Uttalande från Den Internationella kommissionen för undersökning av fallet med De Fem

Preliminära slutsatser

Vi ser det som viktigt att de preliminära slutsatser som följer här nedan offentliggörs. Det handlar om slutsatser rörande mänskliga rättigheter i allmänhet, och, i synnerhet, rätten till rättvis rättegång. Och det handlar specifikt om ett fall med fem kubanska medborgare. Dessa – Gerardo Hernández Nordelo, Ramón Labañino Salazar, Antonio Guerrero Rodríguez, Fernando González Llort och René González – dömdes alla år 2001 i USA på grundval av statssäkerhetsrelaterade brottsanklagelser. Gerardo Hernández dömdes dessutom på grundval av anklagelse om konspiration att begå mord. 

Utifrån skäl som framgår och utvecklas nedan, vädjar vi med allvar och emfas, att de åtgärder vi föreslår i denna vår text övervägs och förverkligas.

1. Det har allvarligt ifrågasatts om någon av de ovan nämnda männen åtnjutit den fundamentala mänskliga rättigheten som rätten till en rättvis rättegång är; en rättegång genomförd utan tvingande dröjsmål och inför en opartisk domstol. Denna rättighet är undantagslöst godkänd i Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, vilken har ratificerats av Amerikas Förenta Stater. 

De konkreta ifrågasättandena har varit baserade på följande punkter:

a. De fem kubanska medborgarna placerades i isoleringsceller under cirka 17 månader, i väntan på rättegången.

b. Ingen av dem hade tillräcklig tillgång till de dokument som var relevanta och nödvändiga för adekvata förberedelser för försvaret.

c. Deras möjligheter att konsultera och diskutera med de utsedda försvarsadvokaterna var begränsade och hur som helst otillräckliga.

d. Rättegången hölls i Miami, Florida. Denna plats var, enligt tre respekterade domare i appellationsdomstolen i Atlanta (Court of Appeals of the Eleventh Circuit) en plats där en garanterat rättvis rättegång, i detta fall, var omöjlig att genomföra.

e. Allvarliga påpekanden om att myndigheter i USA före och under tiden för rättegången gjort utbetalningar till medier; i syfte att sprida en negativ bild av de fem åtalade.

f. Först åtta år efter rättegången i distriktsdomstolen i Miami, fastslog rättsmaskineriet de fem männens öden.

2. Enligt alla källor och vittnesmål begick de fem männen aldrig någon våldsam handling. Inte heller planerade eller avsåg de någonsin att använda någon form av våld. 
   

3. Inget som de fem männen gjorde var riktat mot USA eller USA:s regering. The Cuban Five insamlade information i syfte att motverka enskilda organisationers våld, liksom andra mot Kuba riktade aktioner, som emanerade från USA:s territorium. 

4. Den uppfattning som de fem kubanerna hyste, deras fasta övertygelse, var att USA:s regering inte gjorde tillräckligt för att motverka de våldsamma aktionerna riktade mot Kuba från USA:s territorium.

        

5. Det råder ingen tvekan om att hundratals personer, vanliga civila kubaner, har bringats om livet under förskräckande omständigheter, på grund av aktioner organiserade av USA-baserade kubaner, fientliga till Castro-regeringen. Anhöriga till de avlidna civila kubanerna har fått utstå stort lidande.

6. Två av de fem dömda kubanerna har redan avtjänat sina fängelsestraff, och att i dag benåda dem påverkar ingen juridisk process.

7. De andra tre männen har, hur som helst, redan avtjänat ovanligt lång fängelsetid, uppseendeväckande utifrån alla de omständigheter som anförs i detta uttalande.

8. De fem männens familjer har fått utstå stort lidande och många umbäranden, på grund av sina anhörigas internering. Det kan utan vidare slås fast att nu är det nog.

9. Ingen av de fem männen handlade utifrån illvilliga avsikter eller med avsikt att skada USA. Varken vad beträffar USA:s folk eller USA:s regering. Samtliga agerade utifrån instruktioner från den kubanska regeringens myndighet.

10. Enskild organiserad aggression mot Kuba från USA:s territorium är helt omöjlig att rättfärdiga. Oavsett synvinkel.

11. Det har hävdats att en normalisering av relationerna mellan USA och Kuba vore eftersträvansvärd. Och någonting som svarar mot både USA:s och Republiken Kubas intressen. Vidare att en benådning av The Cuban Five, genom beslut av USA:s President starkt och i synnerligt hög grad, skulle bidra till uppnåendet av den önskvärda normaliseringen. 

12. USA:s President upplyses, med all respekt, att det är av vikt att klargöra att rättvisa och rättrådighet inte endast rör den juridiska sfären i ett givet land. Det handlar också om ett betydelsefullt politiskt ansvar. Och att positiva steg bör tagas då möjlighet därtill uppenbaras.

13. Vi vill, med största respekt, hävda, att ett benådningsförfarande i detta fall skulle få betydelsefulla konsekvenser, med avseende på rättvisa och fred i vår värld.

Sammanfattningsvis: 

En villkorslös benådning av The Cuban Five skulle innebära ett viktigt steg i riktning mot att nå rättvisa för de fem män, vars fall varit föremålet för denna vår undersökning. Den skulle också demonstrera att USA:s President och USA:s regering i denna fråga ansluter sig till universellt accepterade normer rörande moral, rättrådighet och rättvisa. Och den skulle i hög grad och på ett påtagligt sätt bidra till normaliseringen av relationerna mellan USA och Kuba, och därmed bli ett viktigt stöd för rättvisa och fred i världen.

Efter att under två hela dagar åhört övertygande vittnesmål, vill vi uppmana USA:s President Barack Obama, att villkorslöst benåda de fem kubanerna, och att omedelbart och villkorslöst frige de tre av dem som fortfarande befinner sig frihetsberövade i USA.

Undertecknat av:

Kommissionsmedlem Philippe Texier, Frankrike, tidigare domare i French Cour de Cassation

Kommissionsmedlem Yogesch Kumar Sabharwal, Indien, tidigare Chief Justice

Kommissionsmedlem Zakeria Mohammed Yacoob, Sydafrika, tidigare domare i Constitutional Court of South Africa