lördag 25 februari 2012

MÖTE med CINDY SHEEHAN, antikrigsaktivist från USA



Cindy Sheehan, antikrigsaktivist från USA, som engagerat sig i fallet med De5 och senast träffat deras anhöriga i november 2011, besöker Irland och Sverige, inbjuden av den irländska och svenska Kommittén Frige de Fem.

Du är varmt välkommen till ett möte med Cindy Sheehan,
MÅNDAGEN den 12 MARS, kl. 18.00
Solidaritetshuset, Biblioteket, Tegelviksgatan 40


(Buss 2 från Slussen, alternativt buss 55 eller 66 från Södra Station)
(Enklare förtäring kommer att finnas)

Arr: Kommittén Frige de Fem, Svensk-Kubanska Föreningen.


----------------------------------------------------------------------------------------
En mors strid för en värld i fred
Cindy Sheehan och The Cuban Five

“Det var de tårarna som fick den av tårar fyllda bägaren att rinna över, och som skapade strömmen som inte går att stoppa (Joan Baez).

Cindy Sheehan (född den 10 juli 1957) är en kämpande krigsmotståndare från USA. Hennes son – U.S. Army Specialist Casey Sheehan – dödades i strid i Irak den 4 april 2004. Cindy drog nationella och internationella mediers uppmärksamhet till de ökande protesterna mot kriget då hon i augusti 2005 trädde fram vid ett tillfälligt upprättat antikrigsläger utanför presidenten Georg W. Bushs ranch i Texas. Hennes ställningstagande gav upphov till både passionerat stöd och ursinnig kritik. Hon står idag för en skarp kritik av den nuvarande presidenten Barack Obamas utrikespolitik. Hennes självbiografi – Peace Mom: A Mothers Journey through Heartache to Activism – publicerades 2006.

The Cuban Five (De5)
Efter årtionden av ständigt pågående attacker mot Kuba, utförda av anti-kubanska terroristgrupper baserade i södra Florida – grupper som åtnjuter stöd och samtycke från USA:s regering och myndigheter – och efter det att USA envist vägrat vidta någonting för att stoppa dessa attacker, tog sig en grupp obeväpnade män och kvinnor från Kuba till USA. De hade som uppdrag att bevaka de våldsverkande grupperna som var ansvariga för attackerna, och att rapportera till Kuba om dessa gruppers aggressiva planer.
Fem av dessa utsända kubaner, som senare skulle bli kända som The Cuban Five (De5) arresterades i september 1998 av FBI i Miami. De hölls i isoleringsceller i 17 månader och ställdes så småningom inför en federal domstol i Miami i december 2000. Rättegången, som varade till juni 2001, präglades av oegentligheter och fördomar. Alla fem dömdes för påstått deltagande i förberedelser i syfte att ”skada USA”. Tre av dem dömdes för påstådda förberedelser till spioneri. De utdömda straffen sträckte sig från fängelse i 15 år till livstid.

Cindy Sheehans band till de fem kubanernas mödrar
Den nära relationen, som uppstått, mellan Cindy Sheehan och mödrarna till de fem i USA fängslade kubanerna, har sin grund i att både hon och de har berövats sina söner genom den politik av aggressioner och krig som USA:s regering bedrivit.
Meningen för Cindy Sheehan med besöket på Irland och i Sverige, under första hälften av mars månad 2012, är att få möjlighet att understryka det grundläggande målet för den strid hon själv och de fem fängslade kubanernas mödrar befinner sig i: att främja freden i världen.

----------------------------------------------------------------------------------------
Länk till video på YouTube, som visar Cindy Sheehans mycket känsloladdade tal, i solidaritet med De Fem Kubanerna. Holguín, Kuba, 19 november 2011:

fredag 17 februari 2012

FN:s högsta kommissionär för mänskliga rättigheter utttalar sid om DeFem!


Svar till Kubas ständiga representant vid Förenta Nationerna i Genève, Rodolfo Reyes Rodríguez, från högsta kommissionären för mänskliga rättigheter (High Commissioner for Human Rights) Navanethem Pillay, daterat den 9 januari 2012.

Ers höghet (Excellency)

Jag vill tacka er för ert brev, daterat den 22 november 2011, rörande situationen för de fem i USA fängslade kubanska medborgarna, kända som ”the Cuban Five”, och för slutdeklarationen från det ”VII Kollokviet för frigivandet av de fem hjältarna och mot terrorism”, som också ingick.

En kopia av ert brev och den ovan nämnda deklarationen har översänts till det i sammanhanget relevanta Special Procedures of the Human Rights Council, som bevakar fallet, och särskilt till Working Group on Arbitrary Detentions, för deras omedelbara övervägande och lämpliga åtgärd.

OHCHR (Office of the High Commissioner of Human Rights) kommer att fortsätta följa situationen för Mr René González, som ådömts tre år av övervakning i USA, liksom situationen för de andra fyra kubanska medborgarna som fortfarande befinner sig i fängelse. Jag kommer också personligen att förhöra mig med USA:s myndigheter och verka för att hustrurna till René González och Gerardo Hernández tillåts besöka sina män.

Ers höghet, jag ber er ta emot min försäkran om mitt högsta engagemang.

Navanethem Pillay
High Commisioner for Human Rights

Gemensamt uttalande av USA:s och Kubas nationella kyrkoråd!


Den som är i Kristus är alltså en ny skapelse, det gamla är förbi, något nytt har kommit. Allt detta har sitt upphov i Gud, som har försonat oss med sig genom Kristus och ställt mig i försoningens tjänst. Ty Gud försonade hela världen med sig genom Kristus: han ställde inte människorna till svars för deras överträdelser, och han anförtrodde mig budskapet om denna försoning. Jag är alltså Kristi sändebud, och Gud manar er genom mig. Jag ber er på Kristi vägnar: låt försona er med Gud. (Paulus, Andra Korintierbrevet 5)

Vi, företrädare för protestantiska, episkopala och ortodoxa samfund i USA, och för den ekumeniska rörelsen på Kuba, och av de båda kyrkoråden, inleder detta gemensamma uttalande med en tacksägelse till Gud för tecknen på hans försonande närvaro i vår djupt splittrade värld. Ett sådant tecken tror vi är den fruktbärande relationen mellan våra kyrkor. Relationen stärktes när en delegation med representanter från Kubas kyrkor besökte och tog del i 2010 General Assembly of the National Council of Churches (USA) och Church World Service, och den har ytterligare stärkts genom detta besök på Kuba – 28 november till 2 december 2011 – av kyrkoledare från USA. Våra stunder av gemensam bön och gemensam vittnesbörd, organiserade av våra kyrkoråd i våra båda länder, är uttryck för vår förening i Jesus Kristus; en enighet så mycket starkare än embargon och politiska dispyter. Vi tackar Gud!

Vi vill erinra om USA:s President Barack Obamas offentligt framförda avsikt att ”se över och revidera USA:s sedan lång tid förda politik gentemot Kuba”, och i bön uttrycka vår förhoppning om att denna avsikt skyndsamt och fullständigt må förverkligas. Tacksamt noterar vi de verkliga men ändå så trevande och otillräckliga stegen i riktning mot en normalisering av relationerna mellan våra länder. Detta gäller till exempel lättandet av reserestriktioner, som Obama-administrationen genomförde i januari 2011.

Vi har tillsammans studerat andra nu pågående processer, speciellt den aktuella ”förnyelsen” av Kubas ekonomiska politik liksom ökningen av inkomstklyftorna och arbetslösheten som i så hög grad påverkar många i USA. Det är tydligt att våra länder befinner sig i en period av avgörande förändringar. Det historiska ögonblick vi nu ser rymmer både ängslan och möjligheter. Tillsammans ber vi om den Helige Andes vägledning, så att våra kyrkor må förmås att frambära vittnesbörd om Guds önskan om ekonomisk rättvisa (se till exempel Jesaja 3, Jeremia 6 och Amos 4).

Vi utsäger tack, inte endast för Guds närvaro i det förflutna, utan också för Guds löften om en annan framtid – en framtid i vilken försoning kommer att visa sig övervinna fjärmande (se till exempel Jesaja 65:25). Mot bakgrund av detta uttalar vi följande gemensamma förhoppning: Må detta halva århundrade av fientlighet mellan våra länder få ett slut.

Så mycket har förändrats under 50 år! Våra nationer och folk (geografiskt åtskilda av endast något mer än tio mil) har en djupt sammantvinnad historia! Vi är fullkomligt övertygade om att det ligger i både Kubas och USA:s intresse att initiera en normalisering i riktning mot ett tillstånd som är naturligt för två självständiga och suveräna grannländer. Vår hållning har stöd av det internationella samfundet – som vid tjugo tillfällen i FN:s Generalförsamling uttryckt sin mening att embargot mot Kuba ska upphöra – och denna ståndpunkt är också ett uttryck för vår tro på Guds makt att främja försoning.

Det finns naturligtvis viktiga frågor som fortfarande kräver uppmärksamhet, så som det alltid är när det handlar om relationer mellan nationer, och speciellt nationer med en lång historia av politiska konflikter och skiljelinjer, vilka ger upphov till missförstånd och lidanden.

Viktiga humanitära frågor är bland andra:
1. Embargot, som är den huvudsakliga hindrande faktorn som står i vägen för undanröjandet av skiljelinjer, för ekonomiskt samarbete och för ett närmande fullt ut mellan våra folk och kyrkor.
2. Fängslandet i USA av De Fem Kubanerna, vilka dömts till straff som kritiserats som orättvisa av många organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter, innefattande Amnesty International och FN.
Och
3. Fängslandet på Kuba av USA-medborgaren Alan Gross.

Vi nedtecknar detta gemensamma uttalande då advent just inletts, vid en tid på året som präglas av hoppfull väntan på Herrens ankomst; vid en tid präglad av uppfyllandet av Guds löfte om ”fred på jorden och frid till alla folk” (Lukas 2:14). Tillsammans vill vi hävda vikten av att leva i hoppet, och också att uppvisa hoppets trovärdighet genom att handla i hoppets anda. Vi vill därför binda oss till att understödja, än mer kraftfullt, utvecklingen av relationerna mellan våra kyrkor och ekumeniska samfund. Och vi vill stå upp för, än mer uttalat, för normaliseringen av relationerna mellan våra länder. Ett sådant engagemang förklarar vi vara ett bejakande av Det som bundit oss samman (se till exempel Efesierbrevet 4:6). Ett bejakande av Honom som skickat oss att företräda Guds försonande kärlek.

För att utveckla vårt åtagande, förklarar vi att vi året 2013 skall mötas igen.

Havanna, Kuba
2 december, 2011