onsdag 28 september 2011

Saul Landau skriver om René González' situation!


Saul Landau, författare och filmare från USA, som under många år varit djupt engagerad i ansträngningarna för att sprida kännedom om rättsskandalen rörande The Cuban Five, kommenterar nedan den upprörande behandlingen av René González i samband med att han nu ska släppas ut ur fängelset (den 7 oktober 2011).

Saul Landau (Stockholm, 23 september 2011):
”Hennes beslut att tvinga René att stanna i Miami bekräftar den blodtörst som rusar likt ett virus genom rättssystemet i USA.”


År 2001 dömde en federal domare i Miami, Joan Lenard, fem kubanska agenter till långa fängelsestraff för konspiration mot USA och konspiration i syfte att begå spioneri – trots att det under rättegången inte framkom några bevis på spioneri. René González (nu 55 år) förnekade, liksom de andra fyra, varje form av konspiration mot USA.

René kommer att friges den 7 oktober. Lenards villkor innebär att René kvarblir i Miami under tre år, och att han kommer att övervakas av rättsväsendets tjänstemän. I villkoren ingår också att René inte får ha någon kontakt med terrorister.

Inget av villkoren rimmar med sunt förnuft. En person i Miami som öppet tillstår att han verkat som kubansk agent, en person som infiltrerat den Castro-fientliga organisationen ”Brothers to the Rescue”, lär inte kunna finna ett enda försäkringsbolag som kan tänkas låta honom teckna en livförsäkring. Vadhållningsbolag skulle ta emot vadslagning om när, inte om huruvida han kommer att lönnmördas. Justitiedepartementet har tillåtit en hop stolta och skrytande terrorister att promenera fritt på Miamis gator. Och möten – med mat och vin – hålls för penninginsamlingar till underhållet av dessa terrorister. Borgmästaren i Miamis förstad Hialeah har nyligen förärat Luis Posada Carriles (även känd som det västra halvklotets Usama Bin Laden) med ”stadens nycklar”. Och den nyligen avlidne Orlando Bosch erhöll strax före sin död en officiell hedersbetygelse vid universitetet i Miami. Dokument från CIA och FBI, från vilka hemligstämpeln lyfts, liksom de offentliga vittnesmålen från de direkta förövarna, pekar ut Carriles och Bosch som ansvariga för sprängningen av ett kubanskt passagerarplan över Barbados 1976.

Ironiskt nog förbjuder domaren också René att ha något umgänge med terrorister – som om han skulle söka umgänge med dem som är beredda att ta livet av honom. Hon kunde väl åtminstone istället förbjudit terroristerna att söka upp René. Det skulle i alla fall varit ett tecken på att hon besitter någon form av humor.

Hennes beslut, att begränsa Renés rörelsefrihet till Miami, bekräftar den blodtörst som likt ett virus rusar genom rättssystemet i USA.

I februari inlämnade González en ansökan till domstolen i Miami om att få tillåtelse att återvända till Kuba och familjen. Han anförde förhållandet att eftersom varje vuxen person i Miami känner till honom, kommer han sannolikt att utsättas för stor fara på stadens gator eftersom terrorister försöker ta livet av honom.

Förra veckan (16 september) avslog domare Lenard Renés begäran om att ändra det (sedan domen 2001) gällande absurda övervakningsbeslutet. Samtidigt förklarade hon att hon vid en senare tidpunkt kan komma att se över villkoren. Efter hans död?

Har domaren drabbats av ”döda-dem-febern”? Försöker hon bevisa att macho-ryktet som hon förvärvat fortfarande håller? Eller tillämpar hon något slags ”stenhård kärlek till prövningsprincipen”; typ ”låt oss se om han överlever några lönnmordsförsök, och sedan kan vi ta en titt på hans fall”?
Tätt i hälarna på delstaten Georgias mord på Troy Davis framstår domare Lenards beslut om René som liktydigt med en dödsdom. Nå, som en av Rick Perrys entusiastiska anhängare uttryckte det: ”Det krävs mod (balls) för att ta livet av en oskyldig man”.

Det går inte att utesluta att domare Lenard dras med ambitionen att bli nummer 1 i tävlingen om att utses till USA:s värsta och mest grymma federala domare. Hennes föreställning under rättegången 2001 borde rimligen ha renderat henne en utmärkelse för partiskhet. Hon slöt då upp på åklagarnas sida i snart sagt varje fråga. Och hon avslog varje begäran om att flytta rättegången från Miami till någon annan ort. En rättegång mot fem kubanska säkerhetsagenter som kommit till Miami för att infiltrera och bevaka exilgruppers avsikter att genomföra våldsaktioner och terror mot Kuba.
Domare Lenard insåg att utsikten att en jury i Miami skulle fria fem kubanska säkerhetsagenter var mindre än den utsikt en jude i Berlin under nazi-tiden skulle haft att få en rättvis dom. Upprepade gånger avslog domare Lenard försvarets begäran om ändring av rättegångsplats. Efter att tre domare i appellationsdomstolen beslutat (2005) om en ny rättegång på annan plats, kördes detta beslut över av en domargrupp med en sammankallande som utsetts av Republikanska Partiet (2006). Lenards beslut stod fast.

Det finns en annan möjlig förklaring, förstås. Innan rättegången kan en man – påminnande om en skådespelare i TV-serien ”Sopranos” – ha närmat sig vår domare i något snabbköp och påpekat för henne att hon hade underbara barn och att deras framtid nog såg ljus ut. Han framhöll kanske att han var säker på att hon skulle göra det riktiga och rätta under rättegången. Förvisso förstod jurymedlemmarna att ett frikännande av de fem skulle kunna få en rad mindre trevliga konsekvenser; kanske i bästa fall till grunden nedbrunna hus och hem. Så ser reglerna ut i ”Republiken Miami”.

För mer än ett årtionde sedan utdelade domare Lenard straffen till de män som nu blivit kända som The Cuban Five. Straff som en appellationsdomstol senare (2008) tvingade henne att justera nedåt (hösten 2009). Man skulle kunna anta att hennes avoghet mot René nu borde ha kylts ner något. Eller har samme Sopranos-figur ånyo vid något snabbköp viskat till henne en påminnelse om möjliga följder, i det fall hon skulle få för sig att handla som en mänsklig varelse?

FN:s arbetsgrupp för undersökning av godtyckliga fängslanden och många rättsbevakande och människorättsgrupper har – tillsammans med parlamentariker och Nobelpristagare – anslutit sig till samma bedömning som Amnesty International. Man har ifrågasatt hela den lagliga grunden för vad gäller arresteringen av de fem kubanerna, och det som följde i rättssalen under domare Lenards ordförandeskap. Sannerligen har de flesta nått slutsatsen att partiskhet är en alltför mild karaktäristik av domare Lenards uppträdande under rättegången. Men hon har en möjlighet att få sitt namn etsat i rättsväsendets annaler – som den värsta domaren under sin era.

(Översättning: Tomas Widén)

Originaltexten är publicerad i Progreso Weekly:
http://progreso-weekly.com/2/index.php?option=com_content&view=article&id=2800:ga-judge-grants-dubious-probation&catid=34:our-pulse-florida&Itemid=53

måndag 12 september 2011

Saul Landau i Stockholm - tisdag 20 september filmpremiär på Alias Teatern - onsdag 21 september föredrag på Solidaritetshuset


De fem kubanerna Antonio Guerrero, Fernando González, Gerardo Hernández, Ramón Labañino och René González arresterades den 12 september 1998 i Miami, Florida. De är offer för justitiemord, orättfärdigt dömda till långvariga fängelsestraff för att ha infiltrerat och avslöjat terroristorganisationer i USA.

Kampanjen för Rättvisa för De5 har stöd av FN:s "Arbetsgrupp om godtyckliga arresteringar", Kyrkornas världsråd, USA:s Council of Christian Churches, Kubas Kyrkoråd, Association of American Jurists, Amnesty International, Nobelpristagare – litteratur- och fredspristagare - regeringar, parlamentariker, biskopar, präster, fackföreningsledare, jurister, författare, människorättsaktivister och intellektuella över hela världen.

Den prisbelönte nordamerikanske författaren och filmaren Saul Landau, som engagerat sig i fallet med De5 och besökt Gerardo Hernández vid ett flertal tillfällen i fängelse, kommer snart till Europa för att visa sin nya dokumentär “Will the Real Terrorist Please Stand Up!”. Filmen visas just nu runt om i USA med stor framgång.

Du är varmt välkommen till den svenska premiärvisningen av Saul Landaus senaste film!
Tisdagen den 20 september, kl.18.30
Alias Teatern, Hälsingegatan 3

(T-bana Odenplan eller buss 4, 42, 47, 72, 53)
Karta: http://kartor.eniro.se/m/atyV7

(Frivillig solidarisk entréavgift)

Saul Landau kommer att närvara vid filmvisningen, och det kommer att finnas utrymme för ett samtal med honom i anslutning till detta.

Arr: Kommittén Frige de Fem, Svensk-Kubanska Föreningen, Cubanos por Cuba.


-------------------------------------------------------------------------------------

MÖTE med SAUL LANDAU

Du är varmt välkommen till ett föredrag med möjlighet till frågor och diskussion.
Onsdagen den 21 september, kl. 18.30
Solidaritetshuset, Biblioteket, Tegelviksgatan 40

(Buss 2 från Slussen, alternativt buss 55 eller 66 från Södra Station)

Enirokarta: http://kartor.eniro.se/m/atyRN

(Enklare förtäring kommer att finnas)

Arr: Kommittén Frige de Fem, Svensk-kubanska föreningen.


-------------------------------------------------------------------------------------

Saul Landau är en internationellt känd forskare, författare, kommentator och filmare som sysslar med utrikes- och inrikespolitiska frågor. Han är professor emeritus vid California State University, Pomona, samt Senior Fellow vid och vice ordförande för Institutet för Politiska Studier. Landaus mest prisade verk är de mer än fyrtio filmer som han har producerat om sociala, politiska och historiska frågor. För sitt engagemang i människorättsfrågor tilldelades han utmärkelsen Letelier-Moffitt för mänskliga rättigheter, George Polk utmärkelsen för forskande journalistik, och First Amendment utmärkelsen. Han har även tilldelats en Emmy för filmen ”Paul Jacobs and the Nuclear Gang”. År 2008 fick han ta emot Bernardo O'Higgins utmärkelsen från den chilenska regeringen, för sitt engagemang i människorättsfrågor. Landau har skrivit fjorton böcker inklusive en diktsamling, ”Min pappa var inte Hamlet”. Han fick Edgar Allen Poe priset för ”Assassination on Embassy Row”, en rapport om morden på den fd chilenske USA-ambassadören Orlando Letelier och hans kollega Ronni Moffitt.

Biografi, filmer, mm hittar du på Sauls hemsida:

http://saullandau.com/index.html

lördag 10 september 2011

Gerardo Hernández hälsar alla vänner till De5 i Sverige

I sitt senaste brev (avsänt den 31 augusti) till alla vänner i Sverige konstaterar Gerardo inledningsvis att vårt senaste brev nådde honom en månad efter det att det skickades från Sverige. Brevet dessförinnan överlämnades till honom först efter nästan två månader. ”Det är så breven till mig ’processas’ här”, konstaterar han.

Om 22-juli-massakern i Oslo skriver han att rapporteringen i USA varit omfattande, men att ”man har kunnat notera att ’tonen’ speglat det förhållandet att terroristen inte var vare sig invandrare eller muslim … ”.

Han framhåller vikten av att Saul Landaus nya film når ut till så många som möjligt.

Vad gäller det juridiska läget konstaterar han att de slutgiltiga inlagorna i överklagandet till distriktsdomstolen i Miami nu ligger på bordet. ”Nu kan domaren ta så lång tid som hon vill på sig, för att bestämma om vi ska få en hearing eller inte. Sen kan hon ta hur lång tid som helst på sig för att bestämma sig för om hon ska besluta i vår favör. Jag förväntar mig inget gott från henne; men vi kanske har en möjlighet i appellationsdomstolen.”

Grunden till Gerardos pessimism vad gäller Distriktsdomstolen i Miami är naturligtvis domaren Joan Lenards agerande tidigare. Och grunden till hans försiktiga optimism vad gäller appellationsdomstolen i Atlanta, dit De5 kan ta överklagandet om Lenard går emot dem, är förmodligen det förhållandet att en av tre domare – Judith Kravitch – tidigare velat frikänna honom helt på åtalspunkt III (som ledde till livstidsstraff för Gerardo), medan en annan domare, Stanley Birch, lutade åt det samma, men nöjde sig med att – på ett väldigt krystat sätt – uttrycka förhoppningen att överklagandet skulle tas upp av Högsta Domstolen. Högsta Domstolen tog – skandalöst nog – inte sig an fallet. Om det nya överklagandet kommer till Atlanta får Birch en möjlighet att rehabilitera sig.

”Alltihop kan ta månader, till och med år”, skriver Gerardo. ”Det är därför ert solidariska arbete i kampen för rättvisa är så viktigt. Jag sänder en hälsning från oss fem till alla våra vänner i Sverige. Stort tack för er solidaritet, och en stor kram”