Frapperande lägligt – och av en ren slump – samlades denna vecka, under
vilken vi bevittnat en hetsig debatt om en fångutväxling, några hundra artister
och aktivister i vår stad, för att ge uppmärksamhet åt ett fall som handlar om
i USA fängslade kubaner. Kubaner som i Miami dömdes för spioneri 2001.
De dömda kubanerna är kända som The
Cuban Five, också sedan nu två av de fem frigivits. Att få ut dem alla ur
fängelserna är en nationell angelägenhet för kubanerna, och en viktig sak för
många progressiva intellektuella även i vårt land. Skådespelaren Danny Glover
hade tårar i ögonen då han talade till åhörarna i Calvary Baptist Church, en
kyrka belägen i Washingtons kinesiska kvarter och en av flera lokaler där
sammankomster denna vecka kommer att förekomma.
”Detta måste bli vår inriktning när
vi genomfört vår aktion”, utropade Glover, bärande en keps med påskriften
”Cuba”: ”Att vi åker härifrån med
insikten att vi måste göra mer, vi måste informera mer, vi måste engagera oss
mer.”
Dagordningen för fem-dagars-aktionen, späckad med paneldiskussioner med
advokater och politiska experter, innehåller också politiskt orienterad
underhållning och kubanska kulturinslag. Den ofullbordade dokumentären av Saul
Landau, den nu bortgångne filmmakaren från Washington, ska visas i kyrkan under
fredagseftermiddagen. Filmens titel är ”Kubas sexuella revolution”. En film som
Landau, kämpande mot sin cancersjukdom, arbetade med efter att under så många
år i sina filmer skildrat utvecklingen på Kuba. Ett exempel var den ingående
porträtteringen ”Fidel” (1971) - som innehöll scenen då Castro drar av sig
sin olivgröna comandante-skjorta för att i ett lerigt bostadsområde delta i en
spontan basebollmatch. Ett annat exempel var hans sista fullbordade fil ”Vill den verklige terroristen ställa sig
upp?” (2010). I den ofullbordade filmen finns en intervju med Mariela
Castro, en förkämpe för de sexuella minoriteternas rättigheter på Kuba, och
ansvarig för Kubas nationella center för utbildning i frågor om sexualitet. Hon
är dotter till presidenten Raúl Castro.
Den aktivistiska rap-duon Dead Prez kommer att uppträda under fredagskvällen,
tillsammans med lokala politiskt orienterade musiker. Platsen blir Columbia Heights Education Campus. Uppträdandet
är också en lansering av ett nytt album: ”Battle
Cry for Cuba and Zimbabwe.”
Det kan ju också bli ett passande tillfälle för Dead Prez att reprisera
verket ”Gobalization (Scene of the Crime)”:
Globalization really means the
globalization of capital
You don’t hear people talking about the
globalization of labor …
All they want is profits, it’s obvious in
Africa
It’s obvious in Mexico, it’s obvious in
Cuba
It’s obvious in Palestine, American
invasion
Foreign occupation, covert operations
Oppressive domination, resiiiiiist…
På lördag eftermiddag blir det en demonstration utanför Vita Huset, och
under måndagen är det lobbyverksamhet på Congress Hill.
Under tiden resonerar artister och aktivister om vilken betydelse
utväxlingen av soldaten Bowe Bergdahl mot
fem talibaner kan få för de i USA fängslade kubanerna. Kan de tre fortfarande
fängslade utväxlas mot Alan Gross, uppdragstagaren från Potomac som suttit
fängslad på Kuba sedan 2009? Han åtalades för aktivitet riktad mot den kubanska
staten. Det handlade om distribution av kommunikationsutrustning till judiska
grupper på Kuba. Stephen Kimber, författare till en nyligen publicerad bok om The Cuban Five, liksom andra
kommentatorer, har uttryck åsikten att en sådan utväxling borde vara möjlig.
Men nu uppstår ju också frågan om den kritik som Bergdahl-utväxlingen
orsakat kan resultera i att en utväxling av kubanerna mot Gross blir mindre
sannolik. Till journalister har en talesman för utrikesdepartementet sagt att
regeringens avvisande hållning till en utväxling av de fängslade kubanerna inte
har förändrats.
The Cuban Five dömdes 2001 för att ha försett
den kubanska regeringen med icke-hemligt (non-classified)
material. Dessutom dömdes en av de fem, Gerardo Hernández, för stämpling till
mord. Det handlade om den 1996 inträffade nedskjutningen av obeväpnade civila
flygplan, framförda av medlemmar i den exil-kubanska gruppen Brothers to the Rescue. Hernández dömdes
till livstid. Antonio Guerrero och Ramón Labañino är de andra två som
fortfarande sitter fängslade. Fernando González och René González har släppts
efter att ha avtjänat i det närmaste hela den utdömda strafftiden. I samband
med överklagandeprocessen har åtminstone en federal domare ifrågasatt
bevisningen mot Hernández, liksom huruvida de fem fick en rättvis rättegång i
Miami: i kölvattnet på stormen kring affären Elián González, flyktingpojken som
räddades ur havet och som återsändes till sin far på Kuba. Den kubanska
regeringens ståndpunkt är att de fem agenternas uppdrag var att avslöja
terroristiska aktioner mot Kuba.
Martin Garbus, advokat för en av de fem, presenterade sitt senaste argument
för att ogiltigförklara domsluten. Ända sedan det för några år sedan uppdagades
att journalister på tidningar och inom etermedia i Miami, som kommenterade och
rapporterade om fallet, varit extra betalda av USA:s regering, har Garbus
samlat information om omfattningen av dessa betalningar. Han har till den
federala domstolen i Florida inlämnat skrivelser, där han hävdar att dessa
betalningar gav upphov till en journalistik som motverkade juryns möjlighet
till att nå ett rättvist domslut.
”Underskatta inte hur mycket The
Cuban Five betyder för det kubanska folket” underströk José Ramón Cabañas, ansvarig chef för
det kubanska Intressekontoret i Washington.
”Detta fall är inte en fråga för
eliten. Det är något som engagerar alla i vårt samhälle”, framhöll Cabañas
i en intervju. ”De är våra hjältar. Vi
delade den information som de inhämtade med era (USA:s) myndigheter. Av vilken anledning sitter de
idag i era fängelser?”
Skribent: David Montgomery
Foto: Bill Hackwell
Översättning: Tomas Widén
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar