:s arbetsgrupp gjorde 2005, att den långa isoleringen av de fem under häktningstiden liksom undanhållandet av bevismaterial, menligt påverkade rättvisan.

Vidare uttrycker Amnesty särskilt tvivel vad gäller halten i bevisningen mot Gerardo Hernández vad gäller åtalet ”konspiration i syfte att begå mord”, vilket ledde till ett livstidsstraff för Hernández. Här kan sägas att detta åtal fullständigt underkänts av en av domarna i appellationsdomstolen i Atlanta. Denna domare (Phyllis Kravitch) menade att det inte fanns bevisgrund för att rubricera nedskjutningen av de två planen, som deltog i kränkningar av Kubas luftrum, som mord: och att det inte heller fanns bevis för att Gerardo Hernández skulle ha haft något med händelseförloppet att göra.)

Amnesty International upprepar också att man är bekymrad över att Adriana Pérez och Olga Salanueva – hustrur till Gerardo Hernández och René González – fortfarande inte fått temporära visa så att de kunnat besöka sina män. Människorättsorganisationen beskriver detta som en extra bestraffning och i strid med internationell standard vad gäller human behandling av fångar och staters skyldighet att värna familjen. Amnesty uppmanar därför USA:s regering att se till att Adriana Pérez och Olga Salanueva ges möjlighet att träffa sina män.

Amnesty International uppmanar också USA:s regering att omintetgöra den begångna orättvisan i behandlingen av de fem kubanerna genom benådningsförfaranden – i det fall överklaganden i rättsprocessen skulle visa sig vara en oframkomlig väg.

(Text: Tomas Widén)

söndag 10 oktober 2010

Till minne av Che Guevara

Video som visar promenad genom Stockholms gator, lördagen den 9 oktober, för att hylla minnet av Che Guevara:

fredag 17 september 2010

September 11th in Stockholm - "Inspiring the World"



A varied range of organizations joined ideas and efforts creating a whole day of activities under the slogan "Inspiring the World" this past September 11th. The initiative began with a heavy agenda, covering three forum-debates, 15 seminars and exhibition of eight films at the ABF building. The program appealed to a large number of attendees, mostly young, who listened with interest to different panelists delving on issues of current importance.

Although Sweden is presently dominated by news related to the forthcoming parliamentary elections, to be held on September 19th, this was not an obstacle for a large group of young people to assume the tasks that had emerged. So early in the morning, even before the ABF building opened its doors, a small crowd was present ready to start decorating the rooms and other areas of this site.

The first block of seminars included the workshop organized by the Swedish-Cuban Association and the Free the Five Committee, "America: terrorism and blockade. Cuba: health care and literacy". Cuban writer René Vázquez Díaz recounted aspects of the terrorist actions performed by the counterrevolutionary groups based in Miami, clarifying the task assumed by the Cuban Five to infiltrate these groups and thus defend the lives of many Cubans. Several participants were unaware of the details of the case, but through a dialogue with the exponent they learned how the human rights of these five heroes and their families are violated in the U.S. following this, Eva Björklund, editor of the Kuba magazine, delved into details of what it means for the Cuban people to resist the brutal blockade imposed by the U.S., and described the gestures of international solidarity generated from the island of Martí and Cuba's extraordinary contribution to development in Latin America, Africa and Asia.

At 16 hours, having completed the program in the ABF building, attendees still remained there, visiting the information tables of the convening organizations, buying books and exchanging opinions. Suddenly, the Uruguayan drums of the group “Rompiendo Lonjas” indicated that the time had come to initiate the following stage of the day. Carnival rhythms started a unique walk through the streets of Stockholm, calling the attention of passersby. The colorful flags and banners borne by the dancing crowd created an unusual detail to the urban landscape of the Swedish capital.

The walk culminated in the square Sergels Torg, decorated to start the demonstration called "In Defense of Humanity." The ornamentation radiated optimism by highlighting the rebellious decision of many Latin American countries to shape their own destiny, without interference or imperial mandates. Our complaint against U.S. military aggression in so many countries was also exhibited in the square, but without the filter of censorship from official media: The face of the new occupant of the White House, with the classic phrase, Yes we can, and then a long list of attacks again humanity. During two hours it was possible to attend to a political and cultural event, with speakers from some of the convening organizations, interspersed with performances by singers, dance groups, etc. By this way the third stage of this memorable day came to an end.

As night fell, many of those who made "Inspiring the world” possible, gathered in the neighborhood of Hornstull, at a party where happiness overcame fatigue after many hours of continuous work. We had accomplished the challenge to give this September 11th a connotation of optimism and hope that another world is possible. A cycle of activities characterized by a spirit of unity, that we hopefully will repeat another time at these northern latitudes.

With our active participation in all stages developed in the course of the day, the Free the Five Committee initiated the cycle of activities with which Stockholm adheres to the Vth International Campaign of Solidarity with the Cuban Five.

Free the Five Committee, Stockholm, Sweden

måndag 13 september 2010

Danny Glover talar inför 12-årsdagen av De Fems fängslande

Video från Internationella kommittén för De Fem,
audio på engelska, text på spanska:



(tittar ni riktigt noga så lär ni se en lastbil som kör runt på rondellen vid Sergels torg...)

måndag 6 september 2010

Den 12 september inleds den internationella kampanjen för De Fem!

ICAP inbjuder oss att delta i den nya internationella kampanjen för befrielse av De Fem kubanerna som inleds den 12 september,
i samband med 12-årsdagen av deras fängslande.

Följande video visar solidaritetsaktioner för De Fem runt om i världen,
däribland flera inslag från de aktioner som Svensk-kubanska föreningen och Kommittén Frige de Fem arrangerat i Stockholm:

söndag 29 augusti 2010

Brev från Antonio Guerrero til Amineh Kakabaveh


Den 20 juli 2010

Kära Amineh Kakabaveh, ledamot i den svenska riksdagen

Jag har tagit emot era skrivna rader med stöd och uppmuntran, till försvar för rättvisan och vår frihet.

Er anslutning till vår långa kamp stärker oss och fyller oss med optimism.

Vi önskar Er framgång i Ert arbete som parlamentsledamot och jag skickar, på uppdrag av De Fem, en solidarisk hälsning och en kram.

¡Venceremos!

Med evig tacksamhet, Antonio Guerrero R.


(brevet överlämnades till Amineh Kakabaveh på den kubanska ambassaden i Stockholm, med anledning av firandet av 50-årsdagen av FMC, de kubanska kvinnornas organisation)

July 20th, 2010

Dear Amineh Kakabaveh, Member of the Swedish Parliament

I received your lines of support and encouragement, in defense of justice and our freedom.

Your commitment to our long struggle strengthens us and fills us with optimism. We wish you success in your parliamentary duties and I send you, on behalf of the Five, solidarity greetings and a hug.

¡Venceremos!

With eternal gratitude,

Antonio Guerrero R.

måndag 23 augusti 2010

Brev till Olga och Adriana från Stockholm med anledning av FMC:s 50-årsdag!


Stockholm, den 19 augusti 2010

Olga och Adriana, kära systrar:

Vi är en grupp kvinnor som samlats i Stockholm för att fira 50-årsdagen av det Kubanska Kvinnoförbundet, och samtidigt skicka följande meddelande till Er.

I egenskap av kvinnor och medmänniskor solidariserar vi oss med Er, eftersom vi förstår att Kuba, som ett självständigt land behöver och har rätt att försvara sin befolkning från terrorismen från de exilkubanska organisationerna i Miami. De Fem kubanska hjältarna, av vilka två är Era män, svarade med mod på uppmaningen från sitt folk och dömdes därför i en skamlig rättegång.

Myndigheterna i USA fortsätter att neka Er, deras hustrur, den lagstadgade rätten till familjebesök. Vi lider med Er och kommer att fortsätta kämpa så att rättvisa skipas. USA har en moralisk och rättslig skyldighet att frige De Fem kubanska hjältarna, vars insamling av information medförde att många av de terroristplaner som smiddes i Miami inte kunde genomföras.

Med sin djärva och tysta kamp kunde De Fem förhindra att oskyldigas blod spilldes. Tack vare deras patriotiska handlingar varnades Kuba om de brottsliga åtgärder som organisationerna i Miami planerade. På det sättet förhindrades många dödsfall, såväl hos kubaner som hos USA-medborgare, som annars skulle ha fallit offer för terroristernas våldsdåd.

Olga och Adriana, tack för att Ni står emot, för den som står emot kommer att vinna!

Räkna med oss, kamrater! Och när Ni känner Er ensamma, tänk på att tusentals och tusentals kvinnor kämpar vid Er sida så att rättvisa skipas!

Ta emot en varm hälsning från oss alla, och kom ihåg att vi tillsammans kommer att segra!

Vania Ramírez León, språkrör, Kommittén Frige de Fem, Stockholm
Catharina Tirsén, Kommittén Frige de Fem, Stockholm
Anita Östling, Kommittén Frige de Fem, Stockholm
Bárbara Jarl, Kommittén Frige de Fem, Stockholm
Teresa Núñez, Kommittén Frige de Fem, Stockholm
Digna Cesped, Kommittén Frige de Fem, Stockholm; Taller Ranquil
Alejandrina Salgado, Kommittén Frige de Fem, Stockholm
Ximena Palacios, Kommittén Frige de Fem, Stockholm
Deisy Vázquez, Kommittén Frige de Fem, Stockholm
Amineh Kakavabeh, riksdagsledamot, Vänsterpartiet
Bibbi Steinertz, Kvinnor för Fred
Marilyn Barden
Magdalena Acuña, FSLN
Alejandra Pizarro, Radio Studion 91.1 Mhz
Marianne Nilsson, Svensk-kubanska föreningen, Stockholm
Juana González, Svensk-kubanska föreningen, Stockholm
Maria Lupe Díaz, Svensk-kubanska föreningen, Stockholm
Victoria Andersson, Cubanos por Cuba
Dunnia Salazar
Flor Basantes
Olga Araya

fredag 20 augusti 2010

Visiting Gerardo


by Danny Glover and Saul Landau
Aug. 19, 2010
(Reprinted from CounterPunch)

From the Ontario California airport some 60 miles east of downtown Los Angeles we drove north on Highway 15, the road to Las Vegas. Cars with expectant amateur gamblers and loaded big rigs climb and descend the mountains where the Angeles and San Bernadino National Forests meet.

To the east lies the high desert some 4,000 feet above sea level. Amidst junipers, Joshua trees and sagebrush, we turn off from the man-made freeway to the jester’s creation of a shopping mall in Hesperia where we pick up Chavela, Gerardo Hernandez’ older sister. (Danny changes trousers because the prison doesn’t allow visitors to wear khaki).


We pass fast food joints with chain names, nail and hair salons, tattoo parlors, gas stations and min-marts (a drive by of American culture) going west and then north on 395 to the six year old US. Federal Penitentiary Complex, a 630,000 square foot high-security prison ($101.4 million); designed to cage 960 male inmates.

In the institutional grey visitors’ lobby a guard hands us forms with numbers on top, nods at a book to sign and eye-signals to a pile of pens. We write, hand him back the forms (Danny had to stand against the wall while a guard recorded his photo onto the prison computer) and sit in the gray waiting room with other visitors – all black and Latino. (Saul’s and Chavela’s pix were already stored in the prison computer from previous visits).

We wait for twenty minutes. A guard calls our number. We empty our pockets except for money. (Danny checks his car keys; Saul hands over a pen fastened to his shirt pocket). We pass through a sensitive airport-type screening machine, pick up our belts and eyeglasses that have gone through X-Ray, and extend our inner forearms for stamping by another uniformed guard. Two black women and an elderly Latino couple get the same treatment. We exchange nervous smiles. Visitors in a strange land!

He passes our IDs through a drawer connected to another sealed room on the opposite side of a thick plastic window. A guard there checks the documents and pushes buttons to open a heavy metal door. The group enters an outdoor passage. Blinding late morning sun and desert heat shocks our bodies after the air-conditioned chambers. We wait. A guard confers through a small slit in the door of the building housing the inmates – gun towers on each side; masses of rolled barbed wire covering the tops of concrete walls.

We wait, get hot, then enter another air cooled chamber; finally, a door opens into the visitor room. A guard assigns us a tiny plastic table, surrounded by three three cheap plastic chairs, on one side (for us) and one on the other for Gerardo. African American and Latino children exchange places on their fathers’ laps as daddies in khaki prison overalls chat with their wives.

Chavela spots him 20 minutes later, waving, and bouncing across the room. Chavela almost crying says “He’s lost weight.” He seems the same weight as when Landau saw him in the Spring. Gerardo hugs and kisses his sister, embraces Saul and then Danny, thanking him for his efforts to spring him from the hole, where he spent 13 days in late July and early August.

Two FBI agents who were investigating an incident unrelated to his case, he informs us, questioned Gerardo in prison. Then, prison authorities tossed Gerardo into the hole although there existed no evidence, logic or common sense that could possibly have implicated him into the alleged occurrence. The temperatures inside the hole rose to the high nineties. “I had to use my drinking water to keep me cool, pouring it on head,” Gerardo told us. “It didn’t help my high blood pressure. I couldn’t even take my medicine. But, I think, thanks to the thousands of phone calls and letters from people everywhere they let me out.”

Chavela kept bringing junk food to the table – the only kind available from the vending machines. We nibbled compulsively while Gerardo told about living in a sweat-box for almost two weeks. “No air circulated in there,” he laughed, as if to say “no big deal.”

We talked about Cuba. He kept up on the news, reading, watching TV and from visitors who informed him. He felt encouraged by steps President Raul Castro had taken to deal with the crisis. He had watched on the prison television parts of Fidel’s speech and "q and a" from the Cuban National Assembly Meeting. “I saw Adriana [his wife],” who sat in the audience. His smile faded. “You know what’s painful. She’s 40 and I’m 45. We don’t have that much time to have a family together. The United States won’t even give her a visa to visit me. She’s behaved with such courage and dignity throughout this ordeal.”

Gerardo Hernandez, one of the Cuban Five, is serving two life sentences for conspiracy to commit espionage and aiding and abetting murder. Prosecutors presented no evidence of espionage at the Miami trial. The aiding and abetting charge presumed evidence not shown that Gerardo sent to Cuba flight details of the Brothers to the Rescue planes shot down by Cuban MIGs in February 1996, which he did not, and that he knew of secret Cuban government orders to shoot them down, which he did not.

The five men monitored and reported on Cuban exile terrorists in Miami who had plotted bombings and assassinations in Cuba. Cuba then shared this information with the FBI. Larry Wilkerson, (retired army Colonel and Secretary of State Colin Powell’s former Chief of Staff) compared the Five’s chance of getting a fair trial in Miami to an accused “Israeli’s chance of justice in Teheran.”

We sipped cloyingly sweet, bottled, iced tea. Chavela brought more potato chips.

Gerardo, reanimated the mood by recalling an incident when in the 1980s, as a Lieutenant in Cabinda, Angola, he escorted top Cuban officers to a dinner-party with visiting Soviet brass. “I told my Colonel I had memorized a short Mayakovsky poem in Russian (from his school classes) and could recite it to the Soviet officers.

He recited the poem to us in Russian. We applauded. He smiled. “They were roasting a pig and had bottles of booze, a party.”

“I recited the poem. The Soviet colonel hugged me, kissed me on both cheeks -- very emotional. I had to repeat my performance for the other officers. Finally, the Cuban Colonel told me I’d milked the scene long enough and I left.”

Two hours passed quickly. We waited for the guards to let us out. Gerardo stood at attention against a wall near the cell-block door next to another prisoner. We gave him a fist salute. He returned it. His sister blew a kiss. He grinned reassuringly – as if to remind us. “Stay strong.”

Danny Glover is an activist and an actor.

Saul Landau is an Institute for Policy Studies fellow and author of A Bush and Botox World (AK Press / CounterPunch).

onsdag 4 augusti 2010

Message from Gerardo Hernandez after being released from "the hole"


Dear Sisters and Brothers:

I am dictating these words via telephone, which is why I must be brief and I will not be able to say everything I would have liked. Yesterday afternoon I was removed from "the hole" with the same speed in which I was thrown in. I had been taken there supposedly because I was under investigation. These investigations can take up to three months, sometimes more, but I was there 13 days. As a known Cuban journalist would say; you can draw your own conclusions...

I want to express to all of you my deep gratitude. You know that they were particularly difficult days due to the excessive heat and the lack of air, but you all were my oxygen. I can't find a better way to summarize the enormous importance of your solidarity efforts.

Many thanks to all the compañeras and compañeros from Cuba and around the world who joined their voices to condemn my situation. Thanks to the institutions, organizations and individuals of goodwill that in one way or another worked to bring an end to this injustice.

To our President Raúl, that so honors us with his support. To the Cuban National Assembly and its President Ricardo Alarcón, a tireless fighter for the cause of the Five. To my four brothers, who sent me messages of encouragement, and who have also suffered and lived under constant risk of suffering similar abuses. And of course, to our dear Commander in Chief: Thank you for so much honor! (I don't know if I should say it, but just the privilege of hearing my name in Fidel's voice makes me feel like thanking those who put me in "the hole"...)

Thank you Comandante, for the joy of hearing you and seeing you as great as ever!

Thanks to everyone for having demonstrated again the power of solidarity which, without a doubt, will one day make us free.

The struggle continues!

A big embrace,

Gerardo Hernández Nordelo

US Penitentiary, Victorville, CA

August 3rd, 2010

tisdag 3 augusti 2010

Uttalande på engelska om Gerardo Hernández


The Swedish Free the Five Committee is delighted by the news today that Gerardo Hernández was released from his unjust punishment and has been returned to the general prison population. It was the international solidarity movement that managed to get him out of "the hole".

Among the many expressions of solidarity to the cause, there is a letter sent by Swedish politicians to the Federal Bureau of Prisons, which is reproduced below:


To:
Federal Bureau of Prisons
Director Harley G. Lappin

It is our understanding that prisoner Gerardo Hernández Nordelo, #58739-004, has been put into "the hole" since July 21, despite having committed no infractions. His attorneys, who are in the midst of preparing an important habeas corpus appeal for him, have been denied proper access which would allow them to prepare that appeal. Additionally, he has been refused access to urgently needed medical attention.

This treatment of prisoner Hernández is inhumane and unwarranted, and comes on top of nearly twelve years of unjustly being denied visits by his wife, Adriana Pérez. Many of us who sign this letter have earlier appealed to Michelle Obama to help get a visa for Ms Pérez.

We now want to add our voices to others demanding that you immediately return Hernández to the general prison population, allow his attorneys proper access to him in order to prepare his appeal, and provide him with urgently needed medical attention.

Sincerely,

Members of the Swedish Parliament Amineh Kakabaveh (Left Party), Siv Holma (Left Party), Lise-Lotte Olsson (Left Party), Jan Lindholm (Green Party), Jacob Johnson (Left Party), Torbjörn Björlund (Left Party)
Opposition leader Ann-Margarethe Livh, Stockholm municipality


We welcome this small victory, whose teaching is that the way to achieve freedom for the Cuban Five is the political pressure exerted by a jury of millions of citizens of the world.

The Cuban people's dignity will prevail!
They will return!

Swedish Free the Five Committee

torsdag 29 juli 2010

Alarcón blames U.S. for Cuban antiterrorist's health


Written by Hector Miranda
Wednesday, July 28, 2010
(Pretty rough Google translation)

Havana, Jul 28 (Prensa Latina) President of the National Assembly of People's Power of Cuba, Ricardo Alarcón, today blamed the U.S. government for the health of terrorism Gerardo Hernandez, a prisoner in that country and suffering from physical problems.

"Gerardo's health is in danger and the situation is entirely responsible for the government of the United States," Alarcon said in Havana Convention Center, which employs the standing committees of Parliament prior to the fifth session of the seventh legislature this body.

Alarcon also emphasized that what obstructs justice in the case of the anti-terrorist is to have confined him to the hole in the prison in Victorville, Calif., without having committed any indiscipline.

For the speaker of the Cuban parliament, this is a very serious situation because the defendant is not only in the hole, but in terms of punishment, in a tiny cell, without ventilation, with only a tiny hole at the top of the wall of the cell he shares with another prisoner.

"The U.S. government knows that Gerardo has some physical ailments, for which he has been demanding to be examined by doctors since last April," said Alarcon, who warned that only the July 20 allowed him to attend a consultation.

The next day, however, they took him to the hole, a cell six feet long by one wide, where the temperatures exceed 35 degrees Celsius, [95 degrees Fahrenheit] even though he was diagnosed with several problems and even without treatment.

Apparently, said Alarcón, Gerardo has problems with a bacteria, said the doctor who attended him, circulated among the prison population, with some severe cases, although certainly not known if the Cuban situation, because you have not done analysis.

Gerardo has also apparently altered the blood pressure. He is a young man, who just turned 45, but has passed 12 in really difficult conditions and tight, he said.

Alarcon expressed their concern about the health of the Cuban terrorist, despite the will of this, especially because he has no medical attention.

"So far we have complained to the State Department and we had no answer. Because it's not just that he is in the hole, but in terms of punishment in the hole," he recalled.

He warned that is no communication with their lawyers, just as appeals procedures are performed, a situation that was repeated constantly throughout the process.

"Gerardo should be working with his lawyers in the grounds of habeas corpus. Knows that the U.S. government and in this moment I have no communication with their lawyers, without getting mail, completely isolated and sick on top of that, with risks to the integrity physics, "he said.

onsdag 21 juli 2010

Sommarkampanj för De Fem

Video med bilder från sommarkampanjen för De Fem,
gatuaktioner i Stockholm och Eskilstuna!



I ett försök att nå ut till den allmänna opinionen i större utsträckning än tidigare med information om de Fem Kubanerna fängslade i USA beslutade vi i april 2009 att genomföra regelbundna gatuaktioner. Den första ”promenaden” genom Stockholms gator genomfördes lördagen den 9 maj 2009. Från den dagen har Kommittén Frige de Fem och Svensk-kubanska föreningen sammankallat till dessa aktioner den första lördagen i varje månad, oavsett väderlek. Vi har promenerat med kubanska flaggor och banderoller, och delat ut flygblad till förbipasserande.

Under juli månad genomfördes i Stockholm Sommarkampanjen för De Fem. För att nå ut till så många människor som möjligt beslutade vi oss för att genomföra två extraordinära promenader, lördagen den 17 juli och söndagen den 18 juli. Dessa dagar gav vi oss ut i högsommarvärmen med kubanska flaggor, banderoller med bilder på De Fem, Adriana Pérez och Olga Salanueva. Liksom vid tidigare tillfällen var responsen från förbipasserande flanörer stor: många stannade upp, läste banderolltexterna, tog emot flygblad och ställde frågor. Även amerikanska turister stannade upp och tog intresserade emot flygblad på engelska (förlagan från Nationella Kommittén i USA).

Söndagen den 18 juli avslutade vi vår promenad genom att hänga upp flaggor och banderoller på räcket till Sergels Torg, för allmän beskådan. Det fanns där en stor folksamling för att ta del av ett bolivianskt kulturarrangemang, med folkdansgrupper i färgsprakande dräkter. Plötsligt hörde vi någon som ropade: ”Free the Five”! Det var en av medlemmarna i Kommittén Frige de Fem i Boston, USA, på turistbesök i Stockholm som såg oss på avstånd och med stor entusiasm utbytte åsikter om vår gemensamma kamp. Det stärkte oss i vår övertygelse att veta att solidaritetsrörelsen ökar i omfattning även i det landet där De Fem hålls fångna!

måndag 5 juli 2010

Nytt brev till Michelle Obama, 4 juli 2010!

Stort stöd för kvinnokampanjen ”Vi vädjar till Michelle Obama” Hjälp Olga och Adriana att få besöka sina män, kubanska politiska fångar i USA!
Ett nytt brev har skickats till Michelle Obama, med påskrifter från EU-parlamentariker, parlamentsledamöter från flera europeiska länder, svenska politiker med kommun- och landstingsuppdrag, svenska kulturarbetare och många "vanliga" kvinnor.



Dear Mrs Michelle Obama

Some months ago we, women in Sweden, sent you an appeal to take up the cause of two Cuban women, Adriana Pérez and Olga Salanueva who, for over ten years, have been denied the opportunity to visit their husbands imprisoned in the United States. Their husbands Gerardo Hernández and René González, were unjustly sentenced to double life sentence and 15 years imprisonment, respectively, for gathering information in the US about terrorist operations in Florida directed against their country. They belong to the group known around the world as The Cuban Five, political prisoners in the United States.

Today, on the Fourth of July, 234 years after the US Declaration of Independence, we repeat our appeal supported by a great number of other women in Sweden and other parts of Europe that have joined our appeal.

Dear Mrs Michelle Obama

We, women in Sweden, appeal to you to take up the cause of two women who, for over ten years, havebeen denied the opportunity to visit their husbands imprisoned in the United States. Two Cuban women, Adriana Pérez and Olga Salanueva, time and time again, have been denied visas to visit their husbands, Gerardo Hernández och René Gonzalez. These men were unjustly sentenced to double life sentence and 15 years imprisonment, respectively, for gathering information in the US about terrorist operations in Florida directed against their country. They belong to the group known around the world as The Cuban Five, political prisoners in the United States. Their efforts contributed to the saving of many lives in both Cuba and the United States.

US authorities have motivated their denial of these two women’s repeated visa applications with the assertion that they would constitute a threat to the national security of the United States. But neither of them has ever been accused of anything. The hollowness of the reasoning for the visa denials is made clear by the shifting reasons give each time.

Most recently, in December of 2009, the Department of Homeland Security turned down Olga Salanuevas application for the eighth time. Without any explanation, she was prevented from visiting her husband, René González. When he was arrested in September, 1998, they were living with their two daughters, entirely legally, in Miami, where their youngest daughter, who, like her father, is a US citizen, was born. When her husband was arrested, Olga was, as well. The purpose was to pressure René into confessing to crimes he had never committed. After three months she was deported to Cuba without her two-year-old daughter. She was granted a visa in March 2002, but it was revoked before she had a chance to use it. For more than ten years US authorities have cruelly punished her in spite of the fact that she has committed no crime.

Adriana Pérez was also granted a visa in 2002, in July, and travelled to the US to visit her husband, Gerardo Hernández. But when she arrived in Houston she was taken into custody at the airport and was photographed, fingerprinted, interrogated for 11 hours, denied access to an attorney and Cuban diplomats and was then sent back to Cuba. With premeditated ruthlessness she was given hope, only tobe humiliated and denied her long awaited meeting with her husband. Adriana last had her applicationdenied in July of 2009, on her twenty-first wedding anniversary.

Denying family members the possibility of visiting prisoners is an unworthy extra penalty for allinvolved and contradicts international standards for humane treatment. Those standards include the right of prisoners to have contact with their families and receive visitors. We are amazed by this cruelty toward two honorable women who have committed no crime and want only to visit their husbands.

Olga Salanueva’s and Adriana Pérez’ visa applications are supported by a significant number of religious, judicial and human rights organizations – from the world-wide Council of Churches to the United States’ own Council of Christian Churches, Cuba’s Council of Churches, the Association of American Jurists, Amnesty International, a long list of Nobel Prize winners (for Literature or the PeacePrize), members of parliaments, bishops, priests, jurists, authors, human rights activists and intellectuals around the world. They have also been received by parliaments and governments in many countries that support their struggle; most recently, in February of this year, by the EU Parliament.
Dear Mrs Michelle Obama, we appeal to you to do what you can to get visas for Olga Salanueva and Adriana Pérez so they can visit their husbands, and thereby lessen the shadow that has fallen over the United States because of the cruel treatment of The Five and their families.

Stockholm 17th of April 2010

Member of the EU Parliament Eva-Britt Svensson (Left Party)
Former EU Commissioner Anita Gradin
Members of the Swedish Parliament Anne Ludvigssen (Social Democratic Party), Bodil Ceballos (Green Party), Siv Holma (Left Party), Helena Bargholtz (Liberal Party, Liselotte Olsson (Left Party), Amineh Kakabaveh (Left Party), Marianne Berg (Left Party)
Bishop Eva Brunne, Diocese of Stockholm
Opposition leader Ann-Margarethe Livh, Stockholm municipality
Women for Peace, Bibbi Steinertz,
Swedish Women’s Leftwing Union, Majlis Fridén

Stockholm 4th of July 2010

Female members of the EU Parliament, MEP
Margrete Auken (Socialist Peoples Party, Denmark)
Christel Schaldemose (Social Democratic Party, Denmark)
Britta Thomsen (Social Democratic Party, Denmark)
Bairbre De Brún (Sinn Féin Party),
Ilda Figueiredo (Portuguese Communist Party),
Sabine Wils (Die Linke, Germany),
Kartika Liotard (Socialist Party, Netherlands),
Supported by the following male MEPs
Willy Meyer (Izquierda Unida, Spain),
Miguel Portas (Left Bloc, Portugal),
Joao Ferreira (Portuguese Communist Party),
Jacky Henin (French Communist Party),
Patrick Le Hyaric (French Communist Party),
Nikolaos Chountis (Synaspismos Rizospastikis Aristeras, Greece),
Kyriacos Triantaphyllides (Progressive Party of Working People, Cyprus),
Miloslav Randsdorf (Communist Party of Bohemia and Moravia, Czech Republic)
Thomas Händel (Die Linke, Germany)

Female members of national parliaments, MP
Sweden: Solveig Ternström (Center Party),
Finland: Tuula Peltonen (Social Democratic Party, SDP)
Merja Kyllönen (The Left Alliance, LA)
supported by the following male MPs
Ilkka Kantola (SDP)
Jouko Skinnari (SDP)
Jukka Gustafsson (SDP)
Kimmo Kiljunen (SDP)
Marko Asell (SDP)
Raimo Piirainen (SDP)
Esko Juhani Tennilä (LA)
Erkki Virtanen (LA)
Jaakko Laakso (LA)
Mikko Kuoppa (LA)
Paavo Arhinmäki (LA)
Denmark: Line Barfod (Enhedslisten)
Germany: Sahra Wagenknecht (Die Linke)

Irland/Northern Ireland, Sinn Feín Party:
Members of the Legislative Assembly, MLA,
Jennifer Mc Cann,
Claire Mc Gill,
Martina Anderson,
Michelle Gildernew, Minister for Agriculture,
Michelle O'Neill,
Caitriona Ruane, Minister for Education,
Carál Ní Chuilín,
Sue Ramsey,
Supported by the following male politicians:
Raymond Mc Cartney, MLA,
Gerry Kelly, MLA, junior Minister at the office of the OFM/DFM,
And the following members of the lower house of the Irish parliament
Caoimhghin Ó Caoláin
Aengus Ó Snodaigh,
Martin Ferris,
Arthur Morgan,

Other European politicians
Sweden: Lotta Johnsson Fornarve, Left Party National Board, Oxelösund
Martina Nilsson, Left Party National Board, Malmö
Nita Lorimer, Left Party Regional Council, Skåne, Lund
Hanna Thomé, Left Party City Council, Malmö
Maria Fregidou-Malama, Left Party District Chairman, Uppsala County
Gun Isaxon, Swedish Communist Party City Council, Gällivare
Supported by the following male politicians:
Vilmer Andersen, Left Party Regional Council, Skåne, Malmö
Bawer Kevir (Eser), Social Democratic Party, MP candidate
Francisco Contreras, Left Party, MP candidate

Northern Irland. Mary Lou Mc Donald, Vice President Sinn Fein Party

Spain: Marga Sanz, MP at the Corts Valencianes (EUPV/IU)

El Salvador: María Margarita Velado Puentes (FMLN)

Cultural personalities, Sweden
Eva Björklund, architect, Stockholm
Kajsa Grytt, singer, Stockholm
Maj Wechselmann, film director, Stockholm
Kim Anderzon, actress, Stockholm
Gunilla Lundgren, writer, Stockholm
Inga-Lisa Sangregorio, journalist, writer, Stockholm
Karin Lentz, writer, Åkarp
Inger Fredriksson, fil. dr., head of publishing house, Stockholm
Åsa Faringer, film director, Stockholm
Hanna Olsson, writer, Stockholm
Jonna Kevin, dancer, Stockholm
Stina Nilsson, performing arts producer, Härnösand
Gilda Perna, artist, Eskilstuna
Supported by the following male cultural personalities:
Etienne Glaser, actor, director, screenwriter, Stockholm
René Vázquez Díaz, writer, Malmö
Christer Themptander, artist, Stockholm
Ulf Hultberg, film director, Stockholm
Daniel Viglietti, writer, Montevideo, Uruguay
Ricardo Gutiérrez A, clown “Cascarita”, Stockholm
Gastón Palacios, artist, Stockholm

Other female signatories, Sweden

Vania Ramírez, M.D., PhD, Stockholm
Marilyn Barden, Stockholm,
Barbara Brädefors, retired teacher, Stockholm
Inger Blomstrand, Stockholm
Alejandrina Carrillo, administrator, Stockholm
Barbara Hagel, administrator of insurance, Stockholm
Kerstin Sumelius, coordinator IRIS, Iraqi Information service, Stockholm
Kerstin Forsberg, Stockholm
Mari-Ann Bergfeldt, preschool nanny, Stockholm
Eva Sjöblom, authorized translator, Stockholm
Birgitta Norlin, family therapist, Stockholm
Olga Paredes, Stockholm
Martha Melgarejo, Stockholm
Juana González, Stockholm
Marianne Nilsson, family therapist, Stockholm
Sofia Sánchez, freelance journalist, Stockholm
Sevasti Psarrow Davis, retired preschool teacher, Stockholm
Catharina Tirsén, Stockholm
Irene Lundholm, teacher, Stockholm
Magdalena Acuña, nursing assistant, Stockholm
Nevena Slavid, student, Stockholm
Havva Izel, student, Stockholm
Corina Antequera, Stockholm
Macarena S, Stockholm
Yolanda Milá, Stockholm
Nieves Pezoor, Stockholm
Edith Contreras, saleswoman, Stockholm
Matilde Hormazabal, social worker, Stockholm
Noelia Hernandez, counselor, Stockholm
Mitra Darviski, Stockholm
Lucila Piñas Vargas, Stockholm
Rosana Verastegui, Stockholm
Nancy Romero, Stockholm
Maria Romero, preschool nanny, Stockholm
Gisela Cosentino, Stockholm
Tania Huerto J, Stockholm
Camila Valdés, med. dr., Stockholm
Eliana T, Stockholm
Marcela Ortega, Stockholm
Isabel Eek, StockholmNorma Jara, Stockholm
Paulina Iglesias, nurse, Stockholm
Mireya Ned, accountant, Stockholm
Carla Labra, student, Stockholm
Cecilia Romero, entrepreneur, Stockholm
Sandra Sullers, student, Stockholm
Monica Foreman, employee, Södertälje
Ana M Gonzalez, employee, Stockholm
Jacqueline Toranueva, employee, Stockholm
Marina Gonzalez, Stockholm
Maria Teresa, Stockholm
Robin Scheer, Stockholm
Anita Majstorovic, Stockholm
Patricia Obando, Stockholm
Marjorie Adasme, Stockholm
Aila Pink, Stockholm
Juana Donoso, Stockholm
Victoria Müller, retired, Södertälje
Aramita Müller, Södertälje
Alejandra Bel, economist, Stockholm
Ximena Palacios, pedagogue, Stockholm
Deisy Vásquez, nurse assistant, Stockholm
Lorena Jimenes, Stockholm
Adisley Aguilar, Stockholm
Marta Hernandez, engineer, Stockholm
Victoria Dubin, archaeologist, Stockholm
Elsa Carmona, Stockholm
Aleida Pose C, Stockholm
Manou Sarho, Stockholm
Carina Lindberg, nurse, Katthammarsvik, Gotland

Nadia Widercrantz Freed, president of the Swedish Peace Committee, Gothenburg
Loreto Labbé-Reveco, preschool teacher, Gothenburg
Inger Johansson, senior high school teacher, Gothenburg
Åse Pedersen, Gothenburg
Miranda Urrutia-Labbé, student, Gothenburg
Ida Johansson, student, Gothenburg
Lisa Engström, journalist, Gothenburg
Inka Persson, teacher, Halmstad
Jessica Wahie, student, Halmstad
Ann Johansson, retired, Halmstad
Homa Ebtedaci, retired, Halmstad
A-L Magnusson, biomedical analyst, Halmstad
Birgitta Jansson, nurse, Halmstad
Ing-Mari Bunden, assistant master, Halmstad
Anna Kroona, nurse, Halmstad
Eva Parck, physiotherapist, Halmstad
Christel Bergged, teacher, Halmstad
Hilda Evaldsson, educator, Ljungby
Ellen Johansson, student, Ljungby
Betty Möller, Sävedalen
Marita Pahlén, journalist, Skene
Isabelle Salazar Johansson, preschool teacher, Torslanda
Christina Lydén, economist, Våxtorp
Eva Ludvigsson, special education teacher, Vänersborg
Yvonne Pebaqué, teacher, Borås

Elisabeth Hellman, special education teacher, member of Left Party, Malmö

Barbro Forsander, nurse, Uppsala
Vilma Delgado, nursing assistant, Uppsala
Berta Morales, Uppsala
Anairis Sánchez, nursing assistant, Uppsala
Maribel Vera-Soto, nursing assistant, Uppsala
Alejandra Olivares, Uppsala
Mónica Alarcón, Uppsala
Gloria Carvajal, dressmaker, Uppsala
Carin Hedlund, teacher, Uppsala
Luisa Montoya, student, Uppsala
Marianne Lennartsson, teacher, Uppsala
Teresa S Lennartsson, nurse, Uppsala
Lisa Nilsson, student, Uppsala
Nika Olsson, Uppsala
Olivia Sánchez, Uppsala
Mathilda Skog, nurse, Uppsala
Matilde Montoya, Uppsala
Kristina Bergström, student, Uppsala

Nicole Bonal, student, Eskilstuna
Angela Pacheco, housewife, Eskilstuna
Maud Ekman, member of the Left Party, Eskilstuna
Hanna Widén, preschool teacher, Eskilstuna
Marie Luise Hedberg, preschool teacher, Eskilstuna
Solveig Pahjola, Torshälla
Monica Larsson, Eskilstuna
Åsa Sommarlund, preschool teacher, Eskilstuna
Helena Tsiamanis, Eskilstuna
Frida Boman, drama teacher, Eskilstuna
L Monasterio, teacher, Stålboga
Tanja Gunborg, Stallarholmen
Inger Idbohn, speech therapist, Eskilstuna
Bodil Widén, Eskilstuna
Wiam Mohad, student, Eskilstuna
Lotta Baude, technician, Eskilstuna
Eva Born, teacher, Hälleforsnäs
Kim Fudin, administrator, Eskilstuna
Eva Lengstrand, Eskilstuna
Isabella Beiron, student, Eskilstuna
Yenu Dahlstrom, student of human Rights / preschool teacher, Norrköping
Ana Cuadra, Norrköping
Olga Cortés, nurse, Linköping
Tamia Fiallo Kaminski, student, Linköping
Antonia Leyes Vidén, student, Linköping
Gudrun Hellberg, Arboga
Kerstin Gevert, retired teacher, Molkom (Värmland)

Lone Möller, biolog, Jönköping
Anna Assarsson, civil engineer, Jönköping
Karin Olsson, nurse, Jönköping
Annica Albertsson, preschool teacher, Jönköping
Anna Johansson, teacher, Jönköping
Maribel López, nursing assistant, Jönköping
Ingrid A, teacher, Jönköping
Margot Herbertsson, Jönköping
Imelda Daza, teacher, Aneby
Monica P Flores, teacher, Bodagen
Berit Sandberg, administrator, Huskvarna
Victoria Gonzalez, teacher, Växjö
Anna Lisa Eneroth, WILPF, Växjö

Anneli Hellstrand, member of the Left Party, Sandviken (Gävleborg)
Inga-Karin Bergman, member of the Left Party, Östersund

Supporting men, Sweden

Per Demérus, retired, Stockholm
Rolf Hagel, retired, Stockholm
David Montes, Stockholm
Alejandro Santana, nursing assistant, Stockholm
Mehmet Ark, Stockholm
Gilberto R, Stockholm
Mauricio Valle, Stockholm
Alessandro Lo, Södertälje
Nils M, Stockholm
Rodrigo Espinoza, welder, Stockholm
Bernard Rosén, Stockholm
Andres Viracca, entrepreneur, Stockholm
Dante Cosentino, Stockholm
Alvaro do Monte Lima, teacher, Stockholm
Freddy Soto, Stockholm
Felipe Branitt, masseur, Stockholm
Juan Chandía, Stockholm
Nestor F, Stockholm
Daniel Veliz, entrepreneur, Stockholm
Carlos Luengo, employee, Stockholm
Enrique Ugarte, employee, Södertälje
Mario Basualto, employee, Södertälje
Sergio Martínez, Stockholm
R Urvido, Stockholm
Jorge Ahumada, Stockholm
Sergio López, Stockholm
Claudio Palma, Stockholm
Raúl Molina, Stockholm
Jorge Castillo, Stockholm
Luis Peña, engineer, Stockholm
Pablo Hormazabal, Stockholm
Tomas Beer, pedagogue, Stockholm
Jorge Alcazar, caretaker, Stockholm
Orlando Cadiz, Stockholm
Jan Bergsten, librarian, Stockholm
Henric Axell, teacher, Södertälje
Bo Holm, librarian, Katthammarsvik, Gotland
Patrik Malamas, member of the Left Party, Uppsala
Antonio Díaz, caretaker, Uppsala
Rickard R, Eskilstuna
Tomas Widén, teacher, Eskilstuna
Miguel Velasco, student, Eskilstuna
Nestor Reyes, electrician, Eskilstuna
Juan Aguirres, University graduate, Eskilstuna
Carlos Aristondo, teacher, Eskilstuna
Joakim Rosenqvist, Eskilstuna
Peter Olsson, entrepeneur, Linköping
Björn Berggren, retired, Västerås
Lars Lundkvist, Västerås
Sten Vikergård, Arboga
Göran Berg, teacher, Arboga
Saul Martinez, Örebro
Jan Nyberg, Sollefteå
Bosse Strömbäck, member of the Left Party, Boden
Benny Nilsson

Other female signatories in Europe
Helene Caprani, chairman of the Danish-Cuban Association, Copenhagen, Denmark
Birthe Sørensen, editor of the newspaper Arbejderen, Copenhagen, Denmark
Grete Møller, Kvinder for Fred, Copenhagen, Denmark
Suzana Exnerova Chairperson, Women’s Left Clubs, Czech Republic
Vlasta Pinterová Chairperson, Slovak Women’s Union
Márta Nemes, expert on pedagogy and family pedagogy, President of Foundation for The FamilyEducation, (FFE) Family Pedagogy Methodological Centre, Hungary
Inge Høgh, Silkeborg, Denmark
Chiara Bertoni. Italy
Alessandra Riccio, Editorial Director of the magazine "Latinoamerica", Rome
Isabella Brega, retired, Italy
Marina Criscuoli, Italy
Giulietta Poli, teacher, cofounder of the Italian-Cuban Friendship Association in Padua, Italy
Ireo Bono, Savona, Italy
Josie Michel-Brüning, Netzwerk Cuba, Berlin, Germany
Alena Grospičová, employee at Škoda Auto, Mladá Boleslav, Czech Republic
Marie Gavendová, retired, Prague, Czech republic
Jiri Svoboda, IT specialist, Slavonice, Czech Republic
Věra Hamouzová, employee, Prague, Czech Republic
Rosa Mikoskova, construction technician, Prague, Czech Republic
Andela Vrtelová, Czech republic

Supporting men, Europe

Antonio Della Corte, civil servant, Rome, Italy
Paolo Federici, retired, member of the National Directory of the Italian-Cuban Friendship Association
Paolo Edoardo Fornaciari, Ph.D. in Medieval Latin Philology, Università del Salento, Italy
Enzo Apicella, Italy
Paolo Edoardo Fornaciari, Livorno. Italy
Beppino De Zan, employee, Albinea, Reggio Emilia, Italy
Roberto Casella, employee, Albisola superiore, Italy
Giorgio Boaga, retired University teacher, Manziana, Italy
Franco Fuselli, Italy
Ph. D. Josef Hamouz, businessman, Prague, Czech Republic
Petr Hamouz, businessman, Prague, Czech Republic
Josef Hamouz Jr, athlete, Liberec, Czech Republic
Dirk Brüning, Netzwerk Cuba, Berlin, Germany
Dr. Edgar Göll, Future Researcher, Berlin, Germany

fredag 2 juli 2010

MIdsommar Latino i Stockholm!




För 19 år sedan uppkom initiativet att anordna ett midsommarfirande i Stockholm med latinamerikansk karaktär. Så föddes Midsommar Latino, till en början en solidaritetsdag för Kuba och dess revolution, och som med tiden förvandlats till en av de främsta händelserna i Sommar Stockholm. Varje år samlas tusentals människor i Järva Folkets Park, för att provsmaka latinamerikanska rätter och titta på alla artistframträdanden, som exempel på det mångkulturella utbudet i Sverige. Vid den senaste upplagan av Midsommar Latino är det viktigt att poängtera den stora andelen medverkande ungdomar i organisationen, under ledning av en outtröttlig grupp kamrater som inte låtit några hinder komma i vägen för genomförandet av det här vackra projektet.

Kommittén Frige de Fem var närvarande vid detta evenemang för andra året i rad. Inom ramen för den kampanj som lanserades av svenska kvinnor för att förmå Michelle Obama att engagera sig för att tillåta Olga Salanueva och Adriana Pérez besöka sina män i fängelse, genomförde vi en omfattande informationsdag. Vi pratade med publiken, varav många inte kände till De Fem eller den orättvisa behandlingen av Olga och Adriana. Så är inte fallet med den chilenska clownen Cascarita, som vid tidigare tillfällen solidariserat sig med De Fem kubanerna, och som inte tvekade ett ögonblick att lämna sin underskrift till stöd för dessa två kubanska kvinnor.


Att döma av det antal underskrifter som vi samlade in och de många deltagare som nåddes med vårt budskap, tror vi att vi ännu en gång lyckats med målsättningen att bryta den mediala tystnaden som ålagts av imperiet. På det här sättet bekräftar vi vårt åtagande att försvara det kubanska folket och dess revolution.

onsdag 9 juni 2010

Intervju på engelska med Elizabeth Palmeiro

I Love him like the first Day

By Miguel Fernandez Martinez



Elizabeth Palmeiro, wife of Ramón Labañino, one of the five Cubans unjustly imprisoned in the United States, opens its heart to the readers to share views on 20 years of marriage, whose anniversary was marked this June 2.

Although the old tango by Gardel and La Pera persists in saying that twenty years is nothing, for Elizabeth Palmeiro is a long time, in the midst of the circumstances in which she has lived two decades of marriage with Ramon Labañino.

If you had the opportunity to send a message to Ramon for these 20 years of marriage, what would you tell him?

- That I love him as the first day. I would reaffirm him that I will be by his side no matter what, supporting him in this situation and that my love, far from diminishing from such sorrow, pain and the enormous frustration that exists in this circumstance, grew. These things I would repeat to him as simply as ever.

- Ramon is more romantic (than me). He writes poems, very nice letters, and although I am more timid on that side, I prove it to him with deeds, with works of love I do for him, like keep going with the family and our daughters.

The wife of the Cuban hero Ramón Labañino, unjustly imprisoned since 1998 in the United States, where he is serving an unjust sentence of 30 years, opened his heart to ACN in this anniversary that could not be celebrated on Wednesday June 2. Ramon, with his brothers Gerardo Hernández, René González, Antonio Guerrero and Fernando Gonzalez, is deprived of his liberty because of fighting the terrorism that, from the US, is prepared against Cuba.

How do you deal with these 20 years of marriage with Ramon?

- It is not in the best of circumstances, because Ramon, has been in solitary confinement for more than a month in the Mc Creary prison, after he got the documentation to be moved to a lesser security facility, according to the sentence of 30 years that was imposed on him last December.

- We spoke over the phone on April 25 for my birthday, and he took the opportunity to congratulate me for Mother's Day, and on the 27 they put him in the hole, for safety reasons, he was told by the prison authorities, to wait for the transfer.

- The last call he made was on May 30, a month later and he told me that he didn’t know when he was being transferred.

- You can imagine that in the midst of so many celebrations, this situation happens, about the time to celebrate Mother's Day, our wedding anniversary, his birthday on June 9, the month in which we also celebrate Father's Day, and this uncertainty of not knowing when we will be able to restore communication.

What do you feel in the midst of this isolation Ramon is subject to?

- You imagine how I can be in the middle of such a rare situation, unable to communicate normally, and the correspondence that comes when it can. I'm not in the mood to celebrate.

- The only thing I have left is the satisfaction of having withstood all the pressures and the efforts of our enemies to destroy the family, because the purpose of unjustly having them in jail, among other things, other than pouring all the hatred they have on the Cuban people on these five men, is also to destroy them as human beings and destroy their families, through isolation and distance.

- But they haven’t succeed and we got to these 20 years as on the first day when he had to leave the house and I was pregnant of the older girl, Laura, who is now 17 years, and he spent 18 months without seeing her.

- Little by little I grew accustomed to having Ramon away, but never too far, despite the distance he was always present.

Of Ramon, the husband, what do you remember the most in these 20 years?

- Ramon and I had a very short time of coexistence, because he, within a mere three years of marriage, began to carry out these missions against the enemies of Cuba, which kept him away from the house, and it required much patience and understanding from the two to cope with that situation.

- We both knew that he could not help me much in many normal things that a man does in the house, but I've always said, that a man is good in a house, even to argue with. We didn’t have the normal dynamics of a family, although we have been able to fulfil the dreams of any marriage, but in very abnormal conditions.

- I had to be alone with the girls, Laura first, Lisbeth later, who met her father in prison, and I had to face everything, but I was always supported by him, very involved in his life.

Did you go over these years in your wedding anniversary?

- The worst that can happen is to go over these 20 years, because there are many beautiful moments we shared together. Reviewing them now can sadden you a little and there is no reason for sadness.

- There are better reasons to cheer yourself up, to grow stronger, to further increase the love we have for each other, to endure what we still have to go through, that no one can say how long it will be, but what is real is that the conviction of Ramon is 30 years, and if we don’t achieve the great movement of international solidarity to take the Five from prison, is a long way that I have left.

Is this anniversary a day of reflection?

- Maybe it can be a day to reflect for other couples, but I do not want to think much, because this has been very hard and it caused years to fly, so fast. I did not do the math and it has been 20 years.

- What I do want to do is to prepare for the future and to be well, and not to think on what I have lost or what I have not enjoyed with him.

- I repeat that I will be to the bitter end by his side, always supporting him and loving him as on the first day.

måndag 7 juni 2010

Video från den 5 juni 2010

Följande video visar de aktioner som genomfördes i solidaritet med De Fem den 5 juni 2010:

Konsert i Eskilstuna, Blues för rättvisa - Rock mot terrorism!

Promenad med banderoller och plakat genom Stockholms gator.

torsdag 3 juni 2010

Brev från Ramón Labañino




Vi återger ett brev från Ramón Labañino, skriven på U.S.P. McCreary, Kentucky.

måndag 31 maj 2010

Videohälsning från Ramón Labañinos hustru!

Hälsning till den svenska solidaritetsrörelsen från Elizabeth Palmeiro, Ramón Labañinos hustru:

Mitt namn är Elizabeth Palmeiro, jag är gift med Ramón Labañino, en av de Fem Kubanerna orättvist fängslade i USA för att bekämpa terrorismen som under 50 års tid orsakat död och lidande för människorna på Kuba.

Genom det här mediet vill jag motivera alla vänner i Sverige att ansluta sig till solidaritetskampanjen för att befria dessa män, eftersom det inom ramen för rättsväsendet i USA finns mycket lite kvar att göra. Orättvisan fullbordades i och med straffnedsättningen för tre av dem i slutet av 2009. Därför har vi som enda utväg den internationella solidariteten och mobiliseringen hos tusentals människor över hela världen, så att folk får reda på den fruktansvärda orättvisa som de fallit offer för, tack vare USA-regeringens dubbla standard: USA påstår sig bekämpa terrorismen, men skyddar och ger asyl till de riktiga terroristerna som har orsakat dödsfall bland det kubanska folket, samtidigt som de håller våra familjemedlemmar i fängelse, dessa män vars enda brott var att infiltrera terroristorganisationer i Förenta staternas territorium, för att varna de kubanska myndigheterna och därmed försöka förhindra mer död och lidande för vårt folk.

Vi släktingar till De Fem har liksom de blivit offer för de mest grundläggande brott mot våra mänskliga rättigheter, eftersom det krävs visum för att resa till USA och göra de familjebesök som vi är berättigade till. Visumkravet har utnyttjats av de olika nordamerikanska administrationerna för att förhindra oss rätten till familjebesök.

De familjemedlemmar som fått möjlighet att besöka De Fem har kunnat resa en gång per år i genomsnitt. Så är inte fallet med Olga och Adriana, hustrur till René och Gerardo, som aldrig har kunnat företa några besök, eftersom USA: s regering gett avslag på deras visumansökan vid flera tillfällen. De har inte kunnat träffa sina makar i över 10 års tid.

Vi ber alla människor av god vilja i världen, och särskilt i Sverige, att de ansluter sig till kampanjen för att få ett slut på den här orättvisan. I dag är det Fem Kubaner, men i morgon kan det vara Fem medborgare från vilket land som helst som faller offer för dubbelmoralen hos USA: s regering.

lördag 29 maj 2010

Danny Glover solidariserar sig med De Fem!


Skådespelaren Danny Glover är en av de röster som uttrycker sin solidaritet med De Fem Kubanerna fängslade i USA i nästan 12 års tid.

Följande YouTube-länkar är gjorda av Internationella Kommittén för De Fem.

1. Danny Glover läser ett brev från Gerardo Hernández, till sin hustru Adriana Pérez:



2. Danny Glover läser ett brev från Adriana Pérez till Gerardo Hernández:



3. Danny Glover läser berättelsen om Cardenal, sparven som en dag dök upp i Gerardos fängelsecell:

söndag 23 maj 2010

Brev från Ramón Labañino till Amineh Kakabaveh!




För några dagar sedan fick vi ett brev adresserat från U.S.P. McCreary i Kentucky. Det var Ramón Labañino som bad oss vidareförmedla ett svarsbrev till den svenska riksdagsledamoten Amineh Kakabaveh (v)!

I sitt följebrev förklarade Ramón att han skriver från ”the hole” i U.S.P. McCreary där han befinner sig under svåra förhållanden. I och med återkomsten från Miami, med den nya, sänkta, straffsatsen, har han fått säkerhetsgraderingen sänkt från ”Maximum” till ”Low”. Därför kan han inte längre vistas bland sina medfångar på anstalten, som är ett hög säkerhetsfängelse. I stället befinner han sig i ”the hole”, i väntan på att bli överflyttad till en anstalt med lägre säkerhetsföreskrifter!

Vi publicerar nu hans brev, med originaltexten på spanska och översättning till svenska!

Brev från Amineh Kakabaveh (v) till De Fem!




Den 18 mars 2010 anordnade den Kubanska Nationalförsamlingens utrikesutskott ett debattforum online för parlamentariker med titeln ”An Injustice that has Already Gone on for 12 Years”.

I samband med detta uppmanades parlamentariker från hela världen att delta och skicka in solidaritetshälsningar eller debattinlägg med förslag på fortsatta aktioner för frigivningen av de Fem Kubanerna.

Den svenska riksdagsledamoten Amineh Kakabaveh (v) skrev en hälsning till De Fem. Hälsningen som vi nu publicerar (med originaltext på engelska och översättning till spanska) skickades också till Gerardo Hernández, René González, Antonio Guerrero, Fernando González och Ramón Labañino.

torsdag 6 maj 2010

Första maj 2010 i Stockholm - Till Kubas försvar!

Spanskspråkig video som visar demonstrationståget från Medborgarplatsen till Kungsträdgården:

torsdag 29 april 2010

Nadine Gordimers uttalande om De 5 kubanerna, 17 februari 2010


Igår, tisdag den 16e februari, träffade jag familjemedlemmar till de 5 kubaner som i 11 år hållits som politiska fångar i USA. Jag har fått erfara det drama dessa familjer genomlever. De gav mig följande information som bekräftar vad jag redan visste.

Den 16e och 17e juni 1998 bjöd Kubas regering in två höga FBI-tjänstemän för att överlämna bevis på den farliga verksamhet som ett flertal personer bosatta i Florida bedrev, djupt inblandade i terroristangrepp mot Kuba. Ingen av dessa personer har ännu frågats ut av FBI trots de bevis de fick.

Tre månader senare, den 12e september 1998 arresterade FBI fem kubaner: Antonio Guerrero, Fernando González, Gerardo Hernández, Ramón Labañino och René González. För vilket brott? För att de med risk för eget liv infiltrerat exilkubanska grupper ansvariga för en mängd våldsaktioner som lett till många oskyldiga människors död. Sedan 1959 har terroristangrepp dödat 3.478 människor och lemlästat 2.900 i Kuba.

Efter en rättegång kantad av rättsövergrepp dömdes de 5 kubanerna kollektivt till fyra livstidsstraff plus 77 år för att ha bekämpat terrorism. Nu har de i över 11 år hållits instängda i 5 olika högsäkerhetsfängelser.

Dessa 5 kubaner har varit utsatta för grym och omänsklig behandling. Från första dagen de arresterade till 3e februari år 2000, i över 17 månader, hölls de i isoleringsceller utan någon kontakt med varandra eller andra fångar eller vakter.

Den 27 maj 2005 fördömde FNs ”Arbetsgrupp om godtyckliga arresteringar” den godtyckliga arresteringen av de 5 kubanerna som ett brott mot internationella normer och krävde ny rättegång.

Den 9 augusti 2005 beslöt tre domare i appellationsdomstolen i Atlanta, med 80 års erfarenhet, enhälligt att ogiltigförklara domarna och kräva en ny rättegång.

Den 28 september 2005 krävde USAs regering att hela domstolen med sina tolv domare skulle göra om utslaget från 9 augusti 2005, en mycket ovanlig åtgärd enligt juridiska experter i USA.

Den 9 augusti 2006, upphävde appellationsdomstolen det tidigare utslaget, efter starka politiska påtryckningar, och överlämnade ärendet än en gång till en tredomarpanel.

Den 20 augusti 2007 inlämnade försvaret ett nytt överklagande. År 2008 bekräftade tre domare i appellationsdomstolen i Atlanta de domar som funnit de 5 skyldiga, och de straff som utmätts för Gerardo och René. Men de upphävde de straffsatser mot Ramón, Antonio och Fernando som de ansåg felaktiga och skickade tillbaka deras fall till Miamis distriktsdomstol för utdömande av nya straff.

Detta gjorde appellationsdomstolen i full vetskap om att det inte fanns något som helst bevis för att de 5 skaffat sig eller vidarebefordrat något hemlig information eller av betydelse för den nationella säkerheten.

År 2009 avslog USAs högsta domstol, på Obama-regeringens begäran, ansökan om ny rättegång för de 5.

Deras familjer visade vilket psykologisk och moralisk tortyr USAs rättsväsende utsatt dem för. Olga Salanueva, hustru till René González och Adriana Pérez, hustru till Gerardo Hernández, har ännu inte fått tillstånd att besöka sina älskade. Den 25e juni 2002 hade Adriana Pérez äntligen fått visum för att besöka sin man i Los Angeles. Men när hon anlände till USA greps hon av FBI, förhördes i 11 timmar och utvisades sedan till Kuba utan att hon fått träffa Gerardo. Hon har inte fått se honom på 11 år, och Olga har inte träffat René på över 10 år. En sådan grymhet är
oacceptabel.

Nu, när jag har träffat de 5 kubanernas familjer har jag förstått med vilken värdighet och ståndaktighet, med vilken karaktärsstyrka dessa mödrar och hustrur har genomlidit denna omänskliga kränkning i över ett årtionde.

Jag vill med min röst instämma i kravet på rättvisa för dessa 5 oskyldiga kubaner. Jag kräver att president Obama omedelbart friger dem. Jag uppmanar medborgare i hela världen: det är dags att sätta stopp för det lidande dessa 5 kubaner och deras familjer utsätts för.

Nadine Gordimer
Havanna 17e februari 2010

söndag 25 april 2010

KVINNOKAMPANJ: Vi vädjar till Michelle Obama, Hjälp Olga och Adriana att få besöka sina fängslade män!


Du kanske någon gång har hört talas om De 5 kubanska politiska fångarna i USA. De greps för snart 12 år sedan i Miami och utsattes för justitiemord i Miami när de dömdes till flera gånger livstidsstraff för att ha infiltrerat terroristorganisationer som angrep Kuba.
Runt om i världen pågår sedan länge en kampanj för frigivning av De 5, och parallellt en särskild kampanj som kräver att Olga Salanueva och Adriana Pérez, hustrur till två av fångarna, ska få visum till USA för att få besöka sina män som de inte har fått träffa på över 10 år.

Stöd brevet till Michelle Obama!
Många har redan skrivit till USAs utrikesminister Hillary Clinton och till säkerhetsministern Janet Napolitano med krav att Olgas och Adrianas visumansökningar ska beviljas. Det stöds av ett betydande antal religiösa, juridiska och människorättsinstitutioner och organisationer. Allt från Kyrkornas världsråd till USAs egna Council of Christian Churches, Kubas Kyrkoråd, Association of American Jurists, Amnesty International, en lång rad Nobelpristagare –litterära och fredspristagare– parlamentsledamöter, biskopar, präster, jurister, författare, människorättsaktivister och intellektuella över hela världen. De har också tagits emot av parlament och regeringar i många länder som stöder deras kamp, senast i EU-parlamentet i februari i år.
Vi har nu skrivit ett brev till Michelle Obama där vi vädjar till henne att göra vad hon kan för att Olga Salanueva och Adriana Pérez ska få visum och besöka sina män, samtidigt som kampen för deras frigivning pågår för fullt.

Vi hoppas att du vill ansluta dig till vårt bifogade brev,
genom att mejla ditt namn, yrke/uppdrag, bostadsort till Kommittén Frige de Fem:
libertadalos5.estocolmo@gmail.com

Tack för ditt stöd!

Stockholm 17 april 2010

• EU-parlamentariker Eva-Britt Svensson (v)
• f.d. EU-kommisionär Anita Gradin (s)
• Riksdagsledamöter Anne Ludvigssen (s), Bodil Ceballos (mp), Siv Holma (v),
Helena Bargholtz (fp), Liselotte Olsson (v), Amineh Kakabaveh (v), Marianne Berg (v)
• Biskop Eva Brunne, Stockholms stift
• Oppositionsborgarråd Ann-Margarethe Livh, Stockholm
• Kvinnor för Fred, Bibbi Steinertz
• Svenska Kvinnors Vänsterförbund Stockholm, Majlis Fridén


Bästa Fru Michelle Obama

Vi kvinnor i Sverige vädjar vi till dig att engagera dig för två kvinnor som under över 10 år förvägrats besöka sina män i fängelse i USA. Det handlar om två kubanskor, Adriana Pérez och Olga Salanueva, som gång på gång med olika argument nekats visum till USA för att träffa sina män, Gerardo Hernández och René González, orättfärdigt dömda till två gånger livstid respektive 15 år för att de i USA sökt information om den terroristverksamhet i Florida som riktar sig mot deras hemland. De tillhör den grupp som blivit känd världen över som De 5 kubanerna, politiska fångar i USA. De bidrog med sin verksamhet till att rädda många liv både i Kuba och USA.

USAs myndigheter har motiverat sina avslag på dessa två kvinnors upprepade ansökningar med att de skulle utgöra hot mot USAs nationella säkerhet. Men ingen av dem har åtalats för något sådant, och inga bevis har lagts fram. Ihåligheten i avslagsskälen framgår av att de varierat från gång till gång.

Senast i december 2009 avslog departementet för hemlandssäkerhet Olga Salanuevas ansökan, för åttonde gången. Utan motivering förvägrades hon att besöka sin man, René González. När han arresterades i september 1998 levde hon helt lagligt med honom och deras två döttrar i Miami, där yngsta dottern är född, medborgare i USA som sin far. När maken arresterades greps också Olga. Avsikten var att pressa honom att erkänna brott han aldrig begått. Efter tre månader deporterades hon till Kuba, utan sin tvååriga dotter. Hon fick visum i mars 2002, men det drogs in innan hon hann utnyttja det. Efter 10 år fortsätter USAs myndigheter att grymt straffa henne trots att hon inte begått något brott.

Adriana Pérez beviljades också visum 2002, i juli, och reste till USA för att besöka sin man, Gerardo Hernández. Men när hon anlände till Houston anhölls hon på flygplatsen, fotograferades, fick lämna fingeravtryck, förhördes under 11 timmar, förvägrades samtal med advokat och kubanska diplomater och skickades sedan tillbaks till Kuba. Med utstuderad grymhet ingöts hon hopp för att sedan förnedras och förvägras sitt efterlängtade möte med mannen. Senast Adriana fick avslag på sin visumansökan var i juli 2009, på 21-årsdagen av deras bröllop.

Att vägra familjemedlemmar att besöka fångar innebär ett onödigt extra straff för båda parter och svär mot internationell standard för mänsklig behandling. Där ingår alla fångars rätt till kontakt med sina familjer och till besök. Vi undrar över denna grymhet mot två hedervärda kvinnor som inte har begått något brott och vars enda önskan är att få besöka sina män.

Olga Salanuevas och Adriana Pérez visumansökningar stöds av ett betydande antal religiösa, juridiska och människorättsinstitutioner och organisationer. Allt från Kyrkornas världsråd till USAs egna Council of Christian Churches, Kubas Kyrkoråd, Association of American Jurists, Amnesty International, en lång rad Nobelpristagare – litterära och fredspristagare– parlamentsledamöter, biskopar, präster, jurister, författare, människorättsaktivister och intellektuella över hela världen. De har också tagits emot av parlament och regeringar i många länder som stöder deras kamp, senast i EU-parlamentet i februari i år.
Bästa Fru Michelle Obama. Vi vädjar till dig att göra vad du kan för att Olga och Adriana ska få visum och få besöka sina män, och sålunda också minska den skugga som faller över USA för den grymma behandlingen av De 5 och deras familjer.

Stockholm 17 april 2010
• EU-parlamentariker Eva-Britt Svensson (v)
• f.d. EU-kommisionär Anita Gradin (s)
• Riksdagsledamöter Anne Ludvigssen (s), Bodil Ceballos (mp), Siv Holma (v),
Helena Bargholtz (fp), Liselotte Olsson (v), Amineh Kakabaveh (v), Marianne Berg (v)
• Biskop Eva Brunne, Stockholms stift
• Oppositionsborgarråd Ann-Margarethe Livh, Stockholm
• Kvinnor för Fred, Bibbi Steinertz
• Svenska Kvinnors Vänsterförbund Stockholm, Majlis Fridén

torsdag 15 april 2010

Frige de fem kubanerna!


"Jag skulle göra vad jag gjorde och ta de risker jag tog för vilket land som helst i världen..."Den 12 september jagade FBI fjorton män och kvinnor som pressen i Miami hängt ut som ett "kubanskt spionnärverk". Av fjorton undkom fyra. Av de tio som arresterades lyckades polisen knäcka hälften. Fyra av dem utgjorde två par, som hotades av livstids fängelse och att förlora vårdnaden om barnen om de inte erkände och angav de andra. De fem som återstår sitter sen mer än 11 år tillbaka av fängelsedomar mellan femton år och dubbel livstid plus femton år. De är kända som "de fem hjältarna" på Kuba. Deras namn är Anonio Guerrero, Fernando González, Gerardo Hernández, Ramón Labañino och René González.

Ända sen den kubanska revolutionen segrade 1959 har den amerikanska staten angripit den; från den direkta invasionen i Grisbukten 1961 till löpande propagandakrig och stöd till grupper med bas i Miami som begår terroristdåd på Kuba, samt den alltjämt pågående ekonomiska blockaden. På 90-talet kom en våg med attacker: flygplan spred skadedjur över kubanskt jordbruk, hotell och restauranger utsattes för sprängattentat, gärningsmän togs fast på fastland och i båtar med skjutvapen och sprängmedel och en serie mordförsök på president Fidel Castro ägde rum vid årtiondets slut. I den här situation åkte de fem kubanerna till Miami för att infiltrera grupperna bakom dåden och avslöja planerna för den kubanska säkerhetstjänsten. Detta satte stopp för 170 attentat. Fram till dess hade terrorn mot Kuba under fyrtio år dödat 3500 och skadat 1100 personer.

Vilka slags människor är 'De Fem'?
Ramón Labañino föddes i en lantbrukarfamilj i Marianao på Kuba 1963. Hans mor var inblandad i stödaktiviteter för 26-julirörelsen i slutet av 50-talet. Inspirerad av moderns engagemang blev Ramón studentledare och kommunist. Han sitter av ett straff på livstid plus 18 år. När han blev dömd sade han: "Jag kommer bära fängelseuniformen med samma heder och stolthet som en soldat bär utmärkelser. Detta har varit en politisk rättegång; därför är vi politiska fångar".

Antonio och René är båda födda i arbetarfamiljer i USA och är amerikanska medborgare. De har båda haft stor inspiration utav sina föräldrars engagemang.

Antonios föräldrar var aktiva i att samla in pengar till den revolutionära 26-julirörelsen, som ledd av Fidel Castro störtade diktatorn Batista på Kuba och inledde den socialistiska revolutionen på den amerikanska kontinenten. Antonio blev studentledare, kommunist och en diktare som bland annat skrivit verket From My Altitude från fängelset där han avtjänar livstid plus tio års fängelse. Antonio ångrar inte vad han ha gjort utan säger att han skulle ha gjort om det "med ära". Han säger att det finns miljoner kubaner som skulle ha gjort samma sak och att de fem är "kubaner av nutida snitt, revolutionärer i dessa tider".

Renés far var en fackligt aktiv stålarbetare och hans mor aktiv i 26-julirörelsen bland kubanska immigrantarbetare i USA. De stannade i två år kvar i USA efter Batista störtades och arbetade politiskt för att försvara kubanska revolutionen men återvände sen med familjen till Kuba och blev fackliga ledare. René fick tapperhetsmedelj som skytt i en stridsvagnsbrigad i Angola, ett uppdrag som blev det främsta bland alla exempel på Kubas internationalistiska utrikespolitik. René sitter av femton års fängelse och frun Olga Salanueva har hela tiden nekats visum för att besöka honom.

Gerardo Hernández föddes i Havanna. Han blev studentledare redan under tonåren och blev sedan kommunist. Som frivillig i Angola deltog han i en stridsvagnsbrigad som hjälpte till att försvara Cabinda - en strategiskt viktig och oljerik region - mot Sydafrika, och utmärkte sig i 54 stridsuppdrag och fick många hedersmedaljer. Gerardo är en berdömd tecknare som 2002 gav ut samlingsverket "Kärlek och humor kan åstadkomma allt". Han avtjänar dubbel livstid plus 15 år och.

Fernando González föddes i Havanna. Han blev studentledare och kommunist. Från 1987 ställde han upp som frivillig i Angola i två år, var med i det avgörande slaget i Cuito Cuanavale och fick två hedersmedaljer. I uppdraget i USA övervakade han den ökände CIA-tränade kontrarevolutionären Orlando Bosch, som tidigare skjutit ner ett kubanskt flygplan över Barbados 1976 och dödat 73 personer. I uttalandet han läste upp i domstolen innan han blev dömd 2001 anklagade han USA:s regering för att stödja kontrarevolutionära mördare som attackerar Kuba och att "Kuba har den moraliska rätten att försvara sig på det sätt som jag och mina kamrater har gjort". Han avtjänar ett straff på nitton års fängelse.

Under sexton års tid (1975-91) skickade Kuba 375 000 frivilliga och riskerade sitt eget nationella försvar för att slå tillbaka den sydafrikanska apartheidregimens militära angrepp på den första självständiga regering i Angola. Efter segern vid Cuito Cuanavale tvingades Sydafrika i förhandlingarna att frige Nelson Mandela, erkänna ANC, genomföra de första valen "en man, en röst". Slaget vid Cuito Cuanavale spelade en viktig roll i den processen. Apartheid föll ihop som system och den sydafrikanska kolonin Namibia vann sin självständighet.. Som Mandela sade: "Afrikas historia kan skrivas i två kapitel - före och efter Cuito Cuanavale". Tre av de fem kubanerna - René, Fernando och Gerardo - var med i Angola!

Representanter för den kubanska revolutionen
Att domstolen aldrig dömer oberoende av den härskande klassens vilja visar sig dels i att de inte dömt dem på konkreta åtalspunkter, utan "konspiration att begå" spioneri, mord, etc. Det visas också av det faktum att Washington insisterade att hålla rättegången i Miami och sedan förpassa dem dit för att överklaga. Det var dit som hantlangarna från Batistas regim flydde efter 1959. Det är där det växt fram en hel anti-Castro-industri med groteskt stor omsättning. Under lång tid hade det medfört livsfara att säga emot exilkubanska maffian i Miami. Det är, för att använda en amerikansk term, där det finns störst "community prejudice" mot den typen av åtalade i hela USA. Militärklädda män från exilmiljön fick ostört närvara och intimidera de åtalade i denna Kalle Anka-rättegång!

De sattes två år i total isolering innan en kampanj fick ut dem i vanliga celler. René och Gerardos fruar har under hela tiden aldrig beviljats visum att besöka dem. Det pågår en internationell kampanj för att René och Gerardos fruar ska få visum att kunna besöka dem.

De har behandlats på det rättvidrigaste sätt som är tänkbart och ändå blir de inte knäckta! De är ett stöd till klasskampen i USA, genom att de sprider revolutionära böcker till sina medfångar och bekämpar rasistiska motsättningar mellan dem. De skriver stöduttalande till strejkande arbetare och till andra politiska fångar i USA. De uttalar sig inte bara om Kuba och USA, utan har t.ex. skrivit ett uttalande som fördömde Israels militära angrepp på Gaza i början av det här året (2009).

De är sannerligen, som Antonio sade, "revolutionärer i dessa tider" och de är värda stöd från varje människa som inte själv skulle vilja dömas i en lika ociviliserad rättegång. De är också symboliskt viktiga som representanter för kubanska revolutionens löfte att, som René González sade i försvarstalet i rättegången: "jag skulle göra vad jag gjorde och ta de risker jag tog för vilket land som helst i världen, inklusive USA".

Daniel Nordström

(text skriven ursprungligen för Socialisten, publiceras här med artikelförfattarens tillåtelse)