En tillflyktsort - Diktkampanj för De Fem - 26 januari

Diktkampanj för De Fem
Antonio Guerrero har skrivit en dagsvers för varje dag under 18 dagars isolering i ”hålan”, 26 januari till 12 februari 2010. Nu den 26 januari 2011 startar den internationella rörelsen för frihet för De Fem kubanska politiska fångarna i USA en ”diktkampanj” för att på varje årsdag publicera Antonios dagsvers.

Så här skriver Antonio själv om sina dagsverser:
”Min vistelse på Oklahomas Transitfängelse blev lång: 18 dagar i isolering, i en cell kallad ’hålan’, det verkade som en evighet. Men lite papper och några pennstumpar skrev jag en dagbok och några personliga och mycket speciella brev, sprungna ur denna ensamhet, i ’Själens dunkla natt’ med Juan Ramón Jiménez ord.

Bara en del av dagboken och bara ett av de nio brev jag skrev nådde sina adressater. Det smärtade mig djupt och jag tog poesin till hjälp för att återfinna ensamhetens tankar och i någon mån ersätta den oskattbara förlusten. Så från 3 till 16 mars i Florencefängelset såg dessa verser dagens ljus, som en dagbok, som jag föreslår att ni läser som en sammanhållen dikt (som man säger att Shakespeares sonetter ska läsas, utan annan jämförelse mellan detta klassiska verk och mina blygsamma verser). För denna dikt valde jag versrader med 10 stavelser utan rim, som i sonetterna. Jag eftersträvar inte rytmisk skönhet eller perfekta rader, och allra minst något originellt. Jag vill bara ta läsaren med till min själs innersta vrår dessa dagar av orättfärdig och fullständig isolering, men också som Darío skrev: ’min protest är nedtecknad’ mot hur jag behandlats och den besynnerliga förlusten".

En tillflyktsort
Dagsverser av Antonio Guerrero om 18 dagar i isoleringscell 2010.
Översättning Eva Björklund

Tisdag 26 januari
Så händer att orättvisan består.
Så händer att mina händer kedjas.
Så händer att det är jag som talar.
Så händer att jag önskar bli trodd nu.
Så händer att jag orädd kan flyga.
Så händer att mina ådror rister.
Så händer att två solar korsar väg.
Så händer att också stenar mörknar.
Så händer att lukten ej är fältens.
Så händer att min tid har en herre.
Så händer att väggarna sluter sig.
Så händer att en broder ler mot mig.
Så händer att ett sinneslugn spirar
i mitt bröst och så händer det igen.

Martes, 26 de enero de 2010
Sucede que la injusticia sigue.
Sucede que llevo caja negra.
Sucede que soy yo quien lo dice.
Sucede que quisiera que me creas.
Sucede que vuelo sin temores.
Sucede que sacudo mis venas.
Sucede que dos soles se cruzan.
Sucede que oscurecen las piedras.
Sucede que el olor no es de campos.
Sucede que mi hora tiene dueño.
Sucede que se unen las paredes.
Sucede que un hermano sonríe.
Sucede que me nace en el pecho
una serenidad y sucede