En tillflyktsort – Diktkampanj för De Fem – 9 februari

En tillflyktsort
Dagsverser av Antonio Guerrero om 18 dagar i isoleringscell 2010.
Översättning Eva Björklund

Tisdag 9 februari 2010
I ensamhet uttalar jag ditt namn
där bokstäverna blir de solstrålar
som lyser fram mellan gryningens moln
så blommorna slår ut i all sin prakt.
Jag upprepar namnet i de vägskäl
som uppfinner och upplöser tankar,
men i mitt enväga samtal med dig
urskiljer jag ej ljus eller skugga.
Med sprucken röst, av innerlig känsla,
talar jag utan att någon hör mig,
utan att luften och tystnaden störs.
På de frågor himlafästet ställer
svarar jag och vänder blicken högt upp
till den evighet där ditt namn präntats.

Martes, 9 de febrero de 2010
En mi soledad digo tu nombre
y sus letras son un sol naciente
entre las nubes de la alborada
donde con lumbre se abren las flores.
Al andar lo digo en las esquinas
que forja y deshace el pensamiento
y en mi soliloquio con tu nombre
ni luces ni sombras distingo.
Lo digo sin que nadie me escuche
en una voz de intima emoción
que apenas hiere el aire y el silencio.
A las preguntas del firmamento
respondo, levantando la vista
hasta la eternidad de tu nombre.