En tillflyktsort – Diktkampanj för De Fem – 12 februari

Antonio Guerrero har skrivit en dagsvers för varje dag under 18 dagars isolering i ”hålan”, 26 januari till 12 februari 2010. Idag den 12 februari 2011 avslutar den internationella rörelsen för frihet för De Fem kubanska politiska fångarna i USA en ”diktkampanj” genom vilken man på varje årsdag publicerat Antonios dagsvers.

Så här skriver Antonio själv om sina dagsverser:
”Min vistelse på Oklahomas Transitfängelse blev lång: 18 dagar i isolering, i en cell kallad ’hålan’, det verkade som en evighet. Men lite papper och några pennstumpar skrev jag en dagbok och några personliga och mycket speciella brev, sprungna ur denna ensamhet, i ’Själens dunkla natt’ med Juan Ramón Jiménez ord.

Bara en del av dagboken och bara ett av de nio brev jag skrev nådde sina adressater. Det smärtade mig djupt och jag tog poesin till hjälp för att återfinna ensamhetens tankar och i någon mån ersätta den oskattbara förlusten. Så från 3 till 16 mars i Florencefängelset såg dessa verser dagens ljus, som en dagbok, som jag föreslår att ni läser som en sammanhållen dikt (som man säger att Shakespeares sonetter ska läsas, utan annan jämförelse mellan detta klassiska verk och mina blygsamma verser). För denna dikt valde jag versrader med 10 stavelser utan rim, som i sonetterna. Jag eftersträvar inte rytmisk skönhet eller perfekta rader, och allra minst något originellt. Jag vill bara ta läsaren med till min själs innersta vrår dessa dagar av orättfärdig och fullständig isolering, men också som Darío skrev: ’min protest är nedtecknad’ mot hur jag behandlats och den besynnerliga förlusten”.

En tillflyktsort
Dagsverser av Antonio Guerrero om 18 dagar i isoleringscell 2010.
Översättning Eva Björklund

Fredag 12 februari 2010
På vägen över den bottenlösa
blånadens hjärta, vilsekommen men
ledsagad av betydelselösa
förhoppningar, dock sanningsenliga,
betraktar jag en tyst geografi
djupt försjunken i en skimrande snö,
ett undflyende, ogripbart landskap,
härbärge för frihetens hägringar.
Tröttheten finns, men jag ger inte upp.
Sår finns många, men jag blöder inte.
Så mycket utmattning, så stor smärta,
mina drömmars okuvliga kärlek
skänker mig lugn, handfast som materia,
men osynlig för alla fångvaktare.

Viernes, 12 de febrero de 2010
Cruzando el corazón del azul
insondable, confuso de rutas,
mas, acompañado de esperanzas
insignificantes pero ciertas,
miro la callada geografía
sumergida en un fulgor de nieve,
territorio de lo indefinido,
espejismos de la libertad.
Hay cansancio, pero no me rindo.
Hay cortaduras, pero no sangro.
Tanta fatiga, tantos dolores
calmo con el amor de mis sueños
hecho de una materia invencible
que no reconocen los guardianes.