Den 5e varje månad för De Fem Kubanerna!

Kom ihåg att den 5:e varje månad ringa eller skicka mail/fax till Obama med kravet att frige De Fem Kubanerna!



This March 5th, Lets Raise Our Voices for the Cuban 5!

To friends from all over the world who believe in justice,

This Saturday March 5th, LETS CALL, OR SEND FAXES, OR SEND E-MAILS, OR TELEGRAMS to the WHITE HOUSE to demand President Obama free the 5 Cuban Patriots imprisoned in the United States for defending their homeland.

Let's demand President Obama to make use of the rights conferred upon him by the US Constitution, as a lawyer, as a father, as a son, as a husband, and as a winner of the Nobel Peace Prize, to END THIS COLOSSAL INJUSTICE AND TO FREE THE 5 NOW!!!

DIFFERENT WAYS TO REACH THE WHITE HOUSE

By phone: 202-456-1111
Note: Do to the fact that March 5th is Saturday leave a message on the answering machine.
If calling from outside the United States, dial first the International Area Code + 1 (US country code) followed by 202-456-1111

By Fax: 202-456-2461
If fax is sent from outside the United States, dial first the International Area Code + 1 (US country code) followed by 202-456-2461

To send an electronic message write to:
HTTP://WWW.WHITEHOUSE.GOV/CONTACT

To send a telegram:
President Barack Obama
The White House
1600 Pennsylvania Ave, NW
Washington, DC 20500
EE.UU.

Besides making phone calls, sending faxes, telegrams or e-mails to the White House, we would like to propose to make the fifth of each month a day of collective actions to demand Obama immediately free our 5 brothers. Lets organize rallies, demonstrations, vigils, public events, marches, etc in front of US embassies of each country.

SEND MESSAGES ON INTERNATIONAL WOMEN'S DAY!
This month on March 8, coinciding with International Women's Day, we join the actions called by committees and friends from all over the world in sending messages to First Lady Michelle Obama and Secretary of State Hillary Clinton demanding that the US government immediately grant visas to Adriana Pérez and Olga Salanueva to visit their husbands and to issue multiple visas to all family members on a regular basis.

To send an e-mail to Michelle Obama go to:
HTTP://WWW.WHITEHOUSE.GOV/CONTACT

To contact Secretary of State Hillary Clinton by phone call: 202-647-4000

To send a letter to Hillary Clinton write to:
US State Department of State
Secretary of State Hillary Clinton
2201 C Street NW
Washington DC, 20520

THIS COLLECTIVE ACTION WILL ONLY BE EFFECTIVE IF PEOPLE FROM THE US, AND ALL OVER THE WORLD, CALL, OR SEND FAX, E-MAILS OR TELEGRAMS, ON THE 5TH OF EACH MONTH. IF YOU CAN NOT REACH ANYBODY BY PHONE, PLEASE LEAVE A MESSAGE.


TOGETHER WE CAN DO IT!!!

International Committee for the Freedom of the Cuban 5

5 februari 2011 - aktionsdag i Stockholm!

Länk till spanskspråkig video som visar aktionsdagen i Stockholm, den 5 februari, med promenad för De Fem och hyllning av 52-årsdagen av den kubanska revolutionen:

Hälsning från De Fem Kubanerna inför Kärlekens och Vänskapens Dag!

Den 14 februari, Kärlekens och Vänskapens Dag

Bröder och systrar:

Alla Ni har alltid funnits vid vår sida, såväl i dåliga som i goda tider. Ni har delat vår glädje över segrarna och vår smärta över motgångarna, men vi har alltid varit enade.

Var och en av Er ger oss kärlekens dygd, den mest trogna vänskapen, den mest eviga lojaliteten. Den här mycket speciella dagen vill vi att Ni tar emot all den kärlek och tacksamhet som Ni förtjänar, eftersom vi älskar Er på samma sätt och Ni gör oss oövervinnerliga.

Eftersom vi lever i kampen
Eftersom Ni ger oss styrkan och vapnen
Eftersom Er ömhet ger näring åt våra drömmar
Eftersom Ni är verkligheten som kommer att göra drömmarna till verklighet
Eftersom Ni personifierar vänskapen och kärleken…

GRATTIS från hela vårt hjärta!

De FEM

René
Gerardo
Fernando
Antonio
Ramón

Den 11 februari 2011, Jesup, Georgia

En tillflyktsort – Diktkampanj för De Fem – 12 februari

Antonio Guerrero har skrivit en dagsvers för varje dag under 18 dagars isolering i ”hålan”, 26 januari till 12 februari 2010. Idag den 12 februari 2011 avslutar den internationella rörelsen för frihet för De Fem kubanska politiska fångarna i USA en ”diktkampanj” genom vilken man på varje årsdag publicerat Antonios dagsvers.

Så här skriver Antonio själv om sina dagsverser:
”Min vistelse på Oklahomas Transitfängelse blev lång: 18 dagar i isolering, i en cell kallad ’hålan’, det verkade som en evighet. Men lite papper och några pennstumpar skrev jag en dagbok och några personliga och mycket speciella brev, sprungna ur denna ensamhet, i ’Själens dunkla natt’ med Juan Ramón Jiménez ord.

Bara en del av dagboken och bara ett av de nio brev jag skrev nådde sina adressater. Det smärtade mig djupt och jag tog poesin till hjälp för att återfinna ensamhetens tankar och i någon mån ersätta den oskattbara förlusten. Så från 3 till 16 mars i Florencefängelset såg dessa verser dagens ljus, som en dagbok, som jag föreslår att ni läser som en sammanhållen dikt (som man säger att Shakespeares sonetter ska läsas, utan annan jämförelse mellan detta klassiska verk och mina blygsamma verser). För denna dikt valde jag versrader med 10 stavelser utan rim, som i sonetterna. Jag eftersträvar inte rytmisk skönhet eller perfekta rader, och allra minst något originellt. Jag vill bara ta läsaren med till min själs innersta vrår dessa dagar av orättfärdig och fullständig isolering, men också som Darío skrev: ’min protest är nedtecknad’ mot hur jag behandlats och den besynnerliga förlusten”.

En tillflyktsort
Dagsverser av Antonio Guerrero om 18 dagar i isoleringscell 2010.
Översättning Eva Björklund

Fredag 12 februari 2010
På vägen över den bottenlösa
blånadens hjärta, vilsekommen men
ledsagad av betydelselösa
förhoppningar, dock sanningsenliga,
betraktar jag en tyst geografi
djupt försjunken i en skimrande snö,
ett undflyende, ogripbart landskap,
härbärge för frihetens hägringar.
Tröttheten finns, men jag ger inte upp.
Sår finns många, men jag blöder inte.
Så mycket utmattning, så stor smärta,
mina drömmars okuvliga kärlek
skänker mig lugn, handfast som materia,
men osynlig för alla fångvaktare.

Viernes, 12 de febrero de 2010
Cruzando el corazón del azul
insondable, confuso de rutas,
mas, acompañado de esperanzas
insignificantes pero ciertas,
miro la callada geografía
sumergida en un fulgor de nieve,
territorio de lo indefinido,
espejismos de la libertad.
Hay cansancio, pero no me rindo.
Hay cortaduras, pero no sangro.
Tanta fatiga, tantos dolores
calmo con el amor de mis sueños
hecho de una materia invencible
que no reconocen los guardianes.

En tillflyktsort – Diktkampanj för De Fem – 11 februari

En tillflyktsort
Dagsverser av Antonio Guerrero om 18 dagar i isoleringscell 2010.
Översättning Eva Björklund

Torsdag 11 februari 2010
Ända från min barndoms hem och skola,
hela min ungdoms flytt från plats till plats,
hela mitt liv, och i mina drömmar,
har du återfunnits i mitt hjärta.
Du solens ö som skänker oss alla
palmer och stränder, fåglar och frukter,
din glödande sommar som jag älskar,
detta träd som växer fritt på åkern,
redo att varje dag värna blomman
du hoppets oundgängliga blomma
som för alltid skänker mig inre frid.
Din kärlek driver mig, uppfyller mig
med ljus, o fosterland, vi ska komma
åter till din kyss som väntar på oss.

Jueves, 11 de febrero de 2010
Desde mi niñez de hogar y escuela,
en mi juventud de sitio en sitio,
toda mi vida, y hasta en mis sueños,
tú has habitado en mi corazón.
Isla de soles que a todos brindas
palmas y playas, aves y frutos,
aquel verano abrasador que amo,
aquel árbol libre en la campiña,
dispuesta a diario a cuidar la flor
indispensable de la esperanza
en mí tu alientas siempre la paz.
Tu amor me impulsa, tu amor me colma
de luz, ¡oh, patria!, vendrá el regreso
y el beso tuyo que nos espera.

En tillflyktsort – Diktkampanj för De Fem – 10 februari

En tillflyktsort
Dagsverser av Antonio Guerrero om 18 dagar i isoleringscell 2010.
Översättning Eva Björklund

Onsdag 10 februari 2010
Trygg mitt i stormen, inbillar jag mig
att jag vandrar världen runt som vore
jag ledsagad, skuldra vid skuldra, stödd
av oövervinnerliga armar.
Så många andra kyliga nätter
drar förbi på sina svarta vingar
men de kan ändå aldrig förhindra
att den gryr, orättvisans sista dag.
Alla systrar och bröder i kampen
mångdubblas i solidariteten
som bladen kryllar i vårens solljus:
Ni kommer att leda oss till segern,
vi kommer att tillsammans uppleva
återkomstens stora dag, som kommer!

Miércoles, 10 de febrero de 2010
Seguro, en medio del temporal,
me imagino andando por el mundo
como si caminaran conmigo
hombro a hombro brazos invencibles.
Pasaran con sus alas oscuras
otras tantas gélidas noches
sin poder aniquilar la aurora
del día final de la injusticia.
Hermanos y hermanas de la lucha
solidaria que se multiplica
cual las hojas en la primavera:
¡Ustedes nos darán la victoria,
ustedes estarán con nosotros
en la gran jornada del regreso!

En tillflyktsort – Diktkampanj för De Fem – 9 februari

En tillflyktsort
Dagsverser av Antonio Guerrero om 18 dagar i isoleringscell 2010.
Översättning Eva Björklund

Tisdag 9 februari 2010
I ensamhet uttalar jag ditt namn
där bokstäverna blir de solstrålar
som lyser fram mellan gryningens moln
så blommorna slår ut i all sin prakt.
Jag upprepar namnet i de vägskäl
som uppfinner och upplöser tankar,
men i mitt enväga samtal med dig
urskiljer jag ej ljus eller skugga.
Med sprucken röst, av innerlig känsla,
talar jag utan att någon hör mig,
utan att luften och tystnaden störs.
På de frågor himlafästet ställer
svarar jag och vänder blicken högt upp
till den evighet där ditt namn präntats.

Martes, 9 de febrero de 2010
En mi soledad digo tu nombre
y sus letras son un sol naciente
entre las nubes de la alborada
donde con lumbre se abren las flores.
Al andar lo digo en las esquinas
que forja y deshace el pensamiento
y en mi soliloquio con tu nombre
ni luces ni sombras distingo.
Lo digo sin que nadie me escuche
en una voz de intima emoción
que apenas hiere el aire y el silencio.
A las preguntas del firmamento
respondo, levantando la vista
hasta la eternidad de tu nombre.

En tillflyktsort – Diktkampanj för De Fem – 8 februari

En tillflyktsort
Dagsverser av Antonio Guerrero om 18 dagar i isoleringscell 2010.
Översättning Eva Björklund

Måndag 8 februari 2010
I går natt, medan en vresig tystnad
lade mörkrets täckmantel över mig
och osäkerhetens grymma snöstorm
hänförde mig, framkallade kärleken
en häftig smärta djupt i mitt hjärta,
genomstunget av evig frånvaro.
Det berövade mig sömnen, länge.
I går natt, inför denna återklang
av gångna dagars långa ensamhet
sa jag mig: Alla de vakna nätter
jag genomlevt har banat denna stig,
kantad vägen lång av dödens faror,
men har ej förmått förkväva ljuset.

Lunes, 8 de febrero de 2010
Anoche, cuando un hosco silencio
como el manto de la oscuridad
me cubría, y la incertidumbre
de crudas nevascas me embriagaba,
el amor provoco un ramalazo
en las fibras de mi corazón,
punzadas de perpetuas ausencias.
Por un buen tiempo estuve despierto.
Anoche, frente a la soledad
resonante de ayeres me dije:
Todos los desvelos de mi vida
han desbrozado esta larga senda
por donde los peligros de muerte
no han podido malograr la luz.

En tillflyktsort – Diktkampanj för De Fem – 7 februari

En tillflyktsort
Dagsverser av Antonio Guerrero om 18 dagar i isoleringscell 2010.
Översättning Eva Björklund

Söndag 7 februari 2010
Idag har jag skrivit brev till vänner,
för ingen upprepar jag radbandet
av växlande prövningar hit och dit
(fler än de flesta föreställer sig).
I mina rader tillkännager jag
att denna cell, där det inte finns
något eller någon, är min tillflykt
där jag befriar mig från kedjorna.
Denna håla, som andra jag upplevt,
fyller jag utan brådska upp med ljus
så att ur dess tomrum ska välla fram
det skimmer som förvandlar mitt hjärta
till en kärlekens källåder, denna
kärlek med vilken jag skriver till er.

Domingo, 7 de febrero de 2010
Hoy he escrito a varias amistades,
a ninguna le narro el rosario
de vicisitudes que he pasado
(más que las que todos imaginan).
En mis líneas les hago saber
que esta celda, sin nada y sin nadie,
para mí es un lugar de retiro
donde me libro de mis cadenas.
Como otros de mi vida, este hueco,
sin prisa lo relleno de luz
para que de su oquedad aflore
el resplandor que a mi corazón
convierte en surtidor del amor,
de este amor con que a todos escribo.

En tillflyktsort – Diktkampanj för De Fem – 6 februari

En tillflyktsort
Dagsverser av Antonio Guerrero om 18 dagar i isoleringscell 2010.
Översättning Eva Björklund

Lördag 6 februari 2010
Kvinna, du bryter in i mina tankar
som vågornas inslag i stränderna;
plötsligt sköljer du in över min sand
för att snart vända åter till havet.
Sådan är du, som motspänstig dyning,
oupphörlig sjögång fram och åter
i vatten där mitt hjärta går i kvav
medan jag räknar din kropp, våg för våg.
Du vet ju att jag kommer tillbaka
men ändå, du vet inte ditt namn och
inte hur jag nu minns dina kyssar.
Kanhända, en vacker dag när din hud
river ner denna frånvarons fästning
öppnar jag mina dikters väv för dig.

Sábado, 6 de febrero de 2010
Mujer, rompes en mi pensamiento
como los oleajes en las playas;
entras de repente en mis arenas,
luego al mar regresas otra vez.
Así eres tu, marejada indócil,
vaivén incesante de las aguas
donde se ahoga mi corazón
contando tu cuerpo ola a ola.
Ya conoces que regresare,
sin embargo, no sabes tu nombre
ni sabes que recuerdo tus besos.
Tal vez, un día cuando tu piel
destruya este castillo de ausencias
te abriré la trama de mis versos.

En tillflyktsort – Diktkampanj för De Fem – 5 februari

En tillflyktsort
Dagsverser av Antonio Guerrero om 18 dagar i isoleringscell 2010.
Översättning Eva Björklund

Fredag 5 februari 2010
Tystnaden är så oförmodat grön,
mitt hjärta så mottagligt, vänjer sig
långsamt vid alla självklara saker
och ikläder sig lustens gröna blad.
Minnen av skogar och regn dyker upp
med all sin hemlighållna uppmuntran
och än en gång känner jag i strupen
ivrigheten av jasminer och blod.
Utan att hejdas åkallar hjärtat
blickarna trogna kärlekens renhet,
kyssarna i nattens omfamningar
smekningarna som skänker själen lugn.
Men varomkring vandrar nu dess ögon,
dess läppar, dess milda rena händer?

Viernes, 5 de febrero de 2010
El silencio es verde, de improviso,
mi corazón fértil, lentamente
habituado a cosas naturales,
viste de hojas verdes del deseo.
Recuerdos del bosque y de la lluvia
emergen con su aliento escondido
y siento otra vez en mi garganta
un ardor de jazmines y sangre.
Sin parar, mi corazón evoca
miradas fieles al amor puro,
besos al abrazo de la noche,
caricias que dieron paz al alma.
¿Pero, por dónde andarán sus ojos,
sus labios, sus suaves manos puras?

En tillflyktsort – Diktkampanj för De Fem – 4 februari

En tillflyktsort
Dagsverser av Antonio Guerrero om 18 dagar i isoleringscell 2010.
Översättning Eva Björklund

Torsdag 4 februari 2010
Levnadsöden och vokaler söker
svar på intigheten och förloppen,
söker sig till nutidens inhägnad,
som bina flyger till honungskakan.
Alla deras vingslag översvämmar
luften där lågor darrar i draget
och en kristallklar honung omsluter
det långa ekot av kärleksordet.
Med lidelsefull törst efter ljusning,
efter dofter, röster och former
försvinner min själ i osynligheten
och ser bara en gårdags ansikte
som vrider sig runt tills det försvinner
i långsamt slingrande rökspiraler.

Jueves, 4 de febrero de 2010
Vivencias y vocablos buscando
respuestas a la nada y al suceso,
vienen al recinto del presente
como las abejas al panal.
El batir de sus alas inunda
el aire de trepidantes llamas
y una cristalina miel envuelve
el eco de la palabra amor.
Con apasionada sed de luz,
de aromas, de voces y de formas,
tras lo invisible se me va el alma
y sólo ve la faz de un ayer
girando hasta que desaparece
en lentas espirales de humo.

En tillflyktsort – Diktkampanj för De Fem – 3 februari

En tillflyktsort
Dagsverser av Antonio Guerrero om 18 dagar i isoleringscell 2010.
Översättning Eva Björklund

Onsdag 3 februari 2010
Flickan som går och delar ut piller
till fångar som blivit beroende
har en ängels ansikte, påminner
mig om en fästmö för länge sedan.
Varenda natt genomför hon ronden,
och bryter så tystnaden med sin röst
och jag lämnar vad jag har för händer
för att ett ögonblick få se henne.
Aldrig att hon ser mig i ögonen
där jag i hemlighet gömmer undan
många åldrars och världars ansikten,
så många namnlösa stjärnors nätter,
så många strimmor som kommer och går …,
flickan som går och delar ut piller

Miércoles, 3 de febrero de 2010
La muchacha que da las pastillas
a los adictos a los calmantes
tiene cara de ángel, me recuerda
a una novia de tiempos pasados.
Ella cada noche hace una ronda,
con su voz va rompiendo el silencio
y yo abandono lo que hago entonces
para verla pasar, un instante.
Ella nunca me mira a los ojos
en los que muy escondidos guardo
tantos rostros de edades y mundos,
tantas noches de estrellas sin nombre,
tantas rachas de idas y venidas...,
la muchacha que da las pastillas.

En tillflyktsort – Diktkampanj för De Fem – 2 februari

En tillflyktsort
Dagsverser av Antonio Guerrero om 18 dagar i isoleringscell 2010.
Översättning Eva Björklund

Tisdag 2 februari 2010
Förföriska natt som kallar på mig
djupt nerifrån tystnadens avgrunder.
O storsinta och magnetiska natt,
den ännu oförstörda lättjans mö!
Irrande natt, ögon som förtrollar,
skimrar av regnbågens alla färger.
Galna natt, fylld av renaste vithet
för att till längtan lägga sömnlöshet.
Nakna natt över denna jordedel,
innan du färdas till okända kuster,
omfamna mig, se mig och tillåt mig
röra vid din kropp för att få känna
vågornas gång på älskade stränder,
så undangömda i detta mörker.

Martes, 2 de febrero de 2010
Noche seductora que me llamas
desde los abismos del silencio.
¡Ah, noche magnánima y magnética,
novia del ocio aun inviolada!
Noche errante, hechicera de ojos
que tienen el color del alcoiris.
Noche loca, llena de blancura
para al afán añadir insomnio.
Noche desnuda sobre la tierra,
antes de ir a otra orilla sin nombre
abrázame, mírame y permíteme
tocar tu cuerpo para sentir
el oleaje de queridas playas
tan ocultas en la oscuridad.