Stöduttalande från svenska personligheter:VI STÖDER WASHINGTON-AKTIONEN "5 DAGAR FÖR DE FEM KUBANERNA"

 Stöduttalande från svenska personligheter:

VI STÖDER WASHINGTON-AKTIONEN "5 DAGAR FÖR DE FEM KUBANERNA"

Vi vill, som ett svar på maningen ”5 days for the Cuban 5 in Washington DC” – utsänd av The International Committee for the freedom of the Cuban 5 – ge vårt fulla stöd till den flerdagarsaktion som kommer att organiseras av den Internationella Kommittén i Washington DC under dagarna 5-11 juni 2014.

Nu när René González och Fernando González avtjänat sina straff och är åter på Kuba, stöder vi kravet på omedelbar frigivning av Gerardo Hernández, Antonio Guerrero och Ramón Labañino. De fem kubanernas uppdrag i Miami var ett fredligt uppdrag. De försökte bidra till att få ett slut på sabotage och angrepp mot Kuba, utförda av terroristgrupper baserade i USA.

Vi fördömer det faktum att Gerardo Hernández och hans hustru Adriana Pérez inte getts möjlighet att träffa varandra i över 15 år, på grund av att USA-myndigheterna förvägrat Adriana Pérez inresevisum, och därmed möjlighet att besöka sin man i fängelset. Samma sak drabbade René González och hans hustru Olga Salanueva, dels under åren då René avtjänade sitt fängelsestraff och dels under de efterföljande 1½ åren då han fick vistas under övervakning i Miami.

Biskop Eva Brunne, Stockholms stift

Thage G Peterson, Fd talman och justitieminister

Kenneth Lewis, advokat och f.d. ordförande i den svenska sektionen av Advokater utan gränser

Amineh Kakabaveh, riksdagsledamot (Vänsterpartiet)

Etienne Glaser, skådespelare, regissör, manusförfattare

Torbjörn Björlund, riksdagsledamot (Vänsterpartiet)

Jan Lindholm, riksdagsledamot (Miljöpartiet)

Jens Holm, riksdagsledamot (Vänsterpartiet)

Hillevi Larsson, riksdagsledamot (Socialdemokratiska partiet)

Marianne Berg, riksdagsledamot (Vänsterpartiet)

Bengt Berg, riksdagsledamot (Vänsterpartiet)

Siv Holma, riksdagsledamot (Vänsterpartiet)

Dror Feiler, talesperson för Ship to Gaza, ordförande EJJP (European Jews for a just peace), medlem av styrelsen för Svenska tonsättare och ordförande för Svensk musik

Nils Lundgren, journalist och filmare, redaktör och ansvarig utgivare för Folket i Bild/Kulturfront

Maj Wechselmann, regissör, dokumentärfilmare

Ric Wasserman, frilansjournalist, filmare

Francisco Contreras, ordförande, Latinamerikagrupperna

Maria Sandblad, frilansskribent, författare

Kristina Hillgren, psykolog

Sven Wollter, skådespelare

Kitimbwa Sabuni

Eva Björklund, arkitekt

Inga-Lisa Sangregorio, frilansskribent, författare

Kuba återupprepar sin önskan om samtal med Obama-administrationen

Den genom Associated Press (AP) avslöjade ”twitter-skandalen” har gett upphov till en betydande turbulens inom den politiska apparaten i USA. USAID:s hemliga aktion på Kuba, med syfte att destabilisera den socialistiska grannen, har kraftigt kritiserats från flera håll. Fulton Armstrong, som tidigare verkat inom CIA:s ledning och Nationella Säkerhetsrådet innan han slöts till nuvarande utrikesminister John Kerrys utrikespolitiska senatskommitté, hävdar att USAID 2010 – genom sin aggressiva upptrappning – spolierade en med Kuba uppnådd avspänning. Med backning från Kerry hade kongressens utrikeskommittéer överenskommit med USAID:s ledning och utrikesdepartementet om att trappa ner de mest aggressiva inslagen i verksamheten riktad mot Kuba.

Enligt Armstrong var reaktionen från Kuba uppmuntrande. ”De svarade mycket positivt, och framförde att nedtrappningen – vilken de var införstådda med skulle ske stegvis – skulle underlätta för dem att påskynda hanteringen av frigivandet av Gross” (Armstrong citerad i Newsweek 9 april 2014).

Alan Gross dömdes för spioneri mot Kuba 2009. Hans straff blev 15 års fängelse. Hans verksamhet hade bestått i insmuggling av kommunikationsutrustning med prestanda anpassade för illegal kommunikation. Gross var anställd av en underentreprenör till USAID.

Enligt Fulton Armstrong saboterades den lovande situationen av ”die-hard USAID-officials”.

AP:s avslöjande om USAID:s upptrappning 2010 har upprört även Alan Gross själv, som därför inlett en hungerstrejk. Och i USA:s senat beskrev demokraten Patrick Leahy under en het debatt den 8 april 2014 USAID:s agerande som ett ”cockamamie-projekt”, och tillade: ”Enligt min mening har både USAID och Obama-administrationen valt att glömma bort Gross.”

Kuba har emellertid inte ”glömt bort” Alan Gross. Kubanerna har också efter 2010 gjort det mycket klart att man gärna ser en lösning på humanitär grund. Och man har också gjort klart att en sådan lösning måste ta med situationen för de fem kubaner som fängslades 1998 och dömdes till långa fängelsestraff (från 15 år till iI tre fall livstid).

De fem fängslade kubanerna – Antonio Guerrero, Fernando González, Gerardo Hernández, Ramón Labañino och René González verkade under 90-talet i Miami. Deras uppgift var att till Kuba rapportera om extrema exilkubanska och terroristiska gruppers planer och aktiviteter. De bevakade också aktivitet vid en militär flygbas. Dock utan att begå någon handling som kunde klassas som spioneri.

Två av de fem (René González och Fernando González) är idag frigivna. Guerrero, som fått sitt straff sänkt, beräknas släppas 2017, och Labañino 2022. Hernández skall aldrig släppas. (Om fallet: se till exempel skriften ”Det dödsbringande hyckleriet ; terrorn mot Kuba och fallet med de fem kubanerna”, PDF på www.svensk-kubanska.se).

I ett uttalande från det kubanska utrikesministeriet den 9 april 2014 sägs att Kuba uppmärksamt noterat pressmeddelandet fån Washington om den hungerstrejk som Gross inlett. I uttalandet sägs vidare: ”Den kubanska regeringen understryker på nytt sin vilja att, tillsammans med USA:s regering, nå en lösning vad gäller situationen för Mr. Gross. En lösning, acceptabel för båda parter, som även berör Kubas humanitära engagemang vad gäller fallet med de tre av The Cuban Five, som fortfarande, efter mer än 15 år, sitter orättvist fängslade i USA”.

Det är ingen hemlighet att om USA:s regering beslutade sig för att frisläppa de tre kubanerna, skulle Kuba omedelbart svara med att frisläppa Gross. Och även i USA ställer sig många kritiska till behandlingen av de fem kubanerna. ”En sorgens dag i den amerikanska rättvisans historia”, har USA:s förre chef för beskickningen i Havanna (Wayne S. Smith) kallat domarna i Miami mot de fem terroristbevakarna.

Kuba har å andra sidan klargjort att man på grundval av bittra erfarenheter inte kan räkna med en positiv respons från USA om man ensidigt av humanitära skäl släpper Gross. Kubanerna eftersträvar ett konstruktivt samtal, och med tanke på det senaste uttalandets mycket öppna karaktär torde trycket nu öka starkt på Obama-administration att tillmötesgå Kuba.

Att inleda ett seriöst samtal vore också i linje med rekommendationerna från FN:s arbetsgrupp för undersökning av godtyckliga fängslanden, som kritiserat både USA för behandlingen av de fem terroristbevakarna (maj 2005) och Kuba för fallet Gross (november 2012).

Kommittén Frige de Fem

Hälsning från Irma González, Renés dotter, till solidaritetsrörelsen i Sverige!

Inspelning som vi gjorde i London, på The Law Society, 

i samband med genomförandet av den Internationella Kommissionen

för undersökning av fallet med DeFem, 7-8 mars 2014.

Uttalande från Den Internationella kommissionen för undersökning av fallet med De Fem

Preliminära slutsatser

Vi ser det som viktigt att de preliminära slutsatser som följer här nedan offentliggörs. Det handlar om slutsatser rörande mänskliga rättigheter i allmänhet, och, i synnerhet, rätten till rättvis rättegång. Och det handlar specifikt om ett fall med fem kubanska medborgare. Dessa – Gerardo Hernández Nordelo, Ramón Labañino Salazar, Antonio Guerrero Rodríguez, Fernando González Llort och René González – dömdes alla år 2001 i USA på grundval av statssäkerhetsrelaterade brottsanklagelser. Gerardo Hernández dömdes dessutom på grundval av anklagelse om konspiration att begå mord. 

Utifrån skäl som framgår och utvecklas nedan, vädjar vi med allvar och emfas, att de åtgärder vi föreslår i denna vår text övervägs och förverkligas.

1. Det har allvarligt ifrågasatts om någon av de ovan nämnda männen åtnjutit den fundamentala mänskliga rättigheten som rätten till en rättvis rättegång är; en rättegång genomförd utan tvingande dröjsmål och inför en opartisk domstol. Denna rättighet är undantagslöst godkänd i Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, vilken har ratificerats av Amerikas Förenta Stater. 

De konkreta ifrågasättandena har varit baserade på följande punkter:

a. De fem kubanska medborgarna placerades i isoleringsceller under cirka 17 månader, i väntan på rättegången.

b. Ingen av dem hade tillräcklig tillgång till de dokument som var relevanta och nödvändiga för adekvata förberedelser för försvaret.

c. Deras möjligheter att konsultera och diskutera med de utsedda försvarsadvokaterna var begränsade och hur som helst otillräckliga.

d. Rättegången hölls i Miami, Florida. Denna plats var, enligt tre respekterade domare i appellationsdomstolen i Atlanta (Court of Appeals of the Eleventh Circuit) en plats där en garanterat rättvis rättegång, i detta fall, var omöjlig att genomföra.

e. Allvarliga påpekanden om att myndigheter i USA före och under tiden för rättegången gjort utbetalningar till medier; i syfte att sprida en negativ bild av de fem åtalade.

f. Först åtta år efter rättegången i distriktsdomstolen i Miami, fastslog rättsmaskineriet de fem männens öden.

2. Enligt alla källor och vittnesmål begick de fem männen aldrig någon våldsam handling. Inte heller planerade eller avsåg de någonsin att använda någon form av våld. 
   

3. Inget som de fem männen gjorde var riktat mot USA eller USA:s regering. The Cuban Five insamlade information i syfte att motverka enskilda organisationers våld, liksom andra mot Kuba riktade aktioner, som emanerade från USA:s territorium. 

4. Den uppfattning som de fem kubanerna hyste, deras fasta övertygelse, var att USA:s regering inte gjorde tillräckligt för att motverka de våldsamma aktionerna riktade mot Kuba från USA:s territorium.

        

5. Det råder ingen tvekan om att hundratals personer, vanliga civila kubaner, har bringats om livet under förskräckande omständigheter, på grund av aktioner organiserade av USA-baserade kubaner, fientliga till Castro-regeringen. Anhöriga till de avlidna civila kubanerna har fått utstå stort lidande.

6. Två av de fem dömda kubanerna har redan avtjänat sina fängelsestraff, och att i dag benåda dem påverkar ingen juridisk process.

7. De andra tre männen har, hur som helst, redan avtjänat ovanligt lång fängelsetid, uppseendeväckande utifrån alla de omständigheter som anförs i detta uttalande.

8. De fem männens familjer har fått utstå stort lidande och många umbäranden, på grund av sina anhörigas internering. Det kan utan vidare slås fast att nu är det nog.

9. Ingen av de fem männen handlade utifrån illvilliga avsikter eller med avsikt att skada USA. Varken vad beträffar USA:s folk eller USA:s regering. Samtliga agerade utifrån instruktioner från den kubanska regeringens myndighet.

10. Enskild organiserad aggression mot Kuba från USA:s territorium är helt omöjlig att rättfärdiga. Oavsett synvinkel.

11. Det har hävdats att en normalisering av relationerna mellan USA och Kuba vore eftersträvansvärd. Och någonting som svarar mot både USA:s och Republiken Kubas intressen. Vidare att en benådning av The Cuban Five, genom beslut av USA:s President starkt och i synnerligt hög grad, skulle bidra till uppnåendet av den önskvärda normaliseringen. 

12. USA:s President upplyses, med all respekt, att det är av vikt att klargöra att rättvisa och rättrådighet inte endast rör den juridiska sfären i ett givet land. Det handlar också om ett betydelsefullt politiskt ansvar. Och att positiva steg bör tagas då möjlighet därtill uppenbaras.

13. Vi vill, med största respekt, hävda, att ett benådningsförfarande i detta fall skulle få betydelsefulla konsekvenser, med avseende på rättvisa och fred i vår värld.

Sammanfattningsvis: 

En villkorslös benådning av The Cuban Five skulle innebära ett viktigt steg i riktning mot att nå rättvisa för de fem män, vars fall varit föremålet för denna vår undersökning. Den skulle också demonstrera att USA:s President och USA:s regering i denna fråga ansluter sig till universellt accepterade normer rörande moral, rättrådighet och rättvisa. Och den skulle i hög grad och på ett påtagligt sätt bidra till normaliseringen av relationerna mellan USA och Kuba, och därmed bli ett viktigt stöd för rättvisa och fred i världen.

Efter att under två hela dagar åhört övertygande vittnesmål, vill vi uppmana USA:s President Barack Obama, att villkorslöst benåda de fem kubanerna, och att omedelbart och villkorslöst frige de tre av dem som fortfarande befinner sig frihetsberövade i USA.

Undertecknat av:

Kommissionsmedlem Philippe Texier, Frankrike, tidigare domare i French Cour de Cassation

Kommissionsmedlem Yogesch Kumar Sabharwal, Indien, tidigare Chief Justice

Kommissionsmedlem Zakeria Mohammed Yacoob, Sydafrika, tidigare domare i Constitutional Court of South Africa