Stephen Kimber om Washingtonaktionen för De5

Stephen Kimber, kanadensisk journalist, akademiker och författare, har i sin senaste bok What Lies Across the Water; the Real Story of the Cuban Five, ingående skildrat fallet med De Fem Kubanerna fram till utmätningen av de skandalösa straffen i den federala domstolen i Miami. Kimber har också sedan 1983 undervisat i journalistik vid School of Journalism i Halifax, och även ingått i skolans ledning.

De hitintills mest framgångsrika fem dagarna för De Fem

Till att börja med var det tvådagarskonferensen på temat den framtida relationen mellan USA och Kuba, med deltagare från världen över. Och en inledande presskonferens hos National Press Club, vilken gav upphov till intervjuer i Washington Post, NPR och CCTV; och inte att förglömma en hel del uppmärksamhet i internationella medier. Ovanpå det en konsert där främsta dragplåstret var den välkända politiska hip hop-gruppen Dead Prez. Vidare en cykelburen rundtur genom Washington, genomförd av drygt 25 delegater från främst Vancouver. Cyklarna var försedda med affischer med budskapet Obama: Give me Five! Klungan av cyklister anlände till Vita Huset just i det ögonblicket aktivisternas huvuddemonstration tog sin början. De 500 aktivisterna marscherade från Vita Huset till Justitiedepartementet. Under de fem dagarna ägnades två dagar åt intensiv lobbyverksamhet riktad till mer än 60 medlemmar av kongressen. De som lobbade var parlamentariker, församlingsrepresentanter och människorättsaktivister från 31 olika länder. Och till och med två träffar med högt uppsatta representanter för utrikesdepartementet lyckades man få till stånd; vilket faktiskt är anmärkningsvärt, därför att man från det hållet tidigare inte behagat tillmötesgå önskemål om samtal.

Inget dåligt facit för arbetsveckan.

Denna, den tredje i raden av årliga aktioner under rubriken 5 Dagar för De 5 i Washington, som organiserats av den Internationella Kommittén för frihet för de Fem, var den hittilldags mest lyckosamma och resultatrika.

Under senare tid har en förändring i inställning skett inom Washingtons politiska cirklar, och detta utgick årets aktion från i sitt upplägg.

Så tidpunkten var – för en gångs skull! – utmärkt. Till exempel: under dagarna som föregick aktionen hade USA:s handelskammare ett möte med kubanska regeringsrepresentanter i Havanna. Mötet handlade om möjligheter att utveckla handelsförbindelser. Och konstruktiv kritik riktades mot det rådande embargot. Handelskammarens besök hade föregåtts av ett brev från 44 tunga namn – politiker, rådgivare, diplomater och militärer, varav faktiskt flera nått sina positioner under Bush-eran – i vilket den sittande presidenten uppmanades att verka för bättre relationer till Kuba. Uppmaningen inkluderade också en önskan om ”förhandlingar” för att få till stånd en frigivning av Alan Gross. Och just som två-dagarskonferensen i Washington om En ny era i relationerna mellan USA och Kuba skulle inledas läckte det ut att Hillary Clinton i sin nya memoarbok hävdar att hon, då hon var utrikesminister, manade President Obama att avskaffa embargot mot Kuba. Detta kommer hon att få svårt att komma undan då hon (om hon) kandiderar för presidentämbetet 2016.

Slutligen, inför 5-dagarsaktionen kom också den anmärkningsvärda nyheten om den oväntade utväxlingen av soldaten Bowe Bergdahl mot fem talibaner som suttit fängslade på Guantánamobasen. Även om utväxlingen orsakat kontroverser – och åsikterna är delade om dess långsiktiga betydelse för möjligheterna till en utväxling av Gross mot de tre fortfarande fängslade kubanerna – förändrade utväxlingen utan tvekan samtalet.

För första gången sammanband de som verkat för frigivande av Gross – inkluderade Washington Post, New York Post och Jewish Forward – fallet Gross med The Cuban Five. Och frågan som ställdes var: Varför inte också ordna en utväxling för Gross?

Jag vill inte måla upp en alltför optimistisk bild, för vi är inte alls där nu. Och det finns naturligtvis många tänkbara sätt som någon av parterna skulle kunna spoliera en positiv process på. Som de har rutin på och praktiserat i det förgångna. Och några av de politiker vi talat med har menat att Obama och Kerry upplever att de behöveret stödet från Robert Menéndez (senator för Demokraterna från New Jersey, ordförande i Senatens utrikesutskott och våldsamt anti-kubansk) i så många utrikespolitiska frågor att de inte vill utmana honom i fråga om Kuba-politiken.

Dock: Jag är mer optimistisk nu – om att vi kan få se en lycklig utgång – än någonsin sedan den där dagen 2009 när jag bestämde mig för att skrinlägga mitt romanprojekt och istället satsa på mitt verkligheten-är-märkligare-och-väldigt-mycket-viktigare-projekt; den verkliga historien om The Cuban Five.

Foto: Bill Hackwell

Översättning: Tomas Widén