Etienne Glaser reagerar mot en notis i svenska medier med anledning av Fernando González’ frigivning

Etienne Glaser är en av sju välkända svenskar som officiellt ställt sig bakom London-kommissionen för undersökning av fallet med De Fem.

Han har reagerat mot en notis som med anledning av frigivandet av Fernando González funnits införd i svenska medier.

Notisen lyder:

”USA släppte uppmärksammad Kubafånge

Den kubanske medborgaren Fernando González släpptes på torsdagen ur amerikanskt fängelse efter att ha avtjänat 15 av de 17 åren han dömdes till. González, som nu ska deporteras till Kuba, ingick i en grupp på fem kubanska underrättelseagenter som greps 1998 och dömdes för spionage på en militäranläggning och för att ha infiltrerat exilkubanska grupper.

Kuba har medgett att de fem var agenter, men har hela tiden påpekat att de endast spionerade på exilkubaner.

Fernando González är den andre i gruppen som friges, den förste, Rene González, släpptes i oktober 2011.

På Kuba hyllas de fem i gruppen som nationalhjältar, och porträtt på dem finns målade på husväggar och plakat”.

De rena faktafelen lyser som vanligt inte med sin frånvaro! 
Ingen av de fem dömdes för spioneri. Den militäranläggning som notisen nämner var en flygbas som en av de fem, Antonio Guerrero, bevakade under flera år, utan att begå någon olaglig handling, och definitivt inget spionage! Tre av de fem åtalades i stället för att ha haft för avsikt att någon gång i framtiden begå spioneri (”konspiration”). För detta dömdes tre av De Fem (Antonio Guerrero, Gerardo Hernández och Ramón Labañino) till livstids fängelse! Med tanke på bevisningen handlade det enligt många bedömare om ett rent justitiemord. En av de skandalösa ingredienserna som fick USA:s förre beskickningschef i Havanna, Wayne S. Smith, att i en artikel utbrista: ”Rättegången mot De Fem var en sorgens dag i den amerikanska rättvisans historia!”. Dessutom: Fernando González dömdes inte på åtalspunkten förberedelse till spioneri. Han var inte ens anklagad för detta! Han dömdes 2001 till 19 år i fängelse på åtalspunkter som "hantering med falska identitetshandlingar", underlåtelse att "anmäla sin verksamhet till USA:s justitiedepartement" och för att ha deltagit i en konspiration för att "skada USA". Bara den absurda straffsatsen, som drabbade Fernando, har setts som ett ytterligare exempel på raden av justitiemord som kantat fallet!

Felaktigheterna i notisen i svensk media speglar en arrogans som i sin tur bottnar i maktförhållandena i världen idag.

Etienne Glasers protest följer här:

Att en liten notis kan göra en så utom sig!

Det journalistiska uppdraget innebär en situation av konstant otillräcklighet, det är självklart. Alla lidande människors behov av att beskrivas på ett rättvist sätt är ju omöjligt att tillfredsställa och ropar oavlåtligt på att tillfredsställas. Med detta i tankarna läser jag i dagens DN en liten notis med rubriken Uppmärksammad Kubafånge släppt. Uppmärksammad ja, men inte av någon på Dagens Nyheter!

Den faktiska bakgrunden som aldrig berörs i den återgivna TT-AFP notisen är däremot föremål för en stor internationell tribunal nu den 7-8 mars i London med en rad höga jurister och politiker från Indien, Sydafrika, Frankrike och en rad andra länder, bl. a. USA (Ramsey Clark) och med kulturpersonligheter som Nadine Gordimer, Günter Grass, John le Carré, Noam Chomsky m fl.

Vad är det man skall uppmärksamma och ta ställning till?

I mer än fyra decennier utförde högerextrema exilkubaner i Miami i samröre med meningsfränder i USA en rad bombattacker mot flygtrafiken till Kuba och mot turisthotell på Kuba. Många dödsoffer och många skadade var följden. Kuba försökte på diplomatisk väg och via FN få stopp på terrorverksamheten men utan framgång.

I det läget beslöt fem kubanska män sig för att infiltrera dessa grupperingar i Miami. De dödade ingen, de hotade ingen, de skadade ingen. De lyckades över förväntan och deras omfattande dokumentation överlämnades av den kubanska regeringen till FBI. USA:s regering visade inga tecken på att vilja göra något, svaret från USA kom istället när de fem männen greps anklagade för spioneri. De hölls i isoleringscell i 17 månader, ja, du läser rätt, i 17 månader i väntan på att bli ställda inför rätta.

Det här är bara början på en historia om ett av de värsta rättsövergreppen i USA:s annars välmatade historia. De fem dömdes vid en domstol i Miami, och det hjälpte inte att advokater bad att få rättegången flyttad till ett ställe där juryn inte påverkades av Castrohatande exilkubaner, nej, den skulle hållas just i Miami, och de fem dömdes, det var ju förutbestämt, till groteskt långa fängelsestraff, flera av dem fick livstidsdomar, det kortaste var René Gonzalez 15 år.

Det finns även i USA jurister och politiker som klart och tydligt sagt att dessa fem kubanska män inte gjort sig skyldiga till något som helst brott eller hotat USA:s säkerhet, men i stort vet amerikanska allmänheten ingenting om de här justitiemorden, om de ”uppmärksammade” Cuban Five.

Kanske har Dagens Nyheter skrivit och berättat om De Fem Kubanerna och om den internationella rörelse som vuxit sig allt starkare och större och nu lett till The London Commission of Inquiry for the Cuban Five, dit också en grupp svenskar, jurister och andra i människorättsfrågor engagerade personer reser.

Den lilla notisen i dag i DN är dock ett ovanligt kvalificerat exempel på desinformation.

Men, kära journalister, det kan ju avhjälpas.

Etienne Glaser