En tillflyktsort
Dagsverser av Antonio Guerrero om 18 dagar i isoleringscell 2010.
Översättning Eva Björklund
Onsdag 27 januari
När de kommer och stänger järndörren
viner orkanvindarna omkring mig
och släcker denna lilla ljuslåga
som fladdrar så svagt i mina händer.
Fångcellen byter skepnad till en sjö
där döda duvor dväljs och jag känner
hur den skräckslagna lukten tränger in
med skuggor beredda att anfalla.
Med mitt bultande harmlösa hjärta
sliter jag isär den frusna tystnaden,
förtunnar den utdragna frånvaron
ända tills den långa natten tar slut
och alla skuggorna går upp i rök
omslutna av gryningsljusets klarhet.
Miércoles, 27 de enero de 2010
Cuando cierran la puerta de hierro
silbadores vientos de huracán
encima se me echan y me apagan
el candil, parpadeando en mis manos.
La celda se vuelve una laguna
en la que yacen palomas muertas
y por mi trepa su olor a espanto
como si las sombras me embistieran.
Con mi inofensivo corazón
desgarro el silencio congelado,
adelgazo ausencias prolongadas
hasta que la larga noche pasa
y todas las tinieblas se esfuman
envueltas en la luz matutina.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar