torsdag 29 april 2010

Nadine Gordimers uttalande om De 5 kubanerna, 17 februari 2010


Igår, tisdag den 16e februari, träffade jag familjemedlemmar till de 5 kubaner som i 11 år hållits som politiska fångar i USA. Jag har fått erfara det drama dessa familjer genomlever. De gav mig följande information som bekräftar vad jag redan visste.

Den 16e och 17e juni 1998 bjöd Kubas regering in två höga FBI-tjänstemän för att överlämna bevis på den farliga verksamhet som ett flertal personer bosatta i Florida bedrev, djupt inblandade i terroristangrepp mot Kuba. Ingen av dessa personer har ännu frågats ut av FBI trots de bevis de fick.

Tre månader senare, den 12e september 1998 arresterade FBI fem kubaner: Antonio Guerrero, Fernando González, Gerardo Hernández, Ramón Labañino och René González. För vilket brott? För att de med risk för eget liv infiltrerat exilkubanska grupper ansvariga för en mängd våldsaktioner som lett till många oskyldiga människors död. Sedan 1959 har terroristangrepp dödat 3.478 människor och lemlästat 2.900 i Kuba.

Efter en rättegång kantad av rättsövergrepp dömdes de 5 kubanerna kollektivt till fyra livstidsstraff plus 77 år för att ha bekämpat terrorism. Nu har de i över 11 år hållits instängda i 5 olika högsäkerhetsfängelser.

Dessa 5 kubaner har varit utsatta för grym och omänsklig behandling. Från första dagen de arresterade till 3e februari år 2000, i över 17 månader, hölls de i isoleringsceller utan någon kontakt med varandra eller andra fångar eller vakter.

Den 27 maj 2005 fördömde FNs ”Arbetsgrupp om godtyckliga arresteringar” den godtyckliga arresteringen av de 5 kubanerna som ett brott mot internationella normer och krävde ny rättegång.

Den 9 augusti 2005 beslöt tre domare i appellationsdomstolen i Atlanta, med 80 års erfarenhet, enhälligt att ogiltigförklara domarna och kräva en ny rättegång.

Den 28 september 2005 krävde USAs regering att hela domstolen med sina tolv domare skulle göra om utslaget från 9 augusti 2005, en mycket ovanlig åtgärd enligt juridiska experter i USA.

Den 9 augusti 2006, upphävde appellationsdomstolen det tidigare utslaget, efter starka politiska påtryckningar, och överlämnade ärendet än en gång till en tredomarpanel.

Den 20 augusti 2007 inlämnade försvaret ett nytt överklagande. År 2008 bekräftade tre domare i appellationsdomstolen i Atlanta de domar som funnit de 5 skyldiga, och de straff som utmätts för Gerardo och René. Men de upphävde de straffsatser mot Ramón, Antonio och Fernando som de ansåg felaktiga och skickade tillbaka deras fall till Miamis distriktsdomstol för utdömande av nya straff.

Detta gjorde appellationsdomstolen i full vetskap om att det inte fanns något som helst bevis för att de 5 skaffat sig eller vidarebefordrat något hemlig information eller av betydelse för den nationella säkerheten.

År 2009 avslog USAs högsta domstol, på Obama-regeringens begäran, ansökan om ny rättegång för de 5.

Deras familjer visade vilket psykologisk och moralisk tortyr USAs rättsväsende utsatt dem för. Olga Salanueva, hustru till René González och Adriana Pérez, hustru till Gerardo Hernández, har ännu inte fått tillstånd att besöka sina älskade. Den 25e juni 2002 hade Adriana Pérez äntligen fått visum för att besöka sin man i Los Angeles. Men när hon anlände till USA greps hon av FBI, förhördes i 11 timmar och utvisades sedan till Kuba utan att hon fått träffa Gerardo. Hon har inte fått se honom på 11 år, och Olga har inte träffat René på över 10 år. En sådan grymhet är
oacceptabel.

Nu, när jag har träffat de 5 kubanernas familjer har jag förstått med vilken värdighet och ståndaktighet, med vilken karaktärsstyrka dessa mödrar och hustrur har genomlidit denna omänskliga kränkning i över ett årtionde.

Jag vill med min röst instämma i kravet på rättvisa för dessa 5 oskyldiga kubaner. Jag kräver att president Obama omedelbart friger dem. Jag uppmanar medborgare i hela världen: det är dags att sätta stopp för det lidande dessa 5 kubaner och deras familjer utsätts för.

Nadine Gordimer
Havanna 17e februari 2010

söndag 25 april 2010

KVINNOKAMPANJ: Vi vädjar till Michelle Obama, Hjälp Olga och Adriana att få besöka sina fängslade män!


Du kanske någon gång har hört talas om De 5 kubanska politiska fångarna i USA. De greps för snart 12 år sedan i Miami och utsattes för justitiemord i Miami när de dömdes till flera gånger livstidsstraff för att ha infiltrerat terroristorganisationer som angrep Kuba.
Runt om i världen pågår sedan länge en kampanj för frigivning av De 5, och parallellt en särskild kampanj som kräver att Olga Salanueva och Adriana Pérez, hustrur till två av fångarna, ska få visum till USA för att få besöka sina män som de inte har fått träffa på över 10 år.

Stöd brevet till Michelle Obama!
Många har redan skrivit till USAs utrikesminister Hillary Clinton och till säkerhetsministern Janet Napolitano med krav att Olgas och Adrianas visumansökningar ska beviljas. Det stöds av ett betydande antal religiösa, juridiska och människorättsinstitutioner och organisationer. Allt från Kyrkornas världsråd till USAs egna Council of Christian Churches, Kubas Kyrkoråd, Association of American Jurists, Amnesty International, en lång rad Nobelpristagare –litterära och fredspristagare– parlamentsledamöter, biskopar, präster, jurister, författare, människorättsaktivister och intellektuella över hela världen. De har också tagits emot av parlament och regeringar i många länder som stöder deras kamp, senast i EU-parlamentet i februari i år.
Vi har nu skrivit ett brev till Michelle Obama där vi vädjar till henne att göra vad hon kan för att Olga Salanueva och Adriana Pérez ska få visum och besöka sina män, samtidigt som kampen för deras frigivning pågår för fullt.

Vi hoppas att du vill ansluta dig till vårt bifogade brev,
genom att mejla ditt namn, yrke/uppdrag, bostadsort till Kommittén Frige de Fem:
libertadalos5.estocolmo@gmail.com

Tack för ditt stöd!

Stockholm 17 april 2010

• EU-parlamentariker Eva-Britt Svensson (v)
• f.d. EU-kommisionär Anita Gradin (s)
• Riksdagsledamöter Anne Ludvigssen (s), Bodil Ceballos (mp), Siv Holma (v),
Helena Bargholtz (fp), Liselotte Olsson (v), Amineh Kakabaveh (v), Marianne Berg (v)
• Biskop Eva Brunne, Stockholms stift
• Oppositionsborgarråd Ann-Margarethe Livh, Stockholm
• Kvinnor för Fred, Bibbi Steinertz
• Svenska Kvinnors Vänsterförbund Stockholm, Majlis Fridén


Bästa Fru Michelle Obama

Vi kvinnor i Sverige vädjar vi till dig att engagera dig för två kvinnor som under över 10 år förvägrats besöka sina män i fängelse i USA. Det handlar om två kubanskor, Adriana Pérez och Olga Salanueva, som gång på gång med olika argument nekats visum till USA för att träffa sina män, Gerardo Hernández och René González, orättfärdigt dömda till två gånger livstid respektive 15 år för att de i USA sökt information om den terroristverksamhet i Florida som riktar sig mot deras hemland. De tillhör den grupp som blivit känd världen över som De 5 kubanerna, politiska fångar i USA. De bidrog med sin verksamhet till att rädda många liv både i Kuba och USA.

USAs myndigheter har motiverat sina avslag på dessa två kvinnors upprepade ansökningar med att de skulle utgöra hot mot USAs nationella säkerhet. Men ingen av dem har åtalats för något sådant, och inga bevis har lagts fram. Ihåligheten i avslagsskälen framgår av att de varierat från gång till gång.

Senast i december 2009 avslog departementet för hemlandssäkerhet Olga Salanuevas ansökan, för åttonde gången. Utan motivering förvägrades hon att besöka sin man, René González. När han arresterades i september 1998 levde hon helt lagligt med honom och deras två döttrar i Miami, där yngsta dottern är född, medborgare i USA som sin far. När maken arresterades greps också Olga. Avsikten var att pressa honom att erkänna brott han aldrig begått. Efter tre månader deporterades hon till Kuba, utan sin tvååriga dotter. Hon fick visum i mars 2002, men det drogs in innan hon hann utnyttja det. Efter 10 år fortsätter USAs myndigheter att grymt straffa henne trots att hon inte begått något brott.

Adriana Pérez beviljades också visum 2002, i juli, och reste till USA för att besöka sin man, Gerardo Hernández. Men när hon anlände till Houston anhölls hon på flygplatsen, fotograferades, fick lämna fingeravtryck, förhördes under 11 timmar, förvägrades samtal med advokat och kubanska diplomater och skickades sedan tillbaks till Kuba. Med utstuderad grymhet ingöts hon hopp för att sedan förnedras och förvägras sitt efterlängtade möte med mannen. Senast Adriana fick avslag på sin visumansökan var i juli 2009, på 21-årsdagen av deras bröllop.

Att vägra familjemedlemmar att besöka fångar innebär ett onödigt extra straff för båda parter och svär mot internationell standard för mänsklig behandling. Där ingår alla fångars rätt till kontakt med sina familjer och till besök. Vi undrar över denna grymhet mot två hedervärda kvinnor som inte har begått något brott och vars enda önskan är att få besöka sina män.

Olga Salanuevas och Adriana Pérez visumansökningar stöds av ett betydande antal religiösa, juridiska och människorättsinstitutioner och organisationer. Allt från Kyrkornas världsråd till USAs egna Council of Christian Churches, Kubas Kyrkoråd, Association of American Jurists, Amnesty International, en lång rad Nobelpristagare – litterära och fredspristagare– parlamentsledamöter, biskopar, präster, jurister, författare, människorättsaktivister och intellektuella över hela världen. De har också tagits emot av parlament och regeringar i många länder som stöder deras kamp, senast i EU-parlamentet i februari i år.
Bästa Fru Michelle Obama. Vi vädjar till dig att göra vad du kan för att Olga och Adriana ska få visum och få besöka sina män, och sålunda också minska den skugga som faller över USA för den grymma behandlingen av De 5 och deras familjer.

Stockholm 17 april 2010
• EU-parlamentariker Eva-Britt Svensson (v)
• f.d. EU-kommisionär Anita Gradin (s)
• Riksdagsledamöter Anne Ludvigssen (s), Bodil Ceballos (mp), Siv Holma (v),
Helena Bargholtz (fp), Liselotte Olsson (v), Amineh Kakabaveh (v), Marianne Berg (v)
• Biskop Eva Brunne, Stockholms stift
• Oppositionsborgarråd Ann-Margarethe Livh, Stockholm
• Kvinnor för Fred, Bibbi Steinertz
• Svenska Kvinnors Vänsterförbund Stockholm, Majlis Fridén

torsdag 15 april 2010

Frige de fem kubanerna!


"Jag skulle göra vad jag gjorde och ta de risker jag tog för vilket land som helst i världen..."Den 12 september jagade FBI fjorton män och kvinnor som pressen i Miami hängt ut som ett "kubanskt spionnärverk". Av fjorton undkom fyra. Av de tio som arresterades lyckades polisen knäcka hälften. Fyra av dem utgjorde två par, som hotades av livstids fängelse och att förlora vårdnaden om barnen om de inte erkände och angav de andra. De fem som återstår sitter sen mer än 11 år tillbaka av fängelsedomar mellan femton år och dubbel livstid plus femton år. De är kända som "de fem hjältarna" på Kuba. Deras namn är Anonio Guerrero, Fernando González, Gerardo Hernández, Ramón Labañino och René González.

Ända sen den kubanska revolutionen segrade 1959 har den amerikanska staten angripit den; från den direkta invasionen i Grisbukten 1961 till löpande propagandakrig och stöd till grupper med bas i Miami som begår terroristdåd på Kuba, samt den alltjämt pågående ekonomiska blockaden. På 90-talet kom en våg med attacker: flygplan spred skadedjur över kubanskt jordbruk, hotell och restauranger utsattes för sprängattentat, gärningsmän togs fast på fastland och i båtar med skjutvapen och sprängmedel och en serie mordförsök på president Fidel Castro ägde rum vid årtiondets slut. I den här situation åkte de fem kubanerna till Miami för att infiltrera grupperna bakom dåden och avslöja planerna för den kubanska säkerhetstjänsten. Detta satte stopp för 170 attentat. Fram till dess hade terrorn mot Kuba under fyrtio år dödat 3500 och skadat 1100 personer.

Vilka slags människor är 'De Fem'?
Ramón Labañino föddes i en lantbrukarfamilj i Marianao på Kuba 1963. Hans mor var inblandad i stödaktiviteter för 26-julirörelsen i slutet av 50-talet. Inspirerad av moderns engagemang blev Ramón studentledare och kommunist. Han sitter av ett straff på livstid plus 18 år. När han blev dömd sade han: "Jag kommer bära fängelseuniformen med samma heder och stolthet som en soldat bär utmärkelser. Detta har varit en politisk rättegång; därför är vi politiska fångar".

Antonio och René är båda födda i arbetarfamiljer i USA och är amerikanska medborgare. De har båda haft stor inspiration utav sina föräldrars engagemang.

Antonios föräldrar var aktiva i att samla in pengar till den revolutionära 26-julirörelsen, som ledd av Fidel Castro störtade diktatorn Batista på Kuba och inledde den socialistiska revolutionen på den amerikanska kontinenten. Antonio blev studentledare, kommunist och en diktare som bland annat skrivit verket From My Altitude från fängelset där han avtjänar livstid plus tio års fängelse. Antonio ångrar inte vad han ha gjort utan säger att han skulle ha gjort om det "med ära". Han säger att det finns miljoner kubaner som skulle ha gjort samma sak och att de fem är "kubaner av nutida snitt, revolutionärer i dessa tider".

Renés far var en fackligt aktiv stålarbetare och hans mor aktiv i 26-julirörelsen bland kubanska immigrantarbetare i USA. De stannade i två år kvar i USA efter Batista störtades och arbetade politiskt för att försvara kubanska revolutionen men återvände sen med familjen till Kuba och blev fackliga ledare. René fick tapperhetsmedelj som skytt i en stridsvagnsbrigad i Angola, ett uppdrag som blev det främsta bland alla exempel på Kubas internationalistiska utrikespolitik. René sitter av femton års fängelse och frun Olga Salanueva har hela tiden nekats visum för att besöka honom.

Gerardo Hernández föddes i Havanna. Han blev studentledare redan under tonåren och blev sedan kommunist. Som frivillig i Angola deltog han i en stridsvagnsbrigad som hjälpte till att försvara Cabinda - en strategiskt viktig och oljerik region - mot Sydafrika, och utmärkte sig i 54 stridsuppdrag och fick många hedersmedaljer. Gerardo är en berdömd tecknare som 2002 gav ut samlingsverket "Kärlek och humor kan åstadkomma allt". Han avtjänar dubbel livstid plus 15 år och.

Fernando González föddes i Havanna. Han blev studentledare och kommunist. Från 1987 ställde han upp som frivillig i Angola i två år, var med i det avgörande slaget i Cuito Cuanavale och fick två hedersmedaljer. I uppdraget i USA övervakade han den ökände CIA-tränade kontrarevolutionären Orlando Bosch, som tidigare skjutit ner ett kubanskt flygplan över Barbados 1976 och dödat 73 personer. I uttalandet han läste upp i domstolen innan han blev dömd 2001 anklagade han USA:s regering för att stödja kontrarevolutionära mördare som attackerar Kuba och att "Kuba har den moraliska rätten att försvara sig på det sätt som jag och mina kamrater har gjort". Han avtjänar ett straff på nitton års fängelse.

Under sexton års tid (1975-91) skickade Kuba 375 000 frivilliga och riskerade sitt eget nationella försvar för att slå tillbaka den sydafrikanska apartheidregimens militära angrepp på den första självständiga regering i Angola. Efter segern vid Cuito Cuanavale tvingades Sydafrika i förhandlingarna att frige Nelson Mandela, erkänna ANC, genomföra de första valen "en man, en röst". Slaget vid Cuito Cuanavale spelade en viktig roll i den processen. Apartheid föll ihop som system och den sydafrikanska kolonin Namibia vann sin självständighet.. Som Mandela sade: "Afrikas historia kan skrivas i två kapitel - före och efter Cuito Cuanavale". Tre av de fem kubanerna - René, Fernando och Gerardo - var med i Angola!

Representanter för den kubanska revolutionen
Att domstolen aldrig dömer oberoende av den härskande klassens vilja visar sig dels i att de inte dömt dem på konkreta åtalspunkter, utan "konspiration att begå" spioneri, mord, etc. Det visas också av det faktum att Washington insisterade att hålla rättegången i Miami och sedan förpassa dem dit för att överklaga. Det var dit som hantlangarna från Batistas regim flydde efter 1959. Det är där det växt fram en hel anti-Castro-industri med groteskt stor omsättning. Under lång tid hade det medfört livsfara att säga emot exilkubanska maffian i Miami. Det är, för att använda en amerikansk term, där det finns störst "community prejudice" mot den typen av åtalade i hela USA. Militärklädda män från exilmiljön fick ostört närvara och intimidera de åtalade i denna Kalle Anka-rättegång!

De sattes två år i total isolering innan en kampanj fick ut dem i vanliga celler. René och Gerardos fruar har under hela tiden aldrig beviljats visum att besöka dem. Det pågår en internationell kampanj för att René och Gerardos fruar ska få visum att kunna besöka dem.

De har behandlats på det rättvidrigaste sätt som är tänkbart och ändå blir de inte knäckta! De är ett stöd till klasskampen i USA, genom att de sprider revolutionära böcker till sina medfångar och bekämpar rasistiska motsättningar mellan dem. De skriver stöduttalande till strejkande arbetare och till andra politiska fångar i USA. De uttalar sig inte bara om Kuba och USA, utan har t.ex. skrivit ett uttalande som fördömde Israels militära angrepp på Gaza i början av det här året (2009).

De är sannerligen, som Antonio sade, "revolutionärer i dessa tider" och de är värda stöd från varje människa som inte själv skulle vilja dömas i en lika ociviliserad rättegång. De är också symboliskt viktiga som representanter för kubanska revolutionens löfte att, som René González sade i försvarstalet i rättegången: "jag skulle göra vad jag gjorde och ta de risker jag tog för vilket land som helst i världen, inklusive USA".

Daniel Nordström

(text skriven ursprungligen för Socialisten, publiceras här med artikelförfattarens tillåtelse)

tisdag 6 april 2010

Frige De Fem kubanerna! Om aktionen den 3 april i Stockholm



Mitt i ett strålande vårväder med Drottninggatan fullproppad med besökare startade vi upp vårens arbete för frigivningen av De Fem kubanska politiska fångarna i USA. 30 aktivister gick med banderoller, Kubaflaggor och delade ut flygblad.

Vi kallar våra aktioner för minidemonstrationer och promenader, men det är i själva verket kraftfulla manifestationer som syns ordentligt av tiotusentals människor. Det är oerhört viktigt att vi visar upp att Kubasolidariteten är levande och att vi får kontinuitet. I rad efter rad kom vi promenerande med våra synliga banderoller och Kubaflaggor. Talkörerna ekade taktfast och högt: Kuba si, Yanquis no, solidaritet med Kuba!

Samtliga 450 fl ygblad som vi hade med oss delades snabbt ut, till nästa gång får vi ta med oss fler fl ygblad... Kubasolidariteten står i centrum för oss men denna dag fick svenska nazister stå och dela ut flygblad med banderoller och fanor helt ostörda på Drottninggatan och då höjdes talkörerna med ett glasklart budskap, högt och tydligt och mitt framför nazisterna manade vi till aktion: inga nazister på våra gator!

Det var en synlig och viktig manifestation till stöd för De Fem och till Kubasolidariteten. Vi behöver mera av de här aktiviteterna och det är också på gång.
Vania Ramírez från Kommittén Frige De Fem säger: Vi kommer att jobba aktivt och mycket utåtriktat med Svensk-Kubanska Föreningen med flera aktiviteter och till sommaren kommer en stor offensiv för De Fem. Nu har vi köpt in en megafon, så nu kommer vi att ses och också höras.

Text och foto: Achim Rödner