Den 6 juni översände de tre advokaterna Thomas Goldstein, Richard Klugh och Martin Garbus en begäran om utredning (”discovery”) och muntlig informationsförhandling (”hearing”) till den federala distriktsdomstolen i Miami.
Bakgrunden är de särskilda överklaganden som De5 gjort, och som nu ligger på domaren Joan Lenards bord i domstolen i Miami. Överklagandena baserar sig på en särskild paragraf (U.S.C. § 2255) som möjliggör förnyad prövning i det fall nya omständigheter uppdagas. Kravet, i lagen, är att dessa omständigheter skall, om de beaktas, kunna leda till frikännande eller kraftig förändring av avkunnad dom.
I fallet med de De5 handlar det om en rad frågor. Gemensam för alla fem är frågan som baserar sig på myndigheters utbetalning av stora summor till journalister i Miami; före och under rättegången. Liksom utbetalningar under den period appellationsprocessen pågick.
Redan nu är den känt och belagt att institutioner inom USA:s utrikesdepartement olagligt utbetalade åtminstone närmare en miljon dollar till 27 olika journalister, vilka före och under rättegången mot De5 skrev fientliga artiklar riktade mot de åtalade.
Ny bland försvarsadvokaterna är Martin Garbus. Han är en i USA mycket välrenommerad advokat, som kommit i kontakt med fallet genom sin bekantskap med den sedan en tid avlidne – också synnerligen respekterade advokaten – Leonard Weinglass. Garbus har offentligt uttryckt meningen att fallet med De5 i hans ögon är unikt vad gäller åsidosättandet av normal praxis och anständig hantering.
Thomas Goldstein, som sedan några år varit knuten till gruppen av försvarare, är en av USA:s främsta experter på mål i Högsta Domstolen. Richard Klugh är Gerardo Hernández’ Miami-baserade advokat.
Formellt är den begäran som nu inlämnats till domstolen i Miami en begäran från Gerardo Hernández. Men den fråga som skjuts fram är som sagt gemensam för de överklaganden enligt paragraf 2255, som inlämnats av också Antonio Guerrero, Fernando González och Ramón Labañino (René González är redan släppt, dock dömd till övervakning i Florida under tre år).
De tre advokaterna understryker att inlagor med begäran om ”discovery” och ”hearing” framöver kommer att göras även vad gäller andra frågor, men att man valt att inleda med frågan om de olagligt betalda journalisterna. En fråga som direkt rör hela processens karaktär och legalitet.
Åklagarsidan har nu (juni 2012) några veckor på sig att besvara försvaret begäran. Vad gäller begäran om hearing, som också åklagarsidan i ett mål kan framföra, och domstolen självständigt besluta om att anordna, syftar den till att komplettera den information som domstolen redan har tillgång till genom parternas skriftliga inlagor. Den nu inlämnade begäran om discovery syftar till att frambringa en faktamässigt solid grund för en eventuell hearing. Det handlar alltså om ett krav på noggrann utredning av relevanta omständigheter. Ovedersägliga fakta rörande utbetalningar som slussats till en stor mängd journalister via The Broadcasting Board of Governors och The Office of Cuba Broadcasting (som sorterar under USA:s utrikesdepartement), är redan kända. Målsägaren i processen, det vill säga USA:s regering, har genom utbetalningarna brutit mot lagen som förbjuder regeringen att bedriva propaganda via mediekanaler som är formellt fristående från regeringen.
Men hela omfattningen av denna skandalösa hantering är ännu inte känd. De som begärt att få tillgång till dokument har bemötts med obstruerande restriktioner. Väsentliga fakta kan fortfarande vara undangömda. Försvaret begär nu att alla fakta rörande en lång rad namngivna journalister ska undersökas och läggas på bordet. Kommunikationen mellan justitieministeriet och utrikesministeriet måste klarläggas. Vad kände var och en i gruppen av åklagare – det vill säga regeringens och justitiedepartementets representanter i rättssalen – till om utbetalningen till journalisterna? Hur umgicks var och en av åklagarna med medierna i Miami? Hur umgicks de med kända företrädare för de mot De5 hetsande exil-kubanska högergrupperna i Miami? Vilken var den roll som Hector Pesquera – FBI-chef i Florida och närstående högergrupperna i Miami – spelade? Hur såg hans och andra FBI-företrädares exakta relation till medierna och högergrupperna ut?
Redan frågorna i sig, ställda på basis av redan kända fakta, ställer den juridiska skandalen i obarmhärtig belysning. Och noterbart är förvisso att när appellationsdomstolen i Atlanta 2005 kom till slutsatsen att förhållandena i Miami under rättegången mot De5 varit sådana att jurymedlemmarna hade anledning att frukta konsekvenserna av ett utslag i de åtalades favör – och därför beordrade om en ny rättegång – så var existensen av dussintals av målsägaren olagligt betalda journalister ännu inte känd. Inte heller FN:s arbetsgrupp för undersökning av godtyckliga fängslanden – som samma år, maj 2005, uppmanade USA:s regering att vidta åtgärder för att se till att De5 skulle få en juridiskt rättvis behandling – kände då till att denna regering olagligt värvat agenter bland Miamis journalister.
Försvarets bombardemang mynnar ut i konstaterandet att dess begäran om ”discovery” syftar till att klarlägga det fördomsskapande resultatet av regeringens propagandakampanj. Vid en presskonferens, som hölls den 13 juni, framhöll Martin Garbus, att han såg som den enda rimliga följden, av det pågående överklagandet enligt § 2255, att domarna mot De5 rivs upp och att de fängslade friges. Hållandet av en ny rättegång skulle vare en alltför tam signal till regeringen, mot bakgrund av hur skandalöst den agerat.
Om domaren i Miami, Joan Lenard, vill framhärda i anpasslighet gentemot de mäktiga högergrupperna i Miami kommer försvaret att föra överklagandet vidare till appellationsdomstolen, och i sista hand Högsta Domstolen.
Försvarets inlaga finns tillgängligt på www.freethefive.org
Där finns också en upptagning från den presskonferens som Martin Garbus höll den 13 juni.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar