lördag 15 mars 2014

Hälsning från Irma González, Renés dotter, till solidaritetsrörelsen i Sverige!

Inspelning som vi gjorde i London, på The Law Society, 
i samband med genomförandet av den Internationella Kommissionen
för undersökning av fallet med DeFem, 7-8 mars 2014.



onsdag 12 mars 2014

Uttalande från Den Internationella kommissionen för undersökning av fallet med De Fem



Preliminära slutsatser

Vi ser det som viktigt att de preliminära slutsatser som följer här nedan offentliggörs. Det handlar om slutsatser rörande mänskliga rättigheter i allmänhet, och, i synnerhet, rätten till rättvis rättegång. Och det handlar specifikt om ett fall med fem kubanska medborgare. Dessa – Gerardo Hernández Nordelo, Ramón Labañino Salazar, Antonio Guerrero Rodríguez, Fernando González Llort och René González – dömdes alla år 2001 i USA på grundval av statssäkerhetsrelaterade brottsanklagelser. Gerardo Hernández dömdes dessutom på grundval av anklagelse om konspiration att begå mord. 

Utifrån skäl som framgår och utvecklas nedan, vädjar vi med allvar och emfas, att de åtgärder vi föreslår i denna vår text övervägs och förverkligas.

1. Det har allvarligt ifrågasatts om någon av de ovan nämnda männen åtnjutit den fundamentala mänskliga rättigheten som rätten till en rättvis rättegång är; en rättegång genomförd utan tvingande dröjsmål och inför en opartisk domstol. Denna rättighet är undantagslöst godkänd i Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, vilken har ratificerats av Amerikas Förenta Stater. 

De konkreta ifrågasättandena har varit baserade på följande punkter:

a. De fem kubanska medborgarna placerades i isoleringsceller under cirka 17 månader, i väntan på rättegången.

b. Ingen av dem hade tillräcklig tillgång till de dokument som var relevanta och nödvändiga för adekvata förberedelser för försvaret.

c. Deras möjligheter att konsultera och diskutera med de utsedda försvarsadvokaterna var begränsade och hur som helst otillräckliga.

d. Rättegången hölls i Miami, Florida. Denna plats var, enligt tre respekterade domare i appellationsdomstolen i Atlanta (Court of Appeals of the Eleventh Circuit) en plats där en garanterat rättvis rättegång, i detta fall, var omöjlig att genomföra.

e. Allvarliga påpekanden om att myndigheter i USA före och under tiden för rättegången gjort utbetalningar till medier; i syfte att sprida en negativ bild av de fem åtalade.

f. Först åtta år efter rättegången i distriktsdomstolen i Miami, fastslog rättsmaskineriet de fem männens öden.

2. Enligt alla källor och vittnesmål begick de fem männen aldrig någon våldsam handling. Inte heller planerade eller avsåg de någonsin att använda någon form av våld. 
   
3. Inget som de fem männen gjorde var riktat mot USA eller USA:s regering. The Cuban Five insamlade information i syfte att motverka enskilda organisationers våld, liksom andra mot Kuba riktade aktioner, som emanerade från USA:s territorium. 

4. Den uppfattning som de fem kubanerna hyste, deras fasta övertygelse, var att USA:s regering inte gjorde tillräckligt för att motverka de våldsamma aktionerna riktade mot Kuba från USA:s territorium.
        
5. Det råder ingen tvekan om att hundratals personer, vanliga civila kubaner, har bringats om livet under förskräckande omständigheter, på grund av aktioner organiserade av USA-baserade kubaner, fientliga till Castro-regeringen. Anhöriga till de avlidna civila kubanerna har fått utstå stort lidande.

6. Två av de fem dömda kubanerna har redan avtjänat sina fängelsestraff, och att i dag benåda dem påverkar ingen juridisk process.

7. De andra tre männen har, hur som helst, redan avtjänat ovanligt lång fängelsetid, uppseendeväckande utifrån alla de omständigheter som anförs i detta uttalande.

8. De fem männens familjer har fått utstå stort lidande och många umbäranden, på grund av sina anhörigas internering. Det kan utan vidare slås fast att nu är det nog.

9. Ingen av de fem männen handlade utifrån illvilliga avsikter eller med avsikt att skada USA. Varken vad beträffar USA:s folk eller USA:s regering. Samtliga agerade utifrån instruktioner från den kubanska regeringens myndighet.

10. Enskild organiserad aggression mot Kuba från USA:s territorium är helt omöjlig att rättfärdiga. Oavsett synvinkel.

11. Det har hävdats att en normalisering av relationerna mellan USA och Kuba vore eftersträvansvärd. Och någonting som svarar mot både USA:s och Republiken Kubas intressen. Vidare att en benådning av The Cuban Five, genom beslut av USA:s President starkt och i synnerligt hög grad, skulle bidra till uppnåendet av den önskvärda normaliseringen. 

12. USA:s President upplyses, med all respekt, att det är av vikt att klargöra att rättvisa och rättrådighet inte endast rör den juridiska sfären i ett givet land. Det handlar också om ett betydelsefullt politiskt ansvar. Och att positiva steg bör tagas då möjlighet därtill uppenbaras.

13. Vi vill, med största respekt, hävda, att ett benådningsförfarande i detta fall skulle få betydelsefulla konsekvenser, med avseende på rättvisa och fred i vår värld.


Sammanfattningsvis: 

En villkorslös benådning av The Cuban Five skulle innebära ett viktigt steg i riktning mot att nå rättvisa för de fem män, vars fall varit föremålet för denna vår undersökning. Den skulle också demonstrera att USA:s President och USA:s regering i denna fråga ansluter sig till universellt accepterade normer rörande moral, rättrådighet och rättvisa. Och den skulle i hög grad och på ett påtagligt sätt bidra till normaliseringen av relationerna mellan USA och Kuba, och därmed bli ett viktigt stöd för rättvisa och fred i världen.

Efter att under två hela dagar åhört övertygande vittnesmål, vill vi uppmana USA:s President Barack Obama, att villkorslöst benåda de fem kubanerna, och att omedelbart och villkorslöst frige de tre av dem som fortfarande befinner sig frihetsberövade i USA.




Undertecknat av:

Kommissionsmedlem Philippe Texier, Frankrike, tidigare domare i French Cour de Cassation
Kommissionsmedlem Yogesch Kumar Sabharwal, Indien, tidigare Chief Justice
Kommissionsmedlem Zakeria Mohammed Yacoob, Sydafrika, tidigare domare i Constitutional Court of South Africa





lördag 1 mars 2014

Etienne Glaser reagerar mot en notis i svenska medier med anledning av Fernando González’ frigivning


Etienne Glaser är en av sju välkända svenskar som officiellt ställt sig bakom London-kommissionen för undersökning av fallet med De Fem.
Han har reagerat mot en notis som med anledning av frigivandet av Fernando González funnits införd i svenska medier.

Notisen lyder:

USA släppte uppmärksammad Kubafånge
Den kubanske medborgaren Fernando González släpptes på torsdagen ur amerikanskt fängelse efter att ha avtjänat 15 av de 17 åren han dömdes till. González, som nu ska deporteras till Kuba, ingick i en grupp på fem kubanska underrättelseagenter som greps 1998 och dömdes för spionage på en militäranläggning och för att ha infiltrerat exilkubanska grupper.
Kuba har medgett att de fem var agenter, men har hela tiden påpekat att de endast spionerade på exilkubaner.
Fernando González är den andre i gruppen som friges, den förste, Rene González, släpptes i oktober 2011.
På Kuba hyllas de fem i gruppen som nationalhjältar, och porträtt på dem finns målade på husväggar och plakat”.

De rena faktafelen lyser som vanligt inte med sin frånvaro! 
Ingen av de fem dömdes för spioneri. Den militäranläggning som notisen nämner var en flygbas som en av de fem, Antonio Guerrero, bevakade under flera år, utan att begå någon olaglig handling, och definitivt inget spionage! Tre av de fem åtalades i stället för att ha haft för avsikt att någon gång i framtiden begå spioneri (”konspiration”). För detta dömdes tre av De Fem (Antonio Guerrero, Gerardo Hernández och Ramón Labañino) till livstids fängelse! Med tanke på bevisningen handlade det enligt många bedömare om ett rent justitiemord. En av de skandalösa ingredienserna som fick USA:s förre beskickningschef i Havanna, Wayne S. Smith, att i en artikel utbrista: ”Rättegången mot De Fem var en sorgens dag i den amerikanska rättvisans historia!”. Dessutom: Fernando González dömdes inte på åtalspunkten förberedelse till spioneri. Han var inte ens anklagad för detta! Han dömdes 2001 till 19 år i fängelse på åtalspunkter som "hantering med falska identitetshandlingar", underlåtelse att "anmäla sin verksamhet till USA:s justitiedepartement" och för att ha deltagit i en konspiration för att "skada USA". Bara den absurda straffsatsen, som drabbade Fernando, har setts som ett ytterligare exempel på raden av justitiemord som kantat fallet!
Felaktigheterna i notisen i svensk media speglar en arrogans som i sin tur bottnar i maktförhållandena i världen idag.

Etienne Glasers protest följer här:

Att en liten notis kan göra en så utom sig!
Det journalistiska uppdraget innebär en situation av konstant otillräcklighet, det är självklart. Alla lidande människors behov av att beskrivas på ett rättvist sätt är ju omöjligt att tillfredsställa och ropar oavlåtligt på att tillfredsställas. Med detta i tankarna läser jag i dagens DN en liten notis med rubriken Uppmärksammad Kubafånge släppt. Uppmärksammad ja, men inte av någon på Dagens Nyheter!
Den faktiska bakgrunden som aldrig berörs i den återgivna TT-AFP notisen är däremot föremål för en stor internationell tribunal nu den 7-8 mars i London med en rad höga jurister och politiker från Indien, Sydafrika, Frankrike och en rad andra länder, bl. a. USA (Ramsey Clark) och med kulturpersonligheter som Nadine Gordimer, Günter Grass, John le Carré, Noam Chomsky m fl.
Vad är det man skall uppmärksamma och ta ställning till?
I mer än fyra decennier utförde högerextrema exilkubaner i Miami i samröre med meningsfränder i USA en rad bombattacker mot flygtrafiken till Kuba och mot turisthotell på Kuba. Många dödsoffer och många skadade var följden. Kuba försökte på diplomatisk väg och via FN få stopp på terrorverksamheten men utan framgång.
I det läget beslöt fem kubanska män sig för att infiltrera dessa grupperingar i Miami. De dödade ingen, de hotade ingen, de skadade ingen. De lyckades över förväntan och deras omfattande dokumentation överlämnades av den kubanska regeringen till FBI. USA:s regering visade inga tecken på att vilja göra något, svaret från USA kom istället när de fem männen greps anklagade för spioneri. De hölls i isoleringscell i 17 månader, ja, du läser rätt, i 17 månader i väntan på att bli ställda inför rätta.
Det här är bara början på en historia om ett av de värsta rättsövergreppen i USA:s annars välmatade historia. De fem dömdes vid en domstol i Miami, och det hjälpte inte att advokater bad att få rättegången flyttad till ett ställe där juryn inte påverkades av Castrohatande exilkubaner, nej, den skulle hållas just i Miami, och de fem dömdes, det var ju förutbestämt, till groteskt långa fängelsestraff, flera av dem fick livstidsdomar, det kortaste var René Gonzalez 15 år.
Det finns även i USA jurister och politiker som klart och tydligt sagt att dessa fem kubanska män inte gjort sig skyldiga till något som helst brott eller hotat USA:s säkerhet, men i stort vet amerikanska allmänheten ingenting om de här justitiemorden, om de ”uppmärksammade” Cuban Five.
Kanske har Dagens Nyheter skrivit och berättat om De Fem Kubanerna och om den internationella rörelse som vuxit sig allt starkare och större och nu lett till The London Commission of Inquiry for the Cuban Five, dit också en grupp svenskar, jurister och andra i människorättsfrågor engagerade personer reser.
Den lilla notisen i dag i DN är dock ett ovanligt kvalificerat exempel på desinformation.
Men, kära journalister, det kan ju avhjälpas.

Etienne Glaser  


Fernando González åter på Kuba

(Fernando med hustru Rosa Aurora och mor Magalys)

Fernando González anlände igår, 28 februari, till Kuba. Som en av de fem som arresterades i Miami i september 1998, var gårdagen hans första dag frihet på mer än 15 år. Den skandalösa och orättvisa domen, som avkunnades i december 2001, löd ursprungligen på 19 år. Efter beslut i en appellationsdomstol kortades det straffet med drygt ett år, och då Fernando kunde ta del av standardnedsättningen (för fångar som inte bedömts ha ”misskött sig”) på 15 procent av strafftiden, blev datumet för frigivning 27 februari 2014. 

(Fernando och René)
På Kuba blev mottagandet fyllt av värme. Hans hustru Rosa Aurora och mor Magali, presidenten Raúl Castro och den sedan 2013 frigivne kamraten René González var bland många av de som nu bokstavligt kunde omfamna honom.
Kubas folk, och alla människor som genom åren kämpat för rättvisa för De Fem, gläds också åt att kampen för frigivning av Fernandos och Renés ännu fängslade kamrater, Antonio Guerrero, Gerardo Hernández och Ramón Labañino, genom att Fernando nu är fri, har fått en ovärderlig förstärkning.

Fernandos strålande tal inför domstolen i Miami 18 december 2001, finns översatt till svenska i skriften Det dödsbringande hyckleriet. Terrorismen mot Kuba och fallet med de fem kubanerna – politiska fångar i USA. Skriften finns i sin helhet utlagd som PDF på Svensk-Kubanska Föreningens hemsida:
http://www.svensk-kubanska.se/frigedefem/index.html

(Bilder tillhör Estudio Revolución, är  hämtade ur websidan www.cubadebate.cu)