En tillflyktsort
Dagsverser av Antonio Guerrero om 18 dagar i isoleringscell 2010.
Översättning Eva Björklund
Söndag 7 februari 2010
Idag har jag skrivit brev till vänner,
för ingen upprepar jag radbandet
av växlande prövningar hit och dit
(fler än de flesta föreställer sig).
I mina rader tillkännager jag
att denna cell, där det inte finns
något eller någon, är min tillflykt
där jag befriar mig från kedjorna.
Denna håla, som andra jag upplevt,
fyller jag utan brådska upp med ljus
så att ur dess tomrum ska välla fram
det skimmer som förvandlar mitt hjärta
till en kärlekens källåder, denna
kärlek med vilken jag skriver till er.
Domingo, 7 de febrero de 2010
Hoy he escrito a varias amistades,
a ninguna le narro el rosario
de vicisitudes que he pasado
(más que las que todos imaginan).
En mis líneas les hago saber
que esta celda, sin nada y sin nadie,
para mí es un lugar de retiro
donde me libro de mis cadenas.
Como otros de mi vida, este hueco,
sin prisa lo relleno de luz
para que de su oquedad aflore
el resplandor que a mi corazón
convierte en surtidor del amor,
de este amor con que a todos escribo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar