En tillflyktsort
Dagsverser av Antonio Guerrero om 18 dagar i isoleringscell 2010.
Översättning Eva Björklund
Onsdag 3 februari 2010
Flickan som går och delar ut piller
till fångar som blivit beroende
har en ängels ansikte, påminner
mig om en fästmö för länge sedan.
Varenda natt genomför hon ronden,
och bryter så tystnaden med sin röst
och jag lämnar vad jag har för händer
för att ett ögonblick få se henne.
Aldrig att hon ser mig i ögonen
där jag i hemlighet gömmer undan
många åldrars och världars ansikten,
så många namnlösa stjärnors nätter,
så många strimmor som kommer och går …,
flickan som går och delar ut piller
Miércoles, 3 de febrero de 2010
La muchacha que da las pastillas
a los adictos a los calmantes
tiene cara de ángel, me recuerda
a una novia de tiempos pasados.
Ella cada noche hace una ronda,
con su voz va rompiendo el silencio
y yo abandono lo que hago entonces
para verla pasar, un instante.
Ella nunca me mira a los ojos
en los que muy escondidos guardo
tantos rostros de edades y mundos,
tantas noches de estrellas sin nombre,
tantas rachas de idas y venidas...,
la muchacha que da las pastillas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar