En tillflyktsort
Dagsverser av Antonio Guerrero om 18 dagar i isoleringscell 2010.
Översättning Eva Björklund
Måndag 8 februari 2010
I går natt, medan en vresig tystnad
lade mörkrets täckmantel över mig
och osäkerhetens grymma snöstorm
hänförde mig, framkallade kärleken
en häftig smärta djupt i mitt hjärta,
genomstunget av evig frånvaro.
Det berövade mig sömnen, länge.
I går natt, inför denna återklang
av gångna dagars långa ensamhet
sa jag mig: Alla de vakna nätter
jag genomlevt har banat denna stig,
kantad vägen lång av dödens faror,
men har ej förmått förkväva ljuset.
Lunes, 8 de febrero de 2010
Anoche, cuando un hosco silencio
como el manto de la oscuridad
me cubría, y la incertidumbre
de crudas nevascas me embriagaba,
el amor provoco un ramalazo
en las fibras de mi corazón,
punzadas de perpetuas ausencias.
Por un buen tiempo estuve despierto.
Anoche, frente a la soledad
resonante de ayeres me dije:
Todos los desvelos de mi vida
han desbrozado esta larga senda
por donde los peligros de muerte
no han podido malograr la luz.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar